Föryngring av ek

Ek är ett ljusfördragande trädslag som trivs i halvöppen miljö. Ny ekskog kan anläggas med självföryngring, plantering eller sådd. En skyddande förkultur behövs ofta.
Planterad ekplanta
Bild: Mats Hannerz

Ekskog kan uppkomma på många olika sätt. Här beskriver vi i första hand aktiva föryngringsåtgärder med plantering, sådd och utnyttjande av naturligt fröfall. Men ett sätt att skapa ekskog är också att utnyttja den självföryngring som hittas i blandningar med andra trädslag.

Läs mer om modeller för anläggning av ekskog.

Anlägg under gles skärmställning

Ny ekskog anläggs med fördel under en gles skärmställning av ek eller andra trädslag. Eken kan också sås eller planteras i öppen terräng, men den riskerar då att skadas av frost och sork. I ungdomen bör plantorna stå tätt eller få konkurrera med andra träd för att stammen ska kvistrensas.

En förkultur av något snabbväxande trädslag som björk eller lärk kan etableras innan eken planteras. Om förkulturen anläggs samtidigt som eken kallas det amkultur. Naturligt föryngrad björk passar också bra som amkultur.

Det är mycket viktigt att skärmen röjs eller gallras med jämna mellanrum så att den inte växer sig för tät. Ek är ett relativt ljusfördragande trädslag som trivs bäst under halvöppna förhållanden.

Plantering av ek

Eken trivs på bördig mark med djupa jordlager, gärna med inblandning av lera. Före planteringen är det viktigt att markberedning utförs för att skapa bra planteringspunkter. Markberedningen är extra viktig om det finns risk för ogräs - ju mer ogräs desto kraftigare markberedning.

Normalt är det endast möjligt att få tag i barrotsplantor av ek. Rotsystemet på barrotsplantor är stort, därför är det viktigt att planteringen utförs noggrant så att rötterna fördelas jämnt. Rotbeskärning kan behövas, men rotsystemet får inte bli för litet. Ovanjordsdelen får vara högst 3 gånger som stor som rotsystemet.

Planteringen bör alltid hägnas, särskilt om viltstammarna är stora.

Eksådd på åker eller i skog

Lyckad eksådd i Skåne. Foto Magnus Löf.

En lyckad eksådd på ett skånskt gods. Foto Magnus Löf.

Det vanligaste sättet att föryngra ekbestånd är plantering. Men det är en dyr metod. En mindre kostsam väg är sådd; ollon är billigare än plantor och sådden kan göras med maskin. Många av våra gamla ekbestånd har kommit upp genom sådd av ekollon. 

Sådd bäst på jordbruksmark

Jordbruksmark som ska omvandlas till skog lämpar sig ofta väl för sådd av ek. Att så ek på skogsmark är osäkrare än sådd på åkermark. Detta beror på att fler möss och sorkar bor i skogsmarker.

Samla ekollon från de bästa träden

Ekollon på träd. Foto Mats Hannerz.

Passa på att samla ekollon under bra ollonår. Foto Mats Hannerz.

Det går bra att samla in ollon från egna träd men då får du enligt skogsvårdslagen bara använda dem på egen mark. Tänk på att bara använda ollon från de bästa träden. Samla dem från minst tio olika träd så att det blir en viss genetisk spridning. Lägg ut nät på marken och samla in de ollon som faller efter första frosten på hösten.

Ollonen klarar lagring dåligt

Beställ ekollonen i god tid om du inte samlar själv. Kontakta plantskolan redan före ollonfallet på hösten. Det är svårt att vinterlagra ollonen med bibehållen kvalitet. Det bästa är därför att köpa behandlade ollon i anslutning till sådden.

Om du lagrar ollonen själv ska du förvara dem så att grobarheten bibehålls. Vattenhalten får inte sjunka under 40-42 %, och lagringen kan ske i fuktig sand eller sågspån över en vinter. Det är också bra att behandla med svampskyddsmedel.

Så 40-70 kg ekollon

Du bör så ungefär 20 000 ollon på ett hektar, det innebär 40 till 70 kg ekollon.

Så sen höst eller tidig vår

Antingen kan ekollonen sås i oktober-november eller i april. Att vårsådden skall göras så tidigt beror på att groddplantorna skall kunna hävda sig gentemot markvegetationen.

Fördelen med höstsådd är att du slipper lagra fröna över vintern. Nackdelarna är att grobarheten minskar kraftigt och att ollonen utsätts för gnagare, fåglar och insekter under en längre period. Vid höstsådd bör du därför så fler ollon. Det pågår mycket forskning om avskräckningsmedel mot gnagare, men ännu finns inget väl fungerande medel.

Så i skydd av spannmål eller under skärm

Du kan så ekollonen tillsammans med den sista grödan av spannmål. Då får plantorna skydd under den första känsliga perioden. Men tänk på att lämna hög stubb när du skördar så att de små ekarna inte skadas.

På skogsmark kan det vara bra att använda det gamla beståndet som högskärm för att skydda plantorna. Ekar är skuggtåliga som små, men kräver snart mer ljus. Därför ar det viktigt att glesa ut skärmen i tid och med jämna mellanrum framöver. Om det tidigare beståndet inte lämpar sig som skärm kan du använda dig av en lågskärm av en trädart som har snabb tillväxt i plantstadiet. Exempel på sådana trädslag är fågelbär, björk och klibbal.

Hägna mot vilt

Du bör hägna föryngringen mot klövvilt. En annan möjlighet är att så frön av flera olika arter, så ökar chansen att något ska gå bra. Om du blandar in begärliga trädslag som till exempel rönn så kan viltbetet på ekarna minska något.

Vilthägn kring plantering av bok. Foto Magnus Löf.

Viltstängsel kring en lövplantering med bok. Notera att även de självföryngrade tallarna växer bra innanför hägnet. Foto Magnus Löf.

"Ståålburen" kring grupplanterade ekar

En bur av hönsnät eller liknande kan användas för att skydda mindre grupper eller enskilda plantor av ek. Det kan vara ett alternativ om eken anläggs i grupper. Eftersom slutbeståndet består av bara 50-70 stammar kan ekarna sås eller planteras i grupper om 3-5 plantor med 8 meters mellanrum. Det ger drygt 150 sådd/planteringspunkter per hektar. Utrymmet mellan grupperna kan utnyttjas för virkesproduktion av andra trädslag som kommer upp spontant.

Ståålburen, uppkallad efter ekspecialisten Erik Ståål, skyddar plantorna mot viltbete. Buren bör ha en höjd av cirka 1,5 meter. När plantorna nått upp till burens topp kan buren hissas upp 70-80 centimeter. Den får sedan sitta kvar tills den utvalda eken börjar bilda skorpbark, för att undvika att älgen betar och flänger bark.

Ståhlbur med ekplanta. Foto Mats Hannerz.

"Ståålburen" är ett alternativ för att skydda enskilda plantor eller grupper av plantor. En hink utan botten kan också fungera som skydd när plantorna är riktigt små. Foto Mats Hannerz.

Ogräsbekämpning

Före sådd och plantering på åkermark måste du i princip alltid spruta mot ogräs. På skogsmark är det däremot inte tillåtet utan dispens. Däremot är kraftig markberedning ett bra alternativ på skogsmark.

Markberedning

Innan ollonen sås eller plantorna planteras bör du markbereda så att rötterna kan utvecklas. Det är viktigt att ollonen hamnar i mineraljord så att de inte torkar ut. Stora högar har visat sig mycket bra för ekarnas tillväxt.

Så ollonen i fåror och täck dem så att de hamnar tre till sex centimeter ner i jorden. Vanligast är att ollonen sås i rader med två meters avstånd och cirka 30 centimeter mellan såddpunkterna.

Naturlig föryngring av ek

De svenska erfarenheterna kring självsådd av ek är begränsade. Därför är det svårt att ge entydiga rekommendationer. En självföryngring som lyckas kan dock ge ett stamtätt bestånd till låg kostnad. Trots metodens osäkerhet kan det därför vara idé att prova naturlig föryngring.

Gott om självföryngrade ekar i naturen, men det är svårt skapa nya självsådda skogar

Nötskrika. Foto Pierre Dalous, Wikipedia.

Nötskrikan hjälper till att sprida eken till nya platser, även långt ifrån moderträden. Det kan finnas plantor i barr- och blandskogen som är värda att arbeta vidare med. Foto Pierre Dalous, Wikipedia commons.

Många svenska ekbestånd har skapats genom plantering eller sådd, men kanske ännu fler är naturligt igenväxta kulturmarker. På igenväxande betes- och slåttermarker har ekplantor etablerats under lång tid, och dessutom har eken ofta gynnats vid gallringar.

På igenväxningsmarker finns ekarna ofta blandade med andra trädslag. Även om ekarna gynnas genom att aktivt frihugga dem blir resultatet ofta en blandskog. Däremot är det möjligt att anlägga rena ekbestånd efter naturlig föryngring av ek i tallbestånd, särskilt på relativ mager mark. Om det har kommit upp ett stort uppslag av ek under tallarna kan tallskogen stegvis glesas ut så att ekarna gynnas.

Ek i tallbestånd. Värsnäs, foto Mats Hannerz.

Nötskrikan är duktig på att odla ek. Om det finns ett stort ekuppslag under tall finns goda möjligheter att anlägga ett rent ekbestånd genom att stegvis glesa ut tallbeståndet. Foto Mats Hannerz.

Rekommendationer

Naturlig föryngring med ek skiljer sig inte mycket från naturlig föryngring med bok: Markbered när ett ollonår är på väg. Efter ollonfallet görs en myllning och därefter huggs en skärm av det gamla beståndet. Skillnaden mellan ek och bok är att ekens skärm bör avvecklas snabbare. Det beror på ekens större ljusbehov.

Den här metoden fungerar bra i Frankrike, men resultatet är betydligt sämre i Sverige. Varför? Ett skäl kan vara att ekarna producerar färre ollon hos oss och att fler ollon äts upp av gnagare. Ett annat skäl är att ekskogarna på kontinenten ofta har ett underbestånd som skyddar föryngringen. Dessutom har ekskogarna längre omloppstider på kontinenten.

Förbered föryngringen i tid

För att lyckas med naturlig föryngring med ek bör beståndet förberedas i god tid. Med upprepade gallringar kan kronorna utvecklas och producera mycket ollon. I en välgallrad ekskog kan också ett underbestånd utvecklas. Finns ett underbestånd kan själva skärmhuggningen bestå i att underbeståndet avverkas.

Skärmen bör vara relativt tät de första åren men sen glesas ut. En ung ekplanta tål ganska mycket skugga men senare behöver den mycket ljus.

Senast korrigerad: 2018-06-03
Löv
Föryngring

Kommentarer (0 st)