Markberedning

Markberedningen ger plantan optimala förutsättningar att överleva och växa bra. Utan markberedning är risken stor för snytbaggeskador.
Markberedning med harv
Bild: Mats Hannerz

En optimal markberedning skiljer sig mellan olika föryngringsmetoder och ståndorter.

Med markberedning vinner du:

Lättare plantering

Ett av de viktigaste skälen till att man markbereder är för att underlätta själva planteringen. På bördiga marker i södra Sverige kan det vara svårt att överhuvud taget komma fram till eller hitta bra planteringspunkter utan markberedning.

Mindre vegetationskonkurrens

Markberedningsfläck. Illustration Anna Marconi.Markberedning tar bort vegetationen men fläckarna växer snabbt igen. I södra Sverige kan gräset ha tagit över redan efter något år.

Gräs och örter konkurrerar med plantan om vatten. Det kan vara kritiskt vid torrperioder, framför allt första året innan plantan är helt etablerad.

En liten varning: på riktigt bördiga marker kan markberedning ibland leda till mer vegetation i och med att man rör om i fröbanken.

Högre marktemperatur

Gräs, mossor och lavar isolerar marken från solens värmande strålar. Om de tas bort värms marken upp lättare. En markberedd fläck tinar snabbare på våren och håller en högre marktemperatur än en fläck med intakt växttäcke.

Jämnare fuktighet

Med markberedningen dräneras jorden så att det blir bättre balans mellan syre och vatten. Rötterna löper mindre risk att drabbas av syrebrist.

Mindre frostrisk

En bar mineraljord strålar ut värme på natten. Luften ovanför en mineraljordsfläck är därför högre än ovanför en fläck med intakt växttäcke. En hög planteringspunkt, t.ex. med högläggning, gör också att temperaturen är högre runt plantan. På starkt frostutsatta lokaler hjälper dock knappast markberedning som ensamt skydd.

Bättre näringstillgång

När marken rörs om och temperaturen ökar så ökar också näringsomsättningen. Mer näring blir tillgänglig för plantan. På tjocka, inaktiva råhumustäcken i Norrlands inland kan markberedning har särskilt stor betydelse genom att öka näringsomsättningen.

Mindre risk för snytbaggeangrepp

Snytbaggen trivs inte på bar mineraljord. Det är ett starkt skäl för markberedning när man planterar barrträd.

Markberedningsmetoder

Ståndorten, föryngringsmetoden, terrängens lutning och svårighetsgrad (hinder) och hänsyn till landskapsbilden avgör om markberedning ska utföras och med vilken metod.

Markberedningen kan utföras med harv, fläckmarkberedare, högläggare eller grävskopa. Aggregaten kan ställas in så att de skapar en markberedning som är anpassad till ståndorten. Man brukar skilja mellan tre huvudmetoder för markberedning:

Tre principer för markberedning. Illustration Anna Marconi.

Tre principer för markberedning. Illustration Anna Marconi.

Intermittent markberedning

Högar eller fläckar med bestämda avstånd. Utförs med högläggare, fläckmarkberedare eller harv som ställts in för intermittent markberedning.

Kontinuerlig markberedning

Markberedningsaggregatet gör sammanhängande spår över föryngringsytan. Planterings- eller såddpunkterna blir fler men den påverkade ytan blir större. Utförs med harv.

Riktad markberedning

Markberedningsaggregatet sitter på en kranspets på till exempel en grävmaskin. Föraren väljer aktivt var markberedningsfläckarna ska sättas. Denna metod är lämplig i brant terräng eller där det finns hinder för annan markberedning, till exempel sten.

Inversmarkberedning

En ny metod är Inversmarkberedning. Det är en form av högläggning där en grävmaskin tar ett tag med skopan och vänder tillbaka jorden i gropen igen. Inversmarkberedningen kan vara både intermittent (högläggare som vänder på tiltan), kontinuerlig (det finns aggregat där harven vänder upp och ner på tiltan) eller riktad (ofta med grävskopa eller kranspetsaggregat).

Markberedning för plantering

Den optimala markberedningen skall ge:

  • liten risk för snytbaggeskador
  • liten risk för uppfrysning
  • hög marktemperatur
  • liten vegetationskonkurrens
  • bra näringsfrigörelse
  • bra balans mellan vatten- och syretillgång.

Mineraljord på omvänd torva är bäst

Planteringspunkter i markberedning. Illustration Anna Marconi.

Fyra olika planteringspunkter efter markberedning. Den optimala är mineraljorden på omvänd torva. Illustration Anna Marconi.

Det optimala planteringsstället är i mineraljord på omvänd torva.

Bra, men inte optimala planteringsställen är mineraljord på omvänd torva där mineraljorden är djupare än 10 cm, omvänd torva, blekjordsfläck, humusfläck och fräshög utan mineraljord.

Undvik att plantera i fläckar som är mindre än 2x2 dm. Blekjordsfläckar på finjordsrik mark och rostjordsfläckar ger ökad risk för uppfrysning. 

Markberedning för sådd

Mikropreparering. Anna Marconi.

Illustration Anna Marconi.

Utgå ifrån en grund markberedning i form av fläckar eller harvspår. En för kraftig markberedning kan blottlägga rostjorden - där är det större risk för uppfrysning. Det ideala såddsubstratet är humusblandad mineraljord, men ren blekjord fungerar också bra.

Mikropreparering ökar fröets chanser

Det går att så fröna direkt i markberedningsfläcken, men om man först mikropreparerar så kan man minska frögivan med en tredjedel. Mikropreparering innebär att man gör en fördjupning i mineraljorden där fröet placeras. Fröet myllas sedan över genom erosion från kanterna. Vattenförsörjningen underifrån blir också god i och med att man tryckt ihop jorden. Mikroprepareringen kan göras manuellt med mönster som sitter på en sula, kratta, hjul etc.

Om man mikropreparerar är tunn humus (0,5-1,0 cm) eller blekjord bästa såddsubstraten. Utan mikropreparering är blekjord bästa substratet.

Markberedning i fröträdsställning

Markberedning i fröträdsställning. Foto Mats Hannerz.

Självföryngring av tall gynnas av en lättare markberedning. Foto Mats Hannerz.

Markberedning behövs i allmänhet om humustäcket är tjockare än 3 cm och nästan alltid på markvegetationstyperna Lingon och Blåbär.

Markbered långa, grunda spår eller fläckar. Grund harvning är bäst. Om mycket mineraljord blottläggs växer inte markberedningen igen så fort. Groddplantor ska helst kunna etablera sig under flera år i följd.

Blekjord ger optimal groningsbädd

Blekjord ger optimal groningsbädd i en fröträdsställning. Humusblandad mineraljord är också bra men kan växa igen snabbare. Däremot bör man undvika rostjord (på grund av uppfrysningsrisk) och opåverkad humus (där torkar groddplantorna).

Markberedningen är en färskvara och bör göras när frötillgången är god. Om man räknar med rikligt fröfall på våren bör markberedningen göras på hösten innan. Det går också bra att markbereda på våren strax efter snösmältningen. Huvuddelen av tallens fröfall sker i maj i södra och mellersta Sverige och i juni i norra Sverige. Granen släpper dock sina frön tidigare på vårvintern. Björkens fröfall sker huvudsakligen på hösten, även om en mindre del kan sitta kvar i hängena och släppas på våren.

Tillgången på frö och fröets kvalitet varierar mellan olika år. De landsomfattande fröprognoserna ger en grov bild av tillgången på kottar och fröets kvalitet. Du bör dock undersöka ditt eget bestånd. Om det finns mer än cirka 200 kottar per fröträd är det dags att markbereda.

Visa hänsyn vid markberedningen

Kulturlämningar, lämnade lågor, hänsynsytor eller lämnade kantzoner är exempel på objekt och platser där en oförsiktig markberedning kan förstöra mycket av den hänsyn som har tagits i tidigare skogsbruksåtgärder. Läs mer om hänsyn vid markberedning.

Senast korrigerad: 2018-11-05
Föryngring

Kommentarer (1 st)

Ilkka · 2019-02-22
bilderna ger inte ett rättvisande intryck ty på hygget blir det stora och djupa spår som efter flera decennier gör att det är svårt att ta sig fram pga de sår i markerna som finns kvar det intryck man får är att man har våldfört sig på marken det måste finnas skonsamma sätt att förbereda marken åt plantorna denna hänsynslöshet mot skogsmarken borde skogsrådgivarna se till att de upphör
Svar från Skogskunskap · 2019-02-23
Hej Ilkka, Den bild du målar upp av spår som sitter kvar länge känner nog inte många igen sig i. En ny markberedning kan se "brutal" ut på håll precis när den är utförd i och med att det ligger ris och rotdelar i strängar längs spåren. När riset börjar brytas ner och det växer in ny vegetation så sjunker strängarna och mycket av "dikeskänslan" försvinner. Ofta är det svårt att hitta igen markberedningsspåren efter bara några år, åtminstone i södra Sverige. Hur snabbt spåren jämnas ut beror på marken, och visst finns det steniga marker där de sitter kvar längre. Men de djupa spår du hänvisar till har förmodligen att göra med den hyggesplöjning som användes i norra Sverige på 1970- och 80-talen. Hyggesplöjning sågs som en metod att få fart på inaktiva marker med tjocka humustäcken, men metoden förbjöds med 1993 års omläggning av skogsvårdslagen. Men även om hyggesplöjning är förbjuden så finns det förstås anledning att inte använda mer radikal markberedning än nödvändigt. På tunna humustäcken kan det räcka med en försiktig omrörning, och det finns nya metoder som "vänder upp och ner" på marken (inversmarkberedning). Som vanligt gäller förstås att markberedaren ska ta hänsyn till lågor, kulturlämningar och hänsynsytor. Allt behöver ju inte markberedas. / Hälsningar Skogskunskap