Al (Alnus spp.)

I Sverige finns de två alarterna klibbal (Alnus glutinosa) och gråal (A. incana).
Gråal (Alnus incana)
Bild: Lars Rytter

Klibbalens naturliga utbredning är huvudsakligen sydlig, Götaland - Svealand, medan gråalens är mera nordlig, Svealand - Norrland. Alarna står tillsammans för 1,5 % av det totala virkesförrådet på produktiv skogsmark.

Båda alarterna är mycket snabbväxande i ungdomen, gråalen något mer än klibbalen. Alarna har kvävefixerande bakterier i rotknölar och kan därför binda luftkväve. De fäller löven gröna med kvävet i behåll. Alarna är därför goda markförbättrare och kvävegödslare.

Klibbalen är det enda av våra trädslag som är anpassad till blöta marker. Den växer ofta vid gränsen till öppet vatten, men trivs också på friska marker. Den växer bäst på näringsrik mullrik jord med rörligt grundvatten och kan där nå en medelproduktion på ca 10 m3sk per ha och år.

Gråalen producerar bäst på frisk finjordshaltig mark, många gånger över 10 m3sk per ha och år, men växer också på torrare och mager mark. Den har en snabbare ungdomstillväxt än klibbal, som dock passerar gråalens höjdtillväxt efter ca 25 år. Klibbal är mycket ljuskrävande, medan gråal inte kräver fullt lika mycket ljus. Gråal är också mer frosttålig än klibbal och används bl.a. som amträd i planteringar med ädla lövträd.

Klibbal och al. Illustration Bo Mossberg.

Klibbalen till vänster har urnupna blad och skaftade alkottar medan gråalen till höger har spetsiga blad och oskaftade honhängen och kottar. Årsskotten på klibbalen är kala medan gråalens årsskott är tätt håriga. Illustration Bo Mossberg från Den Nordiska Floran.

Föryngring

Klibbal förökar sig vegetativt huvudsakligen genom stubbskott. I många alkärr har stubbskottsförökning pågått i flera generationer. Stubbarna utvecklas då till kraftiga s.k. socklar, som har stor betydelse för den biologiska mångfalden.

Fröförökning sker med små vingförsedda frön som mognar i kottar under hösten och sprids under senhösten - vintern.

Till skillnad från klibbal förökar sig gråal huvudsakligen genom rotskott.

Skador

Alarna betas sällan av vilt, däremot kan fejningsskador förekomma. De kan också drabbas av svampangrepp, i yngre ålder av grentorka (Cryptospora suffusa), men senare också av eldticka (Phellinius ignarius) samt fnösketicka (Fomes fomentarius). Dessa svampar ger röta i stammen.

En relativt ny skada på klibbal, som sprids längs vattendrag är algsvampen Phytophthora. Det är en vissnesjuka som upptäcktes i England 1993. Den leder till att träden så småningom dör. Den har spritt sig till kontinenten och anses som mycket allvarlig och har därför uppmärksammats på EU-nivå.

Alarnas blad kan ibland ätas av ett antal insekter, främst allövbaggen (Agelastica alni). En annan alspecialist är alviveln vars larver lever i bast och bark. Bastflugor kan ibland förorsaka fläckar i veden.

Ytterligare information finns i SLUs Skogsskada.

Virke

Gallring i klibbal. Foto Mats Hannerz.

Klibbalens karakteristiska röda snittytor lyser upp i ett nygallrat bestånd på Öland. Foto Mats Hannerz.

Klibbalens veddensitet är ca 370 kg per m3. Virket är starkt färgat, ljust rödbrunt. Splint och kärnved skiljer sig inte åt. Virket är lätt att ytbehandla och något mjukare men segare än aspvirket. Det är oftast rätfibrigt, vilket bl.a. gör det lämpligt som listvirke. Al används också till inredningssnickerier, t.ex. panel, och köksinredningar. Även möbler av al förekommer. Den klassiska användningen av alvirke var till trätofflor.

Gråalens virke har hittills använts i mycket liten omfattning.

Senast korrigerad: 2016-10-18
Löv

Kommentarer (6 st)

Anonym · 2019-09-16
Texten var jätte bra jag lärde mig massor om al 👍🤪
M.affelin · 2020-01-22
är klibbalens knoppar blåa ?
Svar från Skogskunskap · 2020-01-22
Hej M. Affelin, Ja, det kan man absolut säga (eller möjligen blålila). Det förmodligen blåaste du hittar bland svenska lövträdsknoppar. / Skogskunskap
Jag · 2020-05-28
Vad är alens frukt
Svar från Skogskunskap · 2020-05-28
Hej, alarna producerar kottar där fröna sitter och sprids med vinden när kottarna öppnar. / Skogskunskap
Olle · 2020-06-09
Hej! Jag går förbi några träd, vars löv liknar gråal, planterade längs än väg där jag bor! Det som ser konstigt ut är att löven växer direkt på stammarna! (utöver de löv som växer på grenarna) Är det gråalar som jag har sett eller något annat sorts träd? Har aldrig sett löv växa direkt på stammarna tidigare! Tacksam för besked?
Svar från Skogskunskap · 2020-06-09
Hej Olle, det är inget konstigt alls. Många trädslag skjuter vattskott (kallas också vattenskott) från "sovande knoppar" under barken. Det är deras sätt att kompensera för t.ex. förlorad grönkrona (om någon gren har dött av trängsel) eller om trädet plötsligt blivit friställt. Vattskotten kan sägas vara ett tecken på att kronan och roten inte är helt i balans. / Hälsningar Skogskunskap
Eva · 2020-06-11
Är klibbalen klibbig hela sommaren? Tappar den löven, och slutar klibba på hösten?
Svar från Skogskunskap · 2020-06-11
Hej Eva, Intressant fråga, men sannolikt har den kvar det vaxskikt som kan klibba hela säsongen. Alarna kan behålla sina blad länge på hösten, som gröna. Eftersom de kan skapa sin egen kvävegödsling genom samarbete med jordbakterier i rötterna är de inte beroende av näringsflöden från de fällda löven. Det är däremot andra lövträdsarter som saknar kvävefixerande bakterier. Det är därför vi inte ser några vackra höstfärger på alar. / Skogskunskap
DORIS · 2020-06-16
På tomten har vi träd som jag tror är klibbal, bilarna som står i en delvis öppen carport har blivit alldeles prickiga av något klibb, är det från träden det har blåst mycket de senaste dagarna, träden är planterade för 17 års sedan, har aldrig upplevt detta tidigare. Första året jag såg blommor på träden i år.