Fågelbär (Prunus avium)

Fågelbär (sötkörsbär, skogskörsbär) är stamformen till de odlade söta körsbärssorterna (bigarråer).
Fågelbär (Prunus avium)
Bild: Lars Rytter

Fågelbär (sötkörsbär, skogskörsbär) är stamformen till de odlade söta körsbärssorterna (bigarråer). Det är en art som är spridd i enstaka exemplar i skogarna, men som ibland odlas aktivt. Virket är eftertraktat ("svensk teak").

Utseende

Fågelbäret är ett upp till 20 meter högt, kraftigt träd med utstående och uppåtriktade grenar. Barken hos yngre träd är slät med arttypiska vågräta streck.

 

 

Fågelbär. Illustration Bo Mossberg.

Fågelbär. Illustration Bo Mossberg från Den nordiska floran.

Fågelbärets blad är hela, strödda och dubbelt sågtandade. Två röda körtlar på bladskaftet är typiska. De centimeterstora frukterna är oftast svartröda.

Fågelbäret blommar vid lövsprickningen. Knopparna sitter ofta gyttrade på kortskott.

Utbredning


Fågelbäret infördes för bärens skull till Sverige för ungefär tusen år sedan från centrala Europa. Den växer idag sparsamt inblandat i lövskog upp till Värmland, Västmanland och Uppland. Vanligast är den i Svealand, västra Götaland, Blekinge samt i Smålands kusttrakter. Fågelbäret är dock det minst vanliga ädla lövträdet med ett totalt virkesförråd på ungefär 500.000 kubikmeter.

Artfakta-fågelbär_1200x675px.jpg

Observationer av fågel från Artfakta, SLU Artdatabanken. Flera källor ligger bakom utbredningskartorna, men en viktig källa är Artportalen, där både allmänhet och experter rapporterar in observationer.

Ståndort

Fågelbäret växer bra i sluttande terräng på näringsrik, fuktig och kalkhaltig mark. Den klarar sig däremot dåligt på jordar med stillastående markvatten och på dåligt dränerad lerjord.

Virke

Fågelbär, virke. Foto Hans Fryk.

Körsbärsvirke från fågelbär. Foto Hans Fryk.

Fågelbärsträdets virke kallas vanligen körsbär. Liksom för övriga lövträslag är efterfrågan till viss del beroende av modetrender.

Dekorativa mönster i rödbrun ton

Fågelbäret är ett semibandporigt träslag. Kärlen har ungefär samma storlek i hela årsringen, men koncentrationen är högre i början av årsringen. Därför framträder ljusare och mörkare stråk i tvärsnittet och årsringarna syns tydligt. Splintvedens färg varierar från gulvit till ljust röd. Kärnveden har en mera rödbrun ton, ofta i flera nyanser som bildar ett dekorativt mönster. Grönaktiga band kan uppträda i vårveden. Under ljusets inverkan mörknar veden till en varmare och mer rödaktig ton. Vid basning av nyavverkat virke får veden en mahognyliknande färgton.

Virket är vanligtvis rakfibrigt med jämn textur. Det är lätt att sönderdela och bearbeta både färskt och torkat virke. Ytan får en vacker silverglans vid kvartersågning. Torktemperaturen bör inte överstiga 80°C eftersom risken då är stor att virket missfärgas. Lackning, betsning och polering ger virket en vacker yta.

Hållfasthetsegenskaperna är ungefär jämförbara med ekens. Virket krymper och sväller dock relativt mycket vid fuktvariationer. Virke från tidiga gallringar kan med fördel användas som bränsle. När veden brinner sprids en behaglig doft, men det knastrar och sprakar mycket.

Ersätter tropiskt trä

Till möbler, både stilmöbler och moderna möbler, används det massivt och i form av fanér, Exempelvis 1700-talets Chippendalemöbler är tillverkade av körsbär. Också köksinredningar och golv tillverkas av körsbär. Vedens mörka, vackra ådring gör att det ibland kallats för "svensk teak" och det kan med fördel ersätta tropiska träslag. Virket används ofta ihop med både ljusa och mörka träslag, såväl som med andra material, exempelvis glas. Andra användningsområden är byggnadssnickerier, t.ex. dörrar och fönster, paneler, leksaker, delar till musikinstrument, svarvarbeten och massaved.

Köksbänk i körsbär, fågelbär. Foto Hans Fryk.

En bänk i körsbärsträ från Scandinavian Kitchen, Harbo. Foto Hans Fryk.

Eftersom döda kvistar avsevärt sänker stockens värde, rekommenderas stamkvistning om stammen i övrigt är lämplig för fanér eller snickeriändamål. Stockar av god kvalitet kan betalas med mycket höga priser.

Senast korrigerad: 2022-11-15
Hade du nytta av innehållet på denna sida?

Kommentarer (5 st)

Rikard · 2022-05-29
Hej. Kan berätta att fågelbär växer i SLU:s arboretum i Siljansfors, så den klarar både den magra jorden och vintern. Trädet som står där är (ur minnet) ca 30 år gammalt, men är inte kraftigare än drygt 25cm diameter vid marken, och ungefär. 6-7 meter högt. Nu är väl för all del ett arboretum kanske inte en "naturlig" växtplats, men trädet står ute i samma mark som tall och gran och så vidare. För den trädintresserade som har vägarna förbi är det värt att stanna och gå en sväng, ligger mitt emot rastplatsen på E45, strax efter sjön Jugan om man kommer från Malungshållet.
Svar från Skogskunskap · 2022-05-29

Hej Rikard, Tack för tipset. Det verkar vara ungefär så långt upp som fågelbär hittas i inlandet. Tittar man på Artportalens prickkarta finns den rapporterad längs kusten upp till Nordanstigs kommun. / Hälsningar Skogskunskap
Ontact@rhombus.se · 2022-03-19
Vid viken ålder/bhd skall/kan avverka fågelbörsträd för att optimera kvalitet och kvantitet. undrar Otto v S
Svar från Skogskunskap · 2022-03-20

Hej Otto v S, Det är en svår fråga och det beror säkert på markens bördighet, hur träden har skötts och hur marknaden ser ut. Här är en artikel i Skogsaktuellt som anger en omloppstid på 50-70 år: https://www.skogsaktuellt.se/artikel/57295/delad.html

/ Hälsningar Skogskunskap
Täpp Bengt Eriksson · 2018-08-27
Från amatörforskaren Täpp Bengt Eriksson Det är nästan som med hönan och ägget men här vet man vad som kom först. Liksom våra äppelträd som i begynnelsen utvecklades i Kina. Även citrusfrukterna härstammar från Asien, trots att de förknippas med medelhavet. Dessa kom via handelsvägar till bl.a. södra Europa för tusentals år sedan och var innan vår tideräkning religiösa judiska symbolfrukter. Prunus avium (Fågelbär eller Sötkörsbär) kommer från västra Asien och är den huvudsakliga föräldern till våra sötkörsbär. Man tror att de först kom till Europa från Svarta havet. (Botanikern Tournefort rapporterade i slutet av 1600-talet att det växte många körsbärsträd vid staden Kerasuns i Kappadocien). Enligt Plinii, år 680 från Roms uppbyggande, kom de till Italien, och därifrån till England omkring år 800. Prunus persica (Persikor - Persiskt plommon) Hette i Rom malum persicum ("persiskt äpple"). Dess ursprung är okänt men har odlats Kina i mer än 4 000 år och spreds västerut genom Främre Orienten. Många av våra växter har en gång i tiden införts till Sverige och övriga Norden, ofta har munkarna tillskrivits äran, men enligt mina studier var vikingarna en större importör, liksom vandrade folkgrupper före dem. Egentligen var det först under 1700-talet som vi i Sverige fick ett litet grepp om våra ”inhemska växter” och först under senare år kan forskare runt om i världen analysera fröer och växtdelar från arkeologiska fynd. Kanske inte på artnivåer men dock i släkten. PS! Jag har hållit på med ett bokverk i ca tjugo år som snart är färdigt, där redovisar jag källor från gamla skrifter från de historiska storrikena, inkl. kinesiska som ligger till grund för mina analyser av många kulturväxter.
Svar från Skogskunskap · 2018-08-27
Stort tack, Täpp Bengt Eriksson, för den nya kunskap du delger oss. Det är spännande med växternas historia och här lär vi oss allt mer i takt med nya utgrävningar och bättre analysmetoder. Vi ser fram mot att du slutför din bok :-).
Skogskunskap · 2017-04-03
Hej Anders, det var ett intressant inlägg om fågelbär. Du får gärna visa vilka källor du har. Enligt boken "Våra ädla lövträd" av Almgren med flera finns trädet naturligt i Europa upp till centrala Polen och norra Tyskland, och i denna beskrivs hur fågelbäret fördes in till Sverige av munkar under medeltiden, och sannolikt även tidigare av vikingar och handelsmän redan under 800-1000 e.Kr. Enligt den Virtuella Floran (Naturhistoriska Riksmuseet) är den dock "troligen ursprunglig i södra delarna men förvildad efter odling i övriga områden." Kan det vara någon sentida forskare som har försökt utreda detta ordentligt som jag som redaktör har missat? Oavsett om den spridit sig naturligt i enstaka fall så är förmodligen de flesta fågelbär i våra marker förvildade från människans införda exemplar, så har vi uppfattat det i alla fall. / Mats Hannerz
Anders Westergren · 2017-04-03
Vänta lite. Fågelbär (Prunus avium) är ett ursprungligt träd i Europa och österut ända till Pamir. Det förekommer alltså vildväxande även i södra Skandinavien. Dess utbredning har dock beskurits mycket i och med att de bördigaste jordarna blivit uppodlade. Det är dessvärre mycket vanligt att urformerna för fruktträd uppges vara införda. Man ser ofta uppgifter om att också vildapel (Malus silvestris) skulle vara införd. Stämmer inte heller, den finns också vildväxande i Norden sedan tusentals år. Däremot finns ex.vis plommonträdens eller päronträdens vilda ursprungsformer inte vildväxande i Sverige.