Hänsyn till vatten och mark vid gallring
Skogens sjöar och vatten får inte skadas vid gallringen. Trots att slutavverkningen är en mer hårdför åtgärd innebär gallringarna en stor risk då de utförs flera gånger under en omloppstid.
Undvik körning på fuktig mark, och använd hjälpmedel som markskonare eller risning för att minimera markpåverkan.
Bild: Eva Ring
I Skogskunskap finns ett särskilt avsnitt som behandlar skogsbruk och vatten. Därifrån hämtas följande råd för gallring. I avsnittet finns också mer tips om hur man undviker skador vid terrängtransport och avverkning. Mycket handlar om planering.
Vilka är problemen vid gallring?
- Vid gallring nära vattendrag och sjöar finns det risk för körskador som kan öka slamtransporten till ytvattnen.
- Om man gallrar bort för mycket lövträd i skyddszonen försämrar man skyddszonens effekt eftersom löv har högre kvalitet som föda för vattenlevande organismer än barr. Detta bör man tänka på även vid underröjning inför en avverkning.
- Röjning och gallring i sig påverkar näringsutlakningen marginellt och är därför sannolikt inget problem, men kunskapsunderlaget är magert.
Åtgärder vid gallring
- Planera körningarna för att undvika markskador nära ytvatten.
- Utnyttja de hjälpmedel som finns, till exempel markfuktighetskartor för att planera körvägarna.
- Bygg broar vid överfarter över diken eller vattendrag och risa körvägarna.
- Gynna lövträd i den strandnära zonen för att på sikt skapa mer funktionella skyddszoner med träd. Vid gallring har man stora möjligheter att påverka trädslagssammansättningen i skyddszonen som ska lämnas vid slutavverkningen.