Al (Alnus spp.)

Båda alarterna är mycket snabbväxande i ungdomen, gråalen något mer än klibbalen. Alarna har kvävefixerande bakterier i rotknölar och kan därför binda luftkväve. De fäller löven gröna med kvävet i behåll. Alarna är därför goda markförbättrare och kvävegödslare.
Klibbalen är det enda av våra trädslag som är anpassad till blöta marker. Den växer ofta vid gränsen till öppet vatten, men trivs också på friska marker. Den växer bäst på näringsrik mullrik jord med rörligt grundvatten och kan där nå en medelproduktion på ca 10 m3sk per ha och år.
Gråalen producerar bäst på frisk finjordshaltig mark, många gånger över 10 m3sk per ha och år, men växer också på torrare och mager mark. Den har en snabbare ungdomstillväxt än klibbal, som dock passerar gråalens höjdtillväxt efter ca 25 år. Klibbal är mycket ljuskrävande, medan gråal inte kräver fullt lika mycket ljus. Gråal är också mer frosttålig än klibbal och används bl.a. som amträd i planteringar med ädla lövträd.
Gråalen kan i Norrland bli uppemot 200 år gammal, medan klibbalen sällan blir över 120 år. Gråalen kan nå en höjd på 20 meter och klibbalen 25 meter.
Klibbalen till vänster har urnupna blad och skaftade alkottar medan gråalen till höger har spetsiga blad och oskaftade honhängen och kottar. Årsskotten på klibbalen är kala medan gråalens årsskott är tätt håriga. Illustration Bo Mossberg från Den Nordiska Floran.
Utbredning
Klibbalens naturliga utbredning är huvudsakligen sydlig, Götaland - Svealand, medan gråalens är mera nordlig, Svealand - Norrland. Alarna står tillsammans för 1,5 % av det totala virkesförrådet på produktiv skogsmark.
Observationer av klibbal och gråal från Artfakta, SLU Artdatabanken. Flera källor ligger bakom utbredningskartorna, men en viktig källa är Artportalen, där både allmänhet och experter rapporterar in observationer.
Föryngring
Klibbal förökar sig vegetativt huvudsakligen genom stubbskott. I många alkärr har stubbskottsförökning pågått i flera generationer. Mellan vattenspeglarna står träden och dess rotskott som i buketter på upphöjda socklar. Dessa socklar kan vara mycket artrika och erbjuda miljöer för mossor, lavar, kärlväxter och insekter som trivs i den fuktiga miljön.
Fröförökning sker med små vingförsedda frön som mognar i kottar under hösten och sprids under senhösten - vintern.
Till skillnad från klibbal förökar sig gråal huvudsakligen genom rotskott.
Skador
Alarna betas sällan av vilt, däremot kan fejningsskador förekomma. De kan också drabbas av svampangrepp, i yngre ålder av grentorka (Cryptospora suffusa), men senare också av eldticka (Phellinius ignarius) samt fnösketicka (Fomes fomentarius). Dessa svampar ger röta i stammen.
En relativt ny skada på klibbal, som sprids längs vattendrag är algsvampen Phytophthora. Det är en vissnesjuka som upptäcktes i England 1993. Den leder till att träden så småningom dör. Den har spritt sig till kontinenten och anses som mycket allvarlig och har därför uppmärksammats på EU-nivå.
Alarnas blad kan ibland ätas av ett antal insekter, främst allövbaggen (Agelastica alni). En annan alspecialist är alviveln vars larver lever i bast och bark. Bastflugor kan ibland förorsaka fläckar i veden.
Ytterligare information finns i SLUs Skogsskada.
Virke
Klibbalens karakteristiska röda snittytor lyser upp i ett nygallrat bestånd på Öland. Foto Mats Hannerz.
Klibbalens veddensitet är ca 370 kg per m3. Virket är starkt färgat, ljust rödbrunt. Splint och kärnved skiljer sig inte åt. Virket är lätt att ytbehandla och något mjukare men segare än aspvirket. Det är oftast rätfibrigt, vilket bl.a. gör det lämpligt som listvirke. Al används också till inredningssnickerier, t.ex. panel, och köksinredningar. Även möbler av al förekommer. Den klassiska användningen av alvirke var till trätofflor.
Gråalens virke har hittills använts i mycket liten omfattning.
2023-04-18
Frågan om hur gammal en al kan bli fick inget svar.
Svar från Skogskunskap · 2023-04-18
Om du tittar längre ner i kommentarsfältet så har Maja ställt samma fråga 2021. Där hittar du svaret.
Sture · 2023-02-17
Svar från Skogskunskap · 2023-02-27
Hej Sture! Så här svarar en av forskarna på Skogforsk på din fråga:
"Vissa av våra trädarter har olika typer av anpassningar för att klara att växa på blötare marker. Alla träd behöver syre och vatten och denna reglering sker genom klyöppningar, koldioxid in och ut syre och avdunstning av vatten. Men träd behöver också syre som den får från sitt rotsystem och om marken vattenfylls försämras gasutbytet kraftigt. Rötter dör av syrebrist och det blir svårt att ta upp näring. Det finns många strategier hos träd som klarar att växa på blötare marker och en vanlig strategi är att öka mängden rötter och att utveckla adventiva rötter, dvs rötter som växer ut från andra delar av trädet än från andra rötter. Al är ett träd som dessutom kan kvävefixera tillsammans med bakterier och på så sätt fixa sin egen näring (kväve). Denna förmåga gör att Al också kan växa på torra marker. De har ett försprång gentemot andra växter som inte kan kvävefixera. Det har alltså inte så mycket med ”törst” att göra. Salix-arter är också kända för att växa på alla möjliga marker inklusive blöta marker. Deras förmåga är att snabbt bilda mycket rötter och även av typen adventiva rötter som passar bra när de växer längs vattendrag m.m. Huruvida det finns skillnader i antalet klyvöppningar känner jag inte till men däremot finns skillnader i hur länge en växt ”väljer” att ha dessa öppna respektive stängda. Olika egenskaper ger olika fördelar i olika miljöer. Precis som på alla marker kommer vattennivån förändras om man tar bort alla träd."
Iris · 2023-02-15
Svar från Skogskunskap · 2023-02-27
Hej Iris och tack för din fråga. Vi har nu uppdaterat texten med lite utförligare information om varför socklarna är viktiga för den biologiska mångfalden.
Anders · 2023-02-13
Svar från Skogskunskap · 2023-02-17
Hej Anders!
Vi har tyvärr inte svaret på din fråga, men ett tips är att kolla med Träcentrum i Nässjö (info@tracentrum.se).
Alice · 2022-12-07
Svar från Skogskunskap · 2022-12-12
Hej Alice, Förstår inte riktigt frågan. Alen fixer ju luftkväve och binder det så att det blir tillgängligt även för andra växter. När bladen faller till marken stiger kvävenivån till nytta för andra kvävegynnade arter. / Hälsningar Skogskunskap
Anders · 2022-09-02
Svar från Skogskunskap · 2022-09-03
Hej Anders, alldeles riktigt. Besökte en sågverksägare igår som sågade al och bakarna var mycket populära hos de som behövde alspån till rökar. Trä är bra till mycket. / Skogskunskap
Mattias · 2022-08-11
Svar från Skogskunskap · 2022-08-11
Hej Mattias, Al är ett utmärkt trädslag att elda med. Det är lätt, ungefär som tall, och har inte samma bränslevärde per kubikmeter som tyngre trädslag som ek och bok men per kilo torr ved är det likvärdigt med andra trädslag. Alen kan torkas ner till bara 8 % fukthalt och tänder därför snabbt – ett bra sätt att få igång brasan snabbt. Jag vet dock inte om den sprätter. Data om trädslagens bränslevärden finns bland annat i Lars Myttings bok Ved, samt i en rapport från Högskolan Dalarna: https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:522819/fulltext01.pdf. Det kanske är dags för Skogskunskap att lägga in några sidor om brännved? / Hälsningar Skogskunskap
Ingvar · 2022-06-30
Svar från Skogskunskap · 2022-07-01
Hej Ingvar,
Det verkar vara dålig erfarenhet av att göra sticklingar av klibbal. Skogforsk har provat med klent resultat, men i litteraturen finns några få exempel där man också har lyckats. Du kan ju alltid testa i liten skala. Klipp skotten när de har blivit förvedade, se till att förvara dem kyligt men inte fruset under vintern och prova att få rötter på dem under våren. Enklast är dock att gräva upp plantor med rotsystemen eller att så alfrön (den är lättförökad med frön). Rapportera gärna om det kom några rötter på dina sticklingar! / Hälsningar Skogskunskap
Anonym · 2022-02-10
Svar från Skogskunskap · 2022-02-10
Hej anonym, tyvärr har vi inga uppgifter om ålder på alar. Däremot finns en gigantisk klibbal i Hjo som påstås vara den grövsta i Sverige. Du kan hitta uppgifter på Mattias Glads sida http://tallar.se. Den hade en omkrets på 665 cm för några år sedan. Men det är inte säkert att den är jättegammal, under rätt förutsättningar kan klibbalar växa väldigt snabbt. / Hälsningar Skogskunskap
Kerstin · 2021-07-06
Svar från Skogskunskap · 2021-07-06
Lova · 2021-05-21
Svar från Skogskunskap · 2021-05-21
Måns · 2021-03-03
Svar från Skogskunskap · 2021-03-03
Kent · 2021-02-02
Svar från Skogskunskap · 2021-02-03
Maja · 2021-01-26
Svar från Skogskunskap · 2021-01-26
Lova · 2021-01-15
Svar från Skogskunskap · 2021-01-15
DORIS · 2020-06-16
Eva · 2020-06-11
Svar från Skogskunskap · 2020-06-11
Olle · 2020-06-09
Svar från Skogskunskap · 2020-06-09
Jag · 2020-05-28
Svar från Skogskunskap · 2020-05-28
M.affelin · 2020-01-22
Svar från Skogskunskap · 2020-01-22
Anonym · 2019-09-16