Ordlista

Uttryck som i folkmun innebär att i skogliga sammanhang bli lurad eller bestulen på skog. Uttrycket härstammar från ett sågverk i Baggböle i Västerbotten som under 1800-talet påstods ägna sig åt olovliga avverkningar på andras marker. Sågverket var anklagat i media men blev aldrig fällt av domstol.

Vägdikets yttre slänt, det vill säga den lutning ner mot diket som gränsar till den omgivande miljön. Synonymt med ytterslänt.

Yttre skikt på stammar, grenar och rötter hos träd och buskar. Barken innesluter kambiet (tillväxtzonen) och skyddar de känsligare delarna av växten.

En inväxt kvist där barken blivit kvar mellan kvist och omgivande ved. Förekommer hos alla trädslag och sänker kvaliteten på virket kraftigt, eftersom kvistarna inte är ordentligt förankrade i omgivande ved.

Innebär att en del av barken rivs eller skärs av från stammen. Kan till exempel uppkomma vid slarvig kvistning. Metoden utnyttjas ibland i naturvårdande syfte för att skapa död lövved.

Benämning på såväl gnagares som hjortdjurs betning av bark.

Den tid av året då marken ligger utan snötäcke. Kan variera kraftigt mellan olika landsdelar och år.

Den andel barr som ingår i skördat skogsbränsle. Uttrycks vanligen i procent.

Planta som inte har någon jord- eller torvklump runt rötterna när den levereras. Plantorna är stora och klarar därmed gräskonkurrens och snytbaggeangrepp bättre (jämför täckrotsplanta). Barrotsplantorna odlas på friland.

Positivt laddad jon som bidrar till att hålla uppe pH-värdet i marken. Vanligaste baskatjonerna i marken är kalcium-, magnesium-, kalium- och natriumjoner.

Väg i ett skogsområde som används för utforsling av virke. Basvägen binder samman stickvägar och leder fram till avlägg (ställe vid vägen där skotaren lastar av virket från skogen).

Mått på hur stor del av en yta som täcks av mossor och lavar. Begreppet används vid ståndortskartering.

Mått på hur stor del av en yta som täcks av fältskiktsarter, det vill säga örter, gräs, halvgräs, ris, ormbunkar, fräken- och lummerväxter. Används vid ståndortskartering.

Ett ganska enhetligt skogsområde när det gäller trädslagsblandning, ålder, diameter, bördighet, etc. En skogsbruksplan delar in skogen i olika bestånd, vart och ett med sina egna data och skötselförslag. Kallas där också avdelning.

Det dominerande trädslaget i ett skogsområde. Även småväxta träd eller buskar kan vara beståndsbildande.

Frö som härstammar från ”vanliga” skogar. Frökvaliteten (fröstorlek, groningsförmåga m.m.) är vanligen lägre än hos frö som är insamlat i fröplantager. Beståndsfrö är också genetiskt oförädlat vilket oftast innebär lägre tillväxt hos de blivande träden jämfört med träd från plantagefrö.

Plantor och unga träd som vuxit upp naturligt inne i ett skogsområde (oftast i luckor) utan att det gjorts någon plantering eller sådd. Beståndsföryngringen kan ha uppkommit från frö eller via rotskott eller stubbskott.

Mått på hur mycket skog som står på en mark. Anges som volym, grundyta eller stamantal per hektar.

Skötsel av ett skogsområde där syftet är att förbättra natur- och skogsbruksvärdet.

Medelåldern på träden i ett skogsområde/bestånd. Medelåldern kan vara aritmetisk medelålder, medianålder, grundytevägd eller volymvägd medelålder. 

Väglager bestående av en grov typ av beläggning som fäster det underliggande bärlagret och skapar en yta för slitlagret att fästa på.

Bränsle som utvinns från biologiskt material, som exempelvis växter och träd. Grot (grenar och toppar), brännved och energiskog är exempel på förnybara biobränslen. Torv är också ett biobränsle men räknas normalt inte som förnybart.

Samlingsbegrepp som omfattar all den variation mellan arter, inom arter och livsmiljöer som finns på jorden. Kallas även biologisk mångfald.

Samlingsbegrepp som omfattar all den variation mellan arter, inom arter och livsmiljöer som finns på jorden. Kallas även biodiversitet.

Material som är eller nyss varit levande. Inom skogsbruket avses till exempel ved, grot (grenar och toppar), bark och spån.

Område i naturen som på grund av sina särskilda egenskaper utgör en livsmiljö för vissa växt- eller djurarter.

Träd i ett skogsområde som har liten betydelse, till skillnad från huvudstammar. Bistammar kan räknas som skadliga eller nyttiga beroende på om de skadar/hindrar huvudstammarna.

Samlingsnamn för vårt vanligaste lövträdslag, släktet Betula. I Sverige finns tre arter av björk – vårtbjörk, glasbjörk och fjällbjörk. Glasbjörken trivs bäst i fuktiga miljöer och vårtbjörken i torrare miljöer.

Blandskog. Bestånd med flera trädslag där inget trädslag dominerar helt. Riksskogstaxeringen definierar blandskog som en skog där ett trädslag har högst 65 % av grundytan.

Jordlager strax under de multnande växtdelarna (förna och humuslager). Jorden är blekfärgad på grund av att den utlakats på näringsämnen. Blekjorden ligger ovanför rostjorden och hittas i jordmåner med podsol, en vanlig jordmån i svensk barrskog.

Den vanligaste vegetationstypen i Sverige. Som namnet antyder är blåbär en typisk växt.

Svamp som angriper och missfärgar ved. Sprids med luften eller insekter. Svampen gynnas av fuktiga förhållanden och långsam uttorkning.

Ett sätt att glesa ut skogen där det efter avverkningen finns träd i alla höjdklasser – från små plantor till stora träd. En blädningsskog bör vara fullskiktad för att långsiktigt kunna fortsätta att blädas. Blädning är en form av hyggesfritt skogsbruk. Praktiseras framför allt i granskog.

Teknisk term som betyder att en plan yta görs välvd, det vill säga upphöjd på mitten. Används exempelvis vid utformning av vägar för att vattnet ska rinna bort lättare.

Uppskattning av växtplatsens förmåga att producera virke. 

Mått på hur snabbt skogen växer i genomsnitt under idealiska förhållanden. Mäts normalt som skogskubikmeter per hektar och år. Boniteten anges som medeltillväxten när den kulminerar för ett bestånd som anlagts och skötts så att högsta volym produktion erhållits.

En del av den tempererade zonen på norra halvklotet som kännetecknas av barrskog och tundra. Definitionen är att genomsnittstemperaturen i juli ska överstiga 10°C och att växtsäsongen ska vara kortare än 100 dagar.

Cylindriskt prov som borras ut ur stammen vinkelrätt mot trädets längdaxel. Används för att bestämma trädålder, årsringsbredd, kvalitet m.m. Vid mätning av skog borras träden normalt i brösthöjd. Om trädets totalålder ska bestämmas kan borrkärnan tas i stubbhöjd.

Ett avtal med någon annan som mot fast pris (eller efter anbud) utför en åtgärd (t.ex. röjning) i ett eller flera objekt (bestånd eller avdelning). I underlaget till bortsättningen beskrivs det objekt där åtgärden ska genomföras. Kvalitetskrav brukar också anges.

Vegetationsskikt vid markytan som består av mossor och lavar.

Skogsområde där brand sällan eller aldrig har förekommit.

Den produktiva skogsmark inom en kommun som tillhör samma ägare.

En av de två dominerande jordmånstyperna i Sverige (podsol är den andra). Finns i odlad mark och lövskog och karaktäriseras av mycket maskar och grävande organismer som blandar om jorden. Brunjorden har därför inte de tydliga horisonter som hittas i en podsol.

Verktyg som används vid trädfällning för att ge extra hävstångskraft. Brytjärnet sätts in i fällskäret.

Det avsnitt av trä som lämnas kvar mellan fällskäret och riktskäret vid trädfällning. Fungerar som ett gångjärn som bryts av strax innan trädet når marken. Det är viktigt för säkerheten att inte råka såga av brytmånen innan trädet fallit.

Standardmäthöjd vid mätning av stående träds diameter, omkrets, barktjocklek m.m. Mätpunkten ligger 1,3 meter ovan marknivå.

Mått på ett träds diameter 1,3 meter över marknivån. Mäts oftast med klave – en större och enklare form av skjutmått. Diametern mäts antingen på "mötande" kant eller - för större noggrannhet - genom att korsklava trädet.

Innefattar det geografiska skogsområde som berörs och gynnas av ett nytt vägbygge eller dikningsingrepp.

Träd och buskar som ger frukt och bär såsom en, rönn, oxel, hagtorn, olvon, slån, bok, avenbok, ek nypon, hassel, apel och körsbär. Bärande träd sparas av naturvårdshänsyn vid avverkning.

Anger en vägs eller marks hållbarhet vid överfart med fordon.

Väglager bestående av stenmaterial i finare fraktioner. Syftet med bärlagret är att skapa en slätare yta och skilja lagret under (förstärkningslagret) från lagret ovanför (slitlagret).

Term som beskriver hur bra det växer på marken. Bördigheten beror på klimat, näringsinnehåll och fukthalt i marken. Inom skogsbruket är bördighet detsamma som bonitet.