Bok (Fagus sylvatica)

Boken är ett av Europas viktigaste skogsträd och det näst vanligaste ädla lövträdet i Sverige efter eken.
Bok (Fagus sylvatica)
Bild: Mats Hannerz

Utseende

Bok, teckning Bo Mossberg.

Bok - Fagus sylvatica. Blad, stam och vinterknoppar. Bild Bo Mossberg från Den nordiska floran.

Bokträden blir 30-35 meter höga, men de högsta kan nå upp till 45 meter. De ofta raka stammarnas gråa, släta bark skiljer sig från de andra svenska lövträden. De vågräta, skiktade grenarna är också utmärkande för arten.

Bokens blad är helbräddade och strödda på skotten. Bladskaften är silkeshåriga. Knopparna är långa och spetsiga.

Bokollon och bokblommor. Bild Bo Mossberg.

Bok - Fagus sylvatica. Bokollon och blommor. Bild Bo Mossberg från Den Nordiska Floran. 

Boken är sambyggare, med han- och honblommor på samma träd. Nära skottspetsen sitter honblommorna (översta bilderna) och längre ner hanblomställningar. Frukten innehåller två bokollon som faller till marken på hösten.

Utbredning

Bok, utbredning. Karta från Den nordiska floran.Boken växer naturligt upp till Västergötland och Småland, men är odlad längre upp i landet. Boken är det vanligste ädla lövträdet i Sverige efter eken. Det totala virkesförrådet av bok är ungefär 22 miljoner kubikmeter. Huvuddelen växer på skogsmark i Skåne, Blekinge och Halland.

Ståndort

Boken är sluttningarnas träd. Den växer bäst på väldränerade, friska och näringsrika marker. Den trivs bäst i klimat med hög luftfuktighet och mycket nederbörd där vintrarna inte är för kalla. Till skillnad mot eken duger inte sura marken, utan den trivs bäst på kalkrik mark. Trädslaget bildar normalt ett ganska djupt rotsystem och är därför stormtåligt.

Virke

Bok, virkesbild. Foto Hans Fryk.

Bokens virke. Foto Hans Fryk.

Bokens virke är hårt och segt. Idag används det till möbler, ofta för offentlig miljö och golv. Även massaindustrin är en stor förbrukare av bokved.

Boken är ett ströporigt träslag, d.v.s. kärlen är jämnt fördelade över hela årsringen. Årsringarna är synliga och virket har en jämn struktur. Vedens färg går i en gul-, röd- eller brunvit färgton. I samband med torkning behandlas virket vanligtvis med vattenånga (basas) och får då en något rödare färg. Det är framförallt märgstrålarna som ger virket dess speciella karaktär. På möbler med ytskikt av svarvad bokfanér framträder de som 2-5 mm höga bruna streck.

Hos äldre, grova träd förekommer ofta en zon av mörkare färgad ved s.k. rödkärna. Rödkärnan anses ofta vara ett kvalitetsfel, men rätt nyttjad kan den ge virket ett dekorativt och livligt utseende. Vedens hållfasthetsegenskaper påverkas inte av rödkärnan

Skärbrädor av bok. Foto Hans Fryk, SLU.

Skärbrädor av bok. Foto Hans Fryk.

Känsligt för missfärgning

Virket är medeltungt och har mycket goda hållfasthetsegenskaper. Boken är ett av de träslag som är mest utsatt för lagringsskador. Stockarna bör därför sågas upp kort efter avverkning. Bokveden är inte beständig mot röta och insekter. Virke som ska användas utomhus bör därför vara impregnerat. Rödkärnans ved går dock inte att impregnera eftersom kärlen är tilltäppta.

Bok är det av våra inhemska träslag som näst efter avenbok krymper mest. Veden spricker och vrider sig om det inte belastas under torkning. Efter basning är virket lätt att böja. Denna egenskap har gjort boken till ett av de mest använda träslagen för böjda eller formpressade detaljer i t.ex. stolar.

Virket är lätt att klyva och bearbeta både för hand och maskinellt. Den jämna, täta strukturen gör också att virket är ett av de bästa träslagen för både svarvad och knivskuren fanér. För att undvika sprickor vid spikning och skruvning bör man förborra. Limning och ytbehandling, t.ex. betsning och polering, ger ett fint resultat.

Smaklöst

Bokvirkets goda hållfasthets- och bearbetningsegenskaper, avsaknad av färgämnen och det höga bränslevärdet har gjort att det används till en lång rad mycket olikartade produkter - allt från möbler, golv, fanér, spånplattor och pappersmassa till leksaker, glasspinnar och bränsle. Stora kvantiteter användes tidigare för framställning av träkol och destillerade produkter. Eftersom virket avger varken doft eller smak och inte heller suger upp fett kan det användas i kontakt med livsmedel. På den sydsvenska landsbygden har boken sedan gammalt också använts till redskap och vagnar.

Senast korrigerad: 2016-10-06
Löv

Kommentarer (1 st)

Werro05 · 2017-10-11
Bra text !!!:-) O:-) :-P