Plantering och naturlig föryngring av andra ädla lövträd

Ljusfördragande eller skuggtåliga?

De ädla lövträden alm, lind, lönn, avenbok och fågelbär kan grovt delas in i ljusfördragande eller skuggtåliga trädslag. Lind och avenbok betecknas som skuggtåliga medan de andra kräver mer eller mindre öppen miljö för att trivas och växa bra. De flesta trädslagen är emellertid skuggtåliga i ungdomen. Testa med verktyget Var passar trädet.

Föryngras i blandning

Det finns liten kunskap om produktion och skötsel av dessa trädslag som för det mesta förekommer i blandning. Undantaget är fågelbär som brukar anläggas i rena bestånd på nedlagd jordbruksmark. Vanligt är att en förkultur eller amkultur av något snabbväxande trädslag som björk eller lärk etableras innan eller samtidigt som planteringen av dessa trädslag. Detta ger visst frostskydd men framförallt bidrar konkurrensen till bättre stamform. Endast lönn och fågelbär tenderar att forma raka stammar naturligt.

Alm är känslig för frost men de övriga trädslagen är relativt frosthärdiga. Naturligt föryngrad björk passar också bra som förkultur. Precis som för ek, bok och ask är det mycket viktigt att skärmen röjs med jämna mellanrum så att den inte växer sig för tät. Intresset av att aktivt föryngra alm är idag litet på grund av almsjukan.

Plantering av alm, lind, lönn, avenbok och fågelbär

Planterad lindplanta i norra Skåne. Foto Mats Hannerz.

De ädla lövträden alm, lind, lönn, avenbok och fågelbär trivs bäst på bördig mark med djupa jordar, liksom ek, bok och ask. Linden växer emellertid precis som ek också bra på lermark.

Före planteringen är det viktigt att markberedning utförs för att skapa bra planteringspunkter. Om ogräs är etablerat är det mycket viktigt med markberedning - ju kraftigare desto mer ogräs som förväntas på föryngringslokalen.

Normalt är det endast möjligt att få tag i barrotsplantor. Då rotsystemet är stort är det viktigt att själva planteringen utförs noggrant och med hänsyn till rotsystemet.

Plantorna av alla trädslagen, möjligen med undantaget lönn, är mycket begärliga för vilt och med dagens höga stora viltstammar skall föryngringslokalen alltid hägnas.

Naturlig föryngring av alm, lind, lönn, avenbok och fågelbär

De ädla lövträden alm, lönn och avenbok föryngrar sig ofta rikligt på de ställen där de förekommer. Det finns därför stora möjligheter att utnyttja detta då man vill etablera ett nytt bestånd. Naturlig föryngring av fågelbär kan också vara riklig men detta är mindre vanligt och föryngringen kommer ofta fläckvis. Linden är det trädslag som har svårast att föryngra sig från frö. Däremot har linden en god förmåga till bilda stubbskott.

Linden kan bli mycket gammal och överlever även om den drabbas av stamskador. De här lindarna står utanför Knivsta i Uppland. Foto Mats Hannerz.

Från blandskog till blandskog

Dessa trädslag förekommer nästan alltid i blandning med varandra eller med andra trädslag, ofta ek. Man därför inte räkna med att kunna etablera rena bestånd av t.ex. lönn. Detta beror på att etableringen av fröplantor begränsas av hur många fröträd som finns i föregående bestånd. Genom naturlig föryngring kan man dock bibehålla dessa trädslag som inslag i det nya blandbeståndet.

Styra sammansättningen

Genom de föryngringsåtgärder som vi kan utnyttja skulle man kunna styra trädslagssammansättningen i det nya blandbestånd med alm, lönn, avenbok, fågelbär eller lind som ska etableras. Studier visar dock på att vi genom markberedning, skärmställning eller hägn har mycket liten möjlighet att styra. Istället måste de senare röjningarna bli ett än mer viktigt verktyg.