von Posts 10-gradiga humifieringsskala
Klassificeringen påverkar hållfastheten för torv, och måste beaktas när man planerar väg på torvmark. Ju mer humifierad (nedbruten) torven är, desto sämre är dess hållfasthet.
H1: Fullständig ohumifierad och dyfri torv: vid kramning i handen avgår endast färglöst, klart vatten.
H2: Så gott som fullständigt ohumifierad och dyfri torv: vid kramning avger nästan klart men gulbrunt vatten.
H3: Föga humifierad och mycket svag dyhaltig torv: vid kramning avger tydligt grumligt vatten, men där ingen torvsubstans passerar mellan fingrarna. Kramningsåterstoden ej grötig.
H4: Dåligt humifierad eller något dyhaltig torv: vid kramning avger starkt grumligt vatten. Kramningsåterstoden något grötig.
H5: Någorlunda humifierad eller tämligen dyhaltig torv. Växtstrukturen fullt tydlig, men något beslöjad. Vid kramning passerar någon torvsubstans mellan fingrarna men dessutom starkt grumligt vatten. Kramningsåterstoden starkt grötig.
H6: Någorlunda humifierad eller tämligen dyhaltig torv med otydliga växtstrukturer. Vid kramning passerar högst 1/3 av torvsubstansen mellan fingrarna. Återstoden är starkt grötig men visar tydligare växtstrukturer än den okramade torven.
H7: Ganska väl humifierad eller betydligt dyhaltig torv, i vilken ännu rätt mycket av växtstrukturen kan skönjas. Vid kramning passerar omkring hälften av torvsubstansen mellan fingrarna. Om vatten avskiljs är detta vällingartat och starkt mörkfärgat.
H8: Väl humifierad eller starkt dyhaltig torv med mycket otydlig synbar växtstruktur. Vid kramning passerar ca 2/3 av torvsubstansen mellan fingrarna. Möjligen avskiljs något, i så fall vällingartat vatten. Återstoden består huvudsakligen av mera resistenta rottrådar o.d.
H9: Så gott som fullständigt humifierad eller nästan helt dyartad torv, i vilken nästan ingen växtstruktur framträder. Nästan hela torvmassan passerar vid kramning mellan fingrarna som en homogen gröt.
H10: Fullständigt humifierad eller helt dyartad torv, i vilken ingen växtstruktur framträder. Vid kramning passerar helt torvmassan utan avskiljande av fritt vatten mellan fingrarna.
Stefan Wastegård · 2022-02-23
Svar från Skogskunskap · 2022-02-23
Hej Stefan, vi var slarviga här i vår research. Både Hampus och Lennart von Post var båda kvartärgeologer och arbetade med torvmossar på något sätt, men det var mycket riktigt Lennart som presenterade humifieringsskalan. Hampus var aktiv i mitten av 1800-talet medan Lennart gjorde sina avtryck under första halvan av 1900-talet. Hampus von Post tillhörde de första i Sverige som tog fasta på idén att Sverige hade varit täckt av inlandsis, och han undersökte också torvmossarnas fossila växtlighet i olika lagerföljder. Så det var nog där vi blandade ihop de båda forskarna. Även Lennart studerade inlandsisens spår, och framhöll sig själv som den som upptäckt Sveafallen, där Ancylussjön mynnade ut. Lennart von Post utvecklade också pollenanalysen, en metod som fått enormt stor betydelse för vår förståelse av växternas historiska utbredning. Stort tack Stefan för ditt påpekande. / Skogskunskap