Al (Alnus spp.)

Hej Sture! Så här svarar en av forskarna på Skogforsk på din fråga: 
"Vissa av våra trädarter har olika typer av anpassningar för att klara att växa på blötare marker. Alla träd behöver syre och vatten och denna reglering sker genom klyöppningar, koldioxid in och ut syre och avdunstning av vatten. Men träd behöver också syre som den får från sitt rotsystem och om marken vattenfylls försämras gasutbytet kraftigt. Rötter dör av syrebrist och det blir svårt att ta upp näring. Det finns många strategier hos träd som klarar att växa på blötare marker och en vanlig strategi är att öka mängden rötter och att utveckla adventiva rötter, dvs rötter som växer ut från andra delar av trädet än från andra rötter. Al är ett träd som dessutom kan kvävefixera tillsammans med bakterier och på så sätt fixa sin egen näring (kväve). Denna förmåga gör att Al också kan växa på torra marker. De har ett försprång gentemot andra växter som inte kan kvävefixera. Det har alltså inte så mycket med ”törst” att göra. Salix-arter är också kända för att växa på alla möjliga marker inklusive blöta marker. Deras förmåga är att snabbt bilda mycket rötter och även av typen adventiva rötter som passar bra när de växer längs vattendrag m.m. Huruvida det finns skillnader i antalet klyvöppningar känner jag inte till men däremot finns skillnader i hur länge en växt ”väljer” att ha dessa öppna respektive stängda. Olika egenskaper ger olika fördelar i olika miljöer. Precis som på alla marker kommer vattennivån förändras om man tar bort alla träd."

Hej Iris och tack för din fråga. Vi har nu uppdaterat texten med lite utförligare information om varför socklarna är viktiga för den biologiska mångfalden.

Hej Anders! 
Vi har tyvärr inte svaret på din fråga, men ett tips är att kolla med Träcentrum i Nässjö (info@tracentrum.se).

Hej Alice, Förstår inte riktigt frågan. Alen fixer ju luftkväve och binder det så att det blir tillgängligt även för andra växter. När bladen faller till marken stiger kvävenivån till nytta för andra kvävegynnade arter. / Hälsningar Skogskunskap

Hej Anders, alldeles riktigt. Besökte en sågverksägare igår som sågade al och bakarna var mycket populära hos de som behövde alspån till rökar. Trä är bra till mycket. / Skogskunskap

Hej Mattias, Al är ett utmärkt trädslag att elda med. Det är lätt, ungefär som tall, och har inte samma bränslevärde per kubikmeter som tyngre trädslag som ek och bok men per kilo torr ved är det likvärdigt med andra trädslag. Alen kan torkas ner till bara 8 % fukthalt och tänder därför snabbt – ett bra sätt att få igång brasan snabbt. Jag vet dock inte om den sprätter. Data om trädslagens bränslevärden finns bland annat i Lars Myttings bok Ved, samt i en rapport från Högskolan Dalarna: https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:522819/fulltext01.pdf. Det kanske är dags för Skogskunskap att lägga in några sidor om brännved? / Hälsningar Skogskunskap

Hej Ingvar,

Det verkar vara dålig erfarenhet av att göra sticklingar av klibbal. Skogforsk har provat med klent resultat, men i litteraturen finns några få exempel där man också har lyckats. Du kan ju alltid testa i liten skala. Klipp skotten när de har blivit förvedade, se till att förvara dem kyligt men inte fruset under vintern och prova att få rötter på dem under våren. Enklast är dock att gräva upp plantor med rotsystemen eller att så alfrön (den är lättförökad med frön). Rapportera gärna om det kom några rötter på dina sticklingar! / Hälsningar Skogskunskap

Hej anonym, tyvärr har vi inga uppgifter om ålder på alar. Däremot finns en gigantisk klibbal i Hjo som påstås vara den grövsta i Sverige. Du kan hitta uppgifter på Mattias Glads sida http://tallar.se. Den hade en omkrets på 665 cm för några år sedan. Men det är inte säkert att den är jättegammal, under rätt förutsättningar kan klibbalar växa väldigt snabbt. / Hälsningar Skogskunskap