Skogsbilvägar
Hur skogsbilvägar påverkar vattnen är inte helt enkelt att fastställa. Man kan förvänta sig vattenkemiska effekter vid byggnation och underhåll samt effekter på avrinningen. Skogsbilvägarna bidrar till att körningen i terrängen minskar, vilket ofta är bra för vattnen.
Det finns ca 210 000 km skogsbilväg i Sverige. Under början av 2000-talet har ca 1700 km nya skogsbilvägar byggts årligen. Miljöeffekterna på vatten minskar om man planerar vägens sträckning noga, gör passager över vattendrag som inte påverkar botten (broar och halvtrummor) och minimerar slamtransporten vid byggnation och underhåll.
Här är några problem och åtgärder att tänka på
Väggatan gör att livsmiljöer försvinner
Bygg inte väg i onödan! Planera och samordna med grannar. En väg ska byggas där den gör nytta.
Vägen ska också planeras så att vägområdet inte blir onödigt stort. En väg i skärning eller på hög bank tar upp större yta. Vägar på bra grund kräver mindre påbyggnad och mindre material från kanterna.
Motverka höga vattenflöden och risk för slamtransport
Låt vägdikets vatten infiltreras på skogsmark genom flera utlopp, då undviker vi höga vattenflöden och risker för att finmaterial transporteras ut i naturliga vattendrag.
Vägdikets vatten bör ledas ned i slamgropar eller rinna (översila) skogsmark innan det når sjön eller vattendraget
Risken för slamtransport är extra stor vid byggandet och erosionsrisken är störst på finjordsrika marker.
Undvik erosion och vandringshinder vid överfarter
Vägar måste ibland dras över naturliga vattendrag. Då är det viktigt att broar och trummor dimensioneras och placeras så att de inte orsakar erosion eller blir vandringshinder.
Konstruera i första hand broar eller halvtrummor där vattendragets botten får vara kvar ostört.
Bilden visar en väg som korsar vattendraget med hjälp av en halvtrumma. Halvtrummor eller valvbågar är att föredra framför heltrummor. Med halvtrummor kan botten behållas intakt och det kan inte bildas något fritt fall vid utloppet. Trumman ska vara minst lika bred som vattendraget, gärna bredare. Foto: Oskar Norrgrann.
Bilden visar en heltrumma med fritt fall som utgör ett effektivt vandringshinder. Med en heltrumma bryts också den naturliga botten i bäcken av och försvårar för bottenlevande organismer att röra sig. Foto: Oskar Norrgrann.