Sälg (Salix caprea)

Sälg (Salix caprea) tillhör det artrika släktet Salix (sälg, pilar och viden). Sälgen är en av våra tidigare invandrare till landet bland lövträden, och redan för 4500 år sedan nådde trädslaget nordligaste Sverige.

Utseende

Sälgen kan vara både en buske och ett träd. Årskvistarna är kort gråludna med håriga eller kala knoppar. Bladskivorna är bredast på mitten med en ojämnt naggad kant. På ovansidan är de nästan kala och mörkgröna, på undersidan blekgröna och krushåriga.

Barken på en ung sälg är slät och grönaktig. En äldre sälg får tjockare skorpbark som spricker upp och blir rödbrun i sprickorna.

Sälgen är tvåbyggare, det vill säga att den har han- och honblommor på olika träd. Han- och honträd kan bara skiljas åt när de har hängen (blommor).

Sälg. Illustrationer Bo Mossberg från Den nordiska floran.

Utbredning och ståndort

Sälgen förekommer i nästan hela Europa, med undantag för södra Spanien och södra Balkan, och österut ända till norra Japan. I Sverige finns sälgen över hela landet utom på kalfjället. Den bildar sällan bestånd utan finns insprängd i skogsmark och i jordbruksbygder.

Sälgen ställer små krav på jordmånen men trivs bäst i soliga lägen. Typiska platser är ängsmarker, hagar och skogsbryn. Gamla sälgar insprängda i produktionsskog kan skvallra om att marken har varit mer öppen en gång i tiden.

Observationer av sälg från Artfakta, SLU Artdatabanken. Flera källor ligger bakom utbredningskartorna, men en viktig källa är Artportalen, där både allmänhet och experter rapporterar in observationer.

Sälgen är viktig för mångfalden

Sälgen bjuder bin och tidiga vårfjärilar på livsviktig pollen och nektar redan i april. Sälgen finns i träd- eller buskform i hela landet. Sitt största värde har den för naturvården, men virket är också omtyckt bland slöjdare.

Sälgen kan överleva en mörk skogsfas och se närmast död ut, men när skogen runt omkring huggs eller bränns kvicknar rötterna åter till liv efter en vegetativ vila.

Sälgen tycker om soliga lägen och finns ofta i skogsbryn, i hagar och på ängsmark. Den är ett mycket viktigt naturvärdesträd både för pollinatörer och andra svampar, insekter, mossor och lavar. Få träd kan skänka så mycket livsrum som just sälgen. Se till att sälgar inte fälls och röjs undan i onödan.

Även den gamla och döende sälgen är värdefull.

Sälgen är ett buffébord för många arter. Sälgblommorna är vårens första matförråd för pollinerande humlor, bin och fjärilar. Insekterna som lockas till sälgen äts av fåglar som lövsångare, flugsnappare och trädgårdssångare kan ät. Fjärilar som sorgmantel lägger sina ägg på sälg- och björkblad, som larven sedan lever av. Doftticka och sälgticka (på bilden) hjälper till att röta sälgveden och göra den mer lättillgänglig för insekter. Dofttickan sprider en tydlig anisdoft när det är fuktigt ute. Sälgtickan känns igen på atrt fruktkropparna staplas ovanpå varandra. I sporrören lever Europas minsta skalbagge, mindre än 0,3 mm stor. Den heter Ehnströms fjädervinge, namngiven efter den svenske entomologen Bengt Ehnström. Illustration: Martin Holmer.

Virke

Sälgens ved är lätt, mjukt och segt. Veden är rödvit med en vackert röd kärna som kan likna körsbär. Splintveden är ofta gulvit. Stammarna är ofta skadade av röta och insektsangrepp.

Sälgens virke slår sig inte så mycket och har därför använts till husgeråd för mjölk, grädde och andra drycker. Det har också använts till skaft till lättare verktyg eftersom de då blir sköna att hålla i. Träslaget är lätt att klyva och torka men kräver skarpa verktyg vid bearbetning.

Sälgens rotmasur är omtyckt bland slöjdare till knivskaft, kåsor och liknande.

En sälgstock kan betala sig bra om det hittar fram till rätt köpare, men det betingar förstås också ett värde för mångfalden om det får stå kvar i skogen.

Kuriosa

Sälgen, liksom övriga Salixarter, innehåller salicylsyra som är febernedsättande och lindrar huvudvärk. 

Sälgen kan bli grov. Foto: Mats Hannerz.