Grusning

Kompletteringsgrusning är en viktig åtgärd för att vägens yta ska ha en lämplig sammansättning av olika kornstorlekar.
Bild: Mats Hannerz

Kompletteringsgrusa när slitlagret blir för tunt! Slitlagrets tjocklek måste vara minst dubbla stenstorleken i slitlagermaterialet. I annat fall går det inte att hyvla. Ett tydligt tecken på att slitlagret är för tunt är när bärlagermaterial kommer till ytan vid hyvling.

Grusning är också aktuell när slitlagret har en sammansättning som inte följer idealkurvan. Genom att ta hänsyn till slitlagrets sammansättning och komplettera med saknade fraktioner kan man skapa ett slitlager som följer idealkurvans sammansättning. För att avgöra vilken sorts grus som behöver tillföras kan det vara bra att göra en analys av det material som redan finns i slitlagret. Har vägen för hög finjordshalt används till exempel partikelstorlek 8-16 mm vid grusning.

På vägar med mycket personbilstrafik används normalt 0-18 mm krossgrus. På skogsbilvägar används ofta kombinerat slit- och bärlager, 0-30 mm krossgrus.

En gruskurva beskriver hur grusmaterialet är sammansatt i form av procentuell vikt för de olika kornstorlekarna. För respektive lager i vägkroppen finns en idealgruskurva som bör följas för att erhålla de egenskaper man eftersträvar. Läs mer om idealgruskurvan.

Hur mycket grus?

Trafikverket rekommenderar att enskilda vägar med statligt driftsbidrag underhållsgrusas med 30 ton per km och år. Vid grusning av väg i upprustningssyfte finns en gammal tumregel som säger att grusmängden ska vara tre gånger fraktionsstorleken, det vill säga att om den största grusstorleken är 18 mm ska den kompakterade grustjockleken vara 54 mm, se tabell nedan.

Grustjocklek 
(cm)
m3/m ton/km
(kompakterat)
1 0,04 73
2 0,07 147
3 0,11 221
4 0,14 296
5 0,18 373
6 0,22 450
7 0,25 527
8 0,29 606
9 0,33 686
10 0,37 766
11 0,41 847
12 0,45 929
13 0,49 1012
14 0,53 1095
15 0,57 1180
16 0,61 1265
17 0,65 1351
18 0,69 1438
19 0,74 1526
20 0,78 1615


Källa: Skogforsk.se

Prov av grusslitlagret

Provet ska tas ut på halva vägbanan. Hacka upp en 20-30 cm bred ränna. Gräv ner till gränsen för underliggande lager, bärlager eller förstärkningslager. Lägg upp provet på en presenning eller en skiva, och blanda om ordentligt. Tag ut en hink och lägg tillbaka resten av materialet.

Använd ett certifierat väglaboratorium för att ta fram en siktkurva. Labbet lägger också in gränslinjer för olika materialtyper, slitlager eller bärlager.

Grusprovtagning. Foto Per Hallgren.

Här startar provtagningen. Foto Per Hallgren.

Grusprovtagning. Foto Per Hallgren.

Här går gränsen mellan terrassen och det ursprungliga bär/slitlagret. Foto Per Hallgren.

Grusprovtagning. Foto Per Hallgren.

Det är viktigt att blanda om materialet innan provet tas. Lägg ett tillräckligt stort prov i säckar som tas med till laboratoriet. Se till att inte blanda ihop provet med ytlagret på vägen. Provet kan behöva grävas upp på en presenning eller skiva. I detta fall var vägbanan så ren att det fungerade ändå. Foto Per Hallgren.

Utrustning för grusspridning

Grusspridning på väg. Foto Mats Hannerz.

Grusspridning på väg. Foto Mats Hannerz.

Gruset sprids med vanlig tippbil försedd med spridarläm. Lämmens öppning och bilens körhastighet anpassas så att önskad grustjocklek erhålls. Största spridningsbredd är ca 2,5 m.

Om materialet ska spridas över hela vägbredden får man antingen lägga på ett tjockare lager och sedan hyvla ut det till önskad bredd och tjocklek eller köra flera slag bredvid varandra. På skogsbilvägar är den första metoden vanligast.

Senast korrigerad: 2024-03-26
Hade du nytta av innehållet på denna sida?

Kommentarer (0 st)