Fågelbär (Prunus avium)

Fågelbär (sötkörsbär, skogskörsbär) är stamformen till de odlade söta körsbärssorterna (bigarråer). Det är en art som är spridd i enstaka exemplar i skogarna, men som ibland odlas aktivt. Virket är eftertraktat ("svensk teak").

Utseende

Fågelbäret är ett upp till 20 meter högt, kraftigt träd med utstående och uppåtriktade grenar. Barken hos yngre träd är slät med arttypiska vågräta streck.

Fågelbär. Illustration Bo Mossberg från Den nordiska floran.

Fågelbärets blad är hela, strödda och dubbelt sågtandade. Två röda körtlar på bladskaftet är typiska. De centimeterstora frukterna är oftast svartröda.

Fågelbäret blommar vid lövsprickningen. Knopparna sitter ofta gyttrade på kortskott.

Utbredning

Fågelbäret infördes för bärens skull till Sverige för ungefär tusen år sedan från centrala Europa. Den växer idag sparsamt inblandat i lövskog upp till Värmland, Västmanland och Uppland. Vanligast är den i Svealand, västra Götaland, Blekinge samt i Smålands kusttrakter. Fågelbäret är dock det minst vanliga ädla lövträdet med ett totalt virkesförråd på ungefär 500.000 kubikmeter.

Observationer av fågel från Artfakta, SLU Artdatabanken. Flera källor ligger bakom utbredningskartorna, men en viktig källa är Artportalen, där både allmänhet och experter rapporterar in observationer.

Ståndort

Fågelbäret växer bra i sluttande terräng på näringsrik, fuktig och kalkhaltig mark. Den klarar sig däremot dåligt på jordar med stillastående markvatten och på dåligt dränerad lerjord.

Virke

Körsbärsvirke från fågelbär. Foto Hans Fryk.

Fågelbärsträdets virke kallas vanligen körsbär. Liksom för övriga lövträslag är efterfrågan till viss del beroende av modetrender.

Dekorativa mönster i rödbrun ton

Fågelbäret är ett semibandporigt träslag. Kärlen har ungefär samma storlek i hela årsringen, men koncentrationen är högre i början av årsringen. Därför framträder ljusare och mörkare stråk i tvärsnittet och årsringarna syns tydligt. Splintvedens färg varierar från gulvit till ljust röd. Kärnveden har en mera rödbrun ton, ofta i flera nyanser som bildar ett dekorativt mönster. Grönaktiga band kan uppträda i vårveden. Under ljusets inverkan mörknar veden till en varmare och mer rödaktig ton. Vid basning av nyavverkat virke får veden en mahognyliknande färgton.

Virket är vanligtvis rakfibrigt med jämn textur. Det är lätt att sönderdela och bearbeta både färskt och torkat virke. Ytan får en vacker silverglans vid kvartersågning. Torktemperaturen bör inte överstiga 80°C eftersom risken då är stor att virket missfärgas. Lackning, betsning och polering ger virket en vacker yta.

Hållfasthetsegenskaperna är ungefär jämförbara med ekens. Virket krymper och sväller dock relativt mycket vid fuktvariationer. Virke från tidiga gallringar kan med fördel användas som bränsle. När veden brinner sprids en behaglig doft, men det knastrar och sprakar mycket.

Ersätter tropiskt trä

Till möbler, både stilmöbler och moderna möbler, används det massivt och i form av fanér, Exempelvis 1700-talets Chippendalemöbler är tillverkade av körsbär. Också köksinredningar och golv tillverkas av körsbär. Vedens mörka, vackra ådring gör att det ibland kallats för "svensk teak" och det kan med fördel ersätta tropiska träslag. Virket används ofta ihop med både ljusa och mörka träslag, såväl som med andra material, exempelvis glas. Andra användningsområden är byggnadssnickerier, t.ex. dörrar och fönster, paneler, leksaker, delar till musikinstrument, svarvarbeten och massaved.

En bänk i körsbärsträ från Scandinavian Kitchen, Harbo. Foto Hans Fryk.

Eftersom döda kvistar avsevärt sänker stockens värde, rekommenderas stamkvistning om stammen i övrigt är lämplig för fanér eller snickeriändamål. Stockar av god kvalitet kan betalas med mycket höga priser.