Överbyggnadens lager

Slitlagret är vägens tak, bärlagret bidrar med bärighet åt vägen och förstärkningslager bygger upp vägens hållfasthet ännu mer. Det finns tumregler för hur tjocka lagren bör vara.
Bild: Mats Hannerz

Slitlagret är vägens tak

Slitlagret ska ge en jämn yta för trafiken, vara lätt att underhålla, och vara tätt mot vatten så att det rinner av ytan.

Om vägen trafikeras av personbilar vill man ha ett jämnare slitlager, och då används material med fraktionsintervallet 0/16 – 0/20. På en skogsbilväg kan ett grövre slitlager användas, 0/32 eller 0/40. Ofta används ett kombinerat bär- och slitlager.

Bärlagret kan vara av billigare material

Bärlagret ska bidra med bärighet, och samtidigt vara ett lite billigare material än slitlagret. Större stenar och därmed mindre jämnhet accepteras jämfört med slitlagret, men det ska vara jämnare än förstärkningslagret. Viktigast i ett renodlat bärlager är att det finns lika mycket material i alla kornfraktioner, dvs att materialet har en jämn kornkurva, så att det går bra att packa till hög densitet.

Om undergrunden är bra kan bär- och slitlagren kombineras

Många skogsbilvägar på god undergrund byggs med enbart ett kombinerat bär/slitlager. Överbyggnaden är för tunn för ett förstärkningslager, och lastbilstrafik i låghastighet klarar de stora stenarna i ett 0/40 bärlager.

Eftersom det kombinerade bär/slitlagret fyller flera funktioner, skiljer det sig lite från vanliga bärlager. Finjordsandelen måste vara högre i ett kombinerat bär/slitlager än i ett traditionellt bärlager. Finjorden är avgörande för att vägytan ska bli tät.

Förstärkningslager

grusprovtagning. Foto Per Hallgren.

Förstärkningslagret ligger i botten av överbyggnaden och täcks av bär- och slitlager. Foto Per Hallgren.

Om det krävs överbyggnader med större tjocklekar används förstärkningslager. Materialet i det kan vara i 0/64 eller grövre. Förutom grövre fraktioner är kraven ungefär detsamma som på ett bärlager.

Det är viktigt att kornstorlekskurvan har ett jämnt förlopp, men fler brister kan accepteras än för bär- och slitlager. På enklare vägar använder man ofta harpade moräner med lämpliga kornkurvor.

Om man lägger ett 0/64 förstärkningslager är minsta lagertjocklek 160 mm. Om man kombinerar det med ett kombinerat bärslitlager (0/32), med minsta lagertjocklek 100 mm betyder det att man bör gå från enbart bärlager till bärlager och slitlager om den totala överbyggnadstjockleken är större än 250 mm.

Lagrens tjocklek

För att ett överbyggnadslager ska få rätt egenskaper och gå att lägga ut på ett bra sätt ska lagertjockleken alltid vara 2,5-3 gånger största stenstorlek i lagret. Ett renodlat slitlager med 0/18, har alltså största stenstorlek 18 mm, och bör därför vara minst 45 – 55 mm tjockt. Om man istället lägger ett kombinerat bärslitlager i materialet 0/40, bör det vara minst 100 mm tjockt.

Lagrens tjocklek avser packat material. Om du mäter direkt efter grusningen bör du ta hänsyn till att lagret sjunker ihop.

Tabellen visar en förenklad rekommendation av tjockleken på överbyggnaden vid olika material i undergrunden. Här kan du se en mer detaljerad tabell.

Tjocklek på överbyggnadslagret, tabell

Överbyggnadens tjocklek, cm Tillgänglighetsklass
Jordartsgrupp Finjord % Organiskt material % A B C D
Berg 0 0 10 10 10 10
Block, sten och grovkorniga jordarter 1 <15 <2 20 15 10 0
Blandkorniga jordarter med normal finjordsandel 2 15-30 <2 30 20 15 10
Blandkorniga jordarter med hg finjordsandel 3 30-40 <2 40 30 20 10
Finjordsrika jordarter och organiska mineraljordar 4 >40 <5 60 40 30 10
Övriga jordarter inklusive organiska jordar 5     60 50 50 40

Exempel på jordarter i varje grupp:

  1. Block, sten, grus, sand, sandigt grus, grusig sand, sandmorän
  2. Siltig sandmorän, siltig grusmorän, siltig sand, siltigt grus, lerigt grus
  3. Siltig jord, siltig morän, lermorän
  4. Silt, lerig silt, siltig lera, siltig morän
  5. Torv, dy, siltig dy, gyttja
Senast korrigerad: 2016-11-11
Vägar

Kommentarer (0 st)