Gran (Picea abies)

Granen är det ekonomiskt och volymmässigt viktigaste trädslaget i Sverige.
Gran (Picea abies)
Bild: Mats Hannerz

Granen spred sig snabbt i Sverige efter invandring från öster för 3-5000 år sedan. Enstaka granbestånd kan dock ha funnits långt tidigare i landet. Man har hittat spår av gran som är 17000 år gammal i Norge, och ännu levande granar som är 9500 år gamla i svenska fjällkedjan. Granen är ett sekundärträdslag som föryngrar sig och överlever bra i skugga. Den kommer därför ofta in som ett underbestånd som successivt tar över efter pionjärträd som tall och björk.

Utseende

Granen har korta, styva barr och tunn, slät bark. Den blir ofta rak och högstammig. Grankronans form skiljer sig från söder, där den är mer vid och konisk, till norr, där den är smalare. Granen kan också föryngra sig med rotslående grenar, som kan växa mer busklikt. Fenomenet är vanligt i fjällkedjan och skärgården. Barren är av två typer - ljusbarr och skuggbarr. En gran med skuggbarr är känslig för plötslig friställning. Rotsystemet är ytligt, vilket ökar risken för stormfällning och torkstress.

Passande marker

Granen är skogbildande på såväl friska som blöta och på bördiga som medelgoda marker. På torr mark eller styv lera trivs den sämre. Granen är vildväxande i hela Sverige utom på västkusten och i större delen av Skåne och södra Blekinge. Den trivs dock även där, och odlas allmänt i hela landet. Granen har sitt största försprång framför tallen på bördiga marker.

Tillväxt

Granen har en hög tillväxt på goda marker. Volymtillväxten är 5-15 m³sk per hektar och år under omloppstider på 65-110 år. Jämfört med tall växer den bättre på bördiga marker, lika bra på medelgoda marker och sämre på svaga marker. Med rätt plantmaterial (förädlade plantor) kan tillväxten överstiga beståndsmaterial med 10-20 %.

Virkesegenskaper

Virket är ypperligt för byggnads- och konstruktionsvirke. Granveden är efter torkning gulvit, något ljusare än furu, och utan färgskillnad mellan splint- och kärnved. Granvirket är relativt mjukt, men har god hållfasthet i förhållande till sin densitet. Till skillnad från tallvirke är granvirke svårt att impregnera. Den långa och slanka fibern gör granen mycket attraktiv som råvara till papper. Tätvuxen, jämn och kvistren gran används som resonansbottnar i bl.a. piano och fiol.

Skador

Rottickan är den svåraste skadegöraren på vuxen gran. Rotröta orsakar årligen förluster i miljardklassen. Honungsskivling kan orsaka röta och kan döda granar som drabbats av torkstress. Vanliga barrsjukdomar på gran är skvattramrost, granrost och granens gråbarrsjuka. Granen angrips av snytbaggar och olika barkborrar, där granbarkborren är en svår skadegörare på granar med nedsatt vitalitet. Viltskador kan lokalt bli besvärande, t.ex. efter betning av rådjur eller fejning av större hjortdjur. Granen är känslig för försommarfrost.

Föryngring och skogsskötsel

Granen lämpar sig för såväl intensivt som extensivt skogsbruk, för kalhyggesbruk såväl som till blädning och andra kalhyggesfria skötselmodeller. Det vanligaste är att granen planteras efter markberedning. På frost- eller försumpningskänsliga ståndorter kan en skärm (lågskärm av björk eller högskärm av gran) lämnas. Granen kan också självföryngras under granskärm på rätt ståndorter.

Granen tål hård gallring. Normalt gallras granen 1-4 gånger innan slutavverkning vid 60-100 års ålder. Alltför sena gallringar ska undvikas i stormkänsliga områden.

I Skogskunskap finns mängder med tips om föryngring, röjning och gallring av gran.

Frökällor

Granplantor från lokala naturbestånd startar sin tillväxt tidigt på våren och invintrar tidigt på hösten. De utnyttjar växtsäsongen dåligt och riskerar att drabbas av försommarfrost. Normalt används provenienser som flyttas mot norr. Gran från Vitryssland, Baltikum och Polen har en senare skottskjutning och högre tillväxt.

Granen har varit föremål för skogsträdsförädling under lång tid. Gran från fröplantager är därför förstahandsvalet vid plantering. Fortfarande råder viss brist på granfrö för södra Sverige, och där kan de osteuropeiska provenienserna eller frö från inhemska "andra generationens osteuropeer" vara ett alternativ.

Bra fröplantager ger frö som växer 10-15 % bättre än beståndsmaterial. I nyare fröplantager är tillväxtvinsterna ännu högre. Använd Plantval för att hitta rätt frökälla.

Senast korrigerad: 2016-11-23
Barr
Ståndort
Tillväxt och förråd
Skador

Kommentarer (0 st)