Vägkantsröjning

Vägen ska röjas i både sid- och höjdled både för att förbättra sikt och framkomlighet och för att vägen ska kunna torka upp.
Röj vägens sidor
Bild: Per Hallgren

Vegetation behöver tas bort i sid- och höjdled för att förbättra sikten och säkerställa framkomligheten för trafikanterna. Röjningen påskyndar också vägbanans upptorkning, underlättar underhållsarbetena och ge en mer tilltalande vägmiljö.

Sidoröjning görs för att avlägsna mindre buskar och träd i vägområdet. Röjningen i höjdled görs för att skapa fritt rum för lastbilar och timmerfordon. Tänk på att grenarna trycks ner under snörika vintrar.

Röj 2-3 meter från vägen

Rekommenderad röjningsbredd är 2-3 m utanför vägkanten. För vägar som är gemensamhetsanläggningar, t ex vägar som bildats med hjälp av enskilda väglagen eller anläggningslagen, är normalt vägområdet på skogsmark 2 m från ytterslänten (se avsnitt om förvaltning). Det är oftast lämpligt att hålla undan den mesta vegetation inom vägområdet. Om det växer mycket skog nära vägen behöver man åtminstone ta bort den innan man kan utföra dikesrensning.

slaghacka för röjning av vägrenar. Illustration Ulla Carne.

En kättingslaga är ett vanligt redskap för att röja vägrenar och mindre buskar. Illustration Ulla Carne.

Manuell sidoröjning i liten skala kan göras med röjsåg. Sidoröjning i större omfattning sker maskinellt. Det mest lämpliga aggregatet är kedjeslaghacken. Den finfördelar slyet bättre och är mindre känslig för stenkörning än sågande utrustning.

Maskinell röjning har högst kapacitet vid högröjning. Den vanligaste metoden är tre- eller femklingiga grensågar som monterats på en lastmaskin. Övriga tillgängliga utrustningar är maskinella trädsaxar och hydrauliskt drivna kedjesågar monterade på grävmaskin.

Röjningsbehov längs väg. Foto Mats Hannerz.

Röjningsbehov. Foto Mats Hannerz.

Senast korrigerad: 2016-11-13
Vägar

Kommentarer (0 st)