Stubbskörd

Stubben utgör en femtedel av trädets samlade biomassa. Stubbarna är en stor energiresurs, men idag skördas nästan inga stubbar.
Stubbvälta på tork
Bild: Rolf Björheden

I en avverkad skog finns en stor mängd virke kvar i stubbarna. Det är naturligt att både energisektorn och massaindustrin har sneglat på stubbarnas potential genom tiderna. Försök med skörd av stubbar startade under energi- och råvarubristens 1970-tal, och under 2000-talet har flera olika metoder utvecklats för rationell brytning av stubbarna. Idag bryts dock nästan inga stubbar alls. Orsakerna är flera. Det är miljömässigt diskutabelt och om skogsbruket är certifierat enligt FSC måste uttaget godkännas. Stubbarna är också jobbiga för energisektorn eftersom de har hög askhalt och ibland är förorenade med jord och sten.

Stubbskörd har granskats kritiskt av forskare för att se vilka konsekvenser det för med sig för miljön. Det finns både för- och nackdelar med stubbskörd, både för miljön och skogsägaren.

Fördelar med stubbskörd Tumme upp, Rose-Marie Rytter

Stubbuttaget ger en inkomst. Ännu är dock teknik och metoder under utveckling, och det går inte att säga om stubbskörden alltid ger ett positivt netto.

Enklare och billigare föryngring. En lyckad stubbskörd lämnar en jämn yta efter sig som är lätt att markbereda och plantera. Stubbskörden kan i vissa fall ersätta markberedningen.

Bra för klimatet. Bränslet från stubbarna ersätter fossila bränslen och bidrar till minskade utsläpp av fossilt kol.

Bra mot rotröta. Stubbar som tas ut i rötskadad granskog minskar risken för att rotröta sprids vidare till det nya beståndet.

Kan minska snytbaggeskadorna. Det är osäkert om snytbaggen påverkas av stubbskörd, men yngelplatserna minskar i alla fall.

Oftast bra för friluftslivet. En bra utförd stubbskörd ökar framkomligheten och brukar oftast ses som positivt för friluftslivet efter ett par år.

Kulturmiljön. Stubbskörd kan synas som ett radikalt ingrepp, men spåren kan vara mindre än efter en vanlig markberedning. En stubbrytare har större chans att upptäcka fornlämningar och undvika dem jämfört med en markberedare.

Nackdelar med stubbskörd Tumme ner, Rose-Marie Rytter

Risk för markskador. Stubbskörd innebär ökad terrängkörning och ingrepp i marken, vilket ökar risken för markskador. När stubbarna är borta minskar bärigheten i marken, och det ökar risken för markskador ännu mer.

Kulturmiljön. Stubbskörd är ett ingrepp som kan skada kulturlämningar. Stubbskörd ska därför inte göras på platser med kulturhistoriska lämningar.

Förlust för naturvården. Det finns gott om stubbar i ett modern skogsbruk, och med ett måttligt uttag är påverkan på vedlevande insekter inte så stor. Det finns dock en del arter som lever främst i stubbar. Stubbarna är också en livbåt där skogens växter och djur kan överleva hyggesfasen och sedan sprida sig när skogen växer upp.

Dåligt för friluftslivet. En stubbskörd som lämnar gropar och djupa spår i terrängen är inte acceptabel. Omedelbart efter brytningen ligger stubbarna kvar i högar, och det kan upplevas negativt. Stubbskörden kan eventuellt minska mängden bär i skogen.

Stubbrytning har gamla anor

Stubbrytning specifikt för skogsbränsle satte igång på 2000-talet men skörd av stubbar har gamla anor.

Till slutet av 1800-talet: tallstubbar för tjärframställning

Tallstubbar har utnyttjats för framställning av trätjära under lång tid, med en kulmen under andra halvan av 1800-talet. Centrum för tjärframställningen var Västerbotten. Det viktigaste råmaterialet var stubbar från timmeravverkningarna som började i stor skala omkring 1850 i området. Det uppskattas att 20-25 miljoner tallstubbar skördades under perioden 1831-1905. En beräkning visar att stubbar skördades från 40 000 hektar under den 70-åriga perioden. Det motsvarar 600 hektar per år. Eftersom stubbarna skördades nära byarna rensades sannolikt byarnas närområden på brytvärda stubbar.

1980-talet: Stubbflis för massaindustrin

Under 1970- och 80-talen fanns farhågor om en kommande virkessvacka, och där kunde stubbarna bidra med råvara till massaindustrin. I regionen kring Mackmyra i Valbo, väster om Gävle, tillämpades storskalig brytning av stubbar. Under perioden 1981-1988 bröts stubbar på cirka 1000 hektar per år. Verksamheten stängde ner i slutet av 1980-talet på grund av sviktande lönsamhet och problem med föroreningar. Massaindustrin krävde ju ren råvara. Vid den tiden var flis från stubbar för dyr att använda som bränsle.

Från 2005: Stubbar som skogsbränsle

Efter stormen Gudrun 2005 vaknade intresset för att utnyttja stubbarna för energi. Under en period bedrevs stubbskörd i både norra och södra Sverige, och även i Finland. Teknik och metoder är fortfarande under utveckling, och strävan är att hitta metoder som minimerar kostnader, ger ren råvara och minsta möjliga miljöpåverkan.

Idag är omfattningen av stubbskörd blygsam, det handlar förmodligen om några hundra hektar (2017). Så här såg det ut tidigare.

År Hektar
2005 10
2006 50
2007 1100
2008 1400

Uppgifterna är hämtade från Skogsstyrelsen, Meddelande nr 4/2009 (Stubbskörd - kunskapssammanställning och Skogsstyrelsens rekommendationer).

I Energimyndighetens statistikdatabas beräknades flis från stubbar stå för cirka 95 GWh av energiproduktionen år 2018. Det motsvarar ungefär 40-50,000 m3f.

Senast korrigerad: 2020-03-06

Kommentarer (0 st)