Metoder för stubbskörd

Trots att stubbskörd bedrevs på försöksskala under 1970- och 80-talen är dagens teknik under utveckling. Tekniken bygger dock på de metoder som togs fram framför allt i Finland under den tidigare eran för stubbtäkt.

Dagens stubbaggregat kan delas in i tre grupper. Gemensamt för dem är att de oftast sitter på en bandgående grävmaskin. Maskinen ställer sig på en plats där många stubbar kan nås inom ca 75 % av kranlängden. Stubbarna tas upp, delas sönder, skakas av och läggs upp på hög för torkning och vidaretransport.

Grep

Stubbrytning med grep. Foto Henrik von Hofsten.

Grepen är en skopa med 3-5 långa fingrar. Grepens längsta finger spräcker stubben, varefter delarna kan tas upp, skakas och läggas på hög. Grepen är billig och enkel att montera på ett vanligt grävskopefäste. En nackdel är att stubben är svår att spräcka om den lossnar från marken innan den delats.

Klipp

Stubbrytning med klippaggregat (Pallari). Foto Henrik von Hofsten.

Klippen tar ett tag över stubben och delar den i bitar som tas upp bit för bit. Om den sitter löst kan hela stubben lyftas och klippas sönder över högen. Klippen har ett kraftigt stativ med två grävtänder som sätts under stubben och en rörlig och vass "tumme" som klipper sönder stubben. Tummen kan också användas för att gripa och plocka rotben. Klipparna är tunga och kräver mer hydralik och extra infästning på grävmaskinen.

Rotskärande aggregat

Stubbrytning med fräs. Foto Henrik von Hofsten.

Dessa aggregat skär eller klipper av sidorötterna i stället för att slita av dem. Rotskärande aggregat finns framför allt på idéstadiet, men en prototyp ("Fräsen") har provats i drift. Med rotskärande aggregat krävs det mindre kraft för att ta upp stubben. Dessutom blir markpåverkan mindre.