Förhistorisk miljö

Spår av boplatser

De äldsta boplatserna är från jägarstenålder och har vanligen inte avsatt några spår som nu syns ovan jord. De identifieras i stället genom fynd av flinta, kvarts, brända ben m.m. samt härdar och sotfläckar strax under markytan. I den mån de är kända är de markerade med (R) på ekonomiska kartan. Parentesen innebär att boplatsens utsträckning är okänd. I norra Sverige förekommer boplatsvallar och hyddlämningar i form av runda eller ovala svackor omgivna av flacka vallar.
Spår efter brons- och järnålderns boplatser finns som stenröjda ytor, röjningsrösen, stensträngar samt terrasseringar och andra åkerformer och andra typer av lämningar som hällristningar, inklusive skålgropsstenar, kokgropar och hålvägssystem.

Vanliga gravtyper

Vanliga gravformer är t.ex. hällkistor, rösen, stensättningar, högar, domarringar och resta stenar. Dessa kan förekomma enstaka eller i grupp. Om de bildar gravfält betraktas hela gravfältet som en fornlämning.

Kom ihåg att en förhistorisk grav nästan aldrig förekommer helt ensam, även om det inte finns någon mer fornlämning registrerad. Boplatslämningar kan ligga mycket grunt i marken. Dessa är mycket känsliga för mark- och körskador.

Skötselexempel - Föryngringsavverkning i äldre förhistorisk miljö

Illustration Nils Forshed.

Varken avverkning eller gallring i området kräver tillstånd, men lämningarna får inte skadas. Däremot krävs tillstånd för plantering och markberedning.

1. I detta gravfält med rösen och stensättningar har träd och buskar tagits bort från gravarna utan att lämningarna har skadats.
2. Vid en stensättning stod en gammal rönn, som har lämnats kvar. Risken att den blåser omkull är liten.
3. Trädresterna, som användes som körbädd inom fornlämningsområdet, har avlägsnats från gravarna. Basvägar har lagts utanför fornlämningsområdet.
4. Markberedning har utförts utanför fornlämningsområdet, som blev ganska stort på grund av en ensamliggande stensättning ett par hundra meter bort.
5. Markberedning har utförts utanför fornlämningsområdet, som blev ganska stort på grund av en ensamliggande stensättning ett par hundra meter bort.
6. Ett stycke från gravfältet är en skålgropssten belägen . Här lämnades ett par granar kvar intill blocket. Skålgropar, liksom hällristningar i övrigt, bevaras bäst om några träd skuggar dem. Men träden får inte stå så nära att ristningarna blir utsatta för dropp av regnvatten från krontaket. Löv, grenar och sand har sopats bort från stenen för att hejda vittringsprocessen, men mossor och lavar har lämnats kvar.
7. I anslutning till gravfältet och skålgropsstenen finns här ett vidsträckt förhistoriskt odlingsområde, vilket markeras av flacka röjningsrösen och stenröjda ytor.

Skötselexempel - Föryngringsavverkning i yngre förhistorisk miljö

Illustration Nils Forshed.

1. På gravfältet med högar, domarringar och resta stenar har träd och buskar avlägsnats intill gravarna. Inget ris finns kvar på gravarna, och området har inte planterats. Res ej stenar som lutar!
2. Den fossila åkermarken består i detta fall av förhistoriska odlingsytor kantade av terrasser och stensträngar. Här har man varit rädd om alla synliga strukturer och undvikit körskador. Enligt länsstyrelsens beslut fick markägaren tillstånd att plantera gran, men utan maskinell markberedning. Ris och kvistar har dragits bort från terrasserna och stensträngarna.
3. Inom det stora stensträngsområdet har man lagt bas- och stickvägar så att man inte har behövt köra över stensträngarna. Alla trädrester har tagits bort från stensträngarna, vilket är viktigt när det gäller den här typen av objekt.
4. Genom gravfältet löper en hålväg. Ursprunget kan vara samtida med gravarna men vägen har använts ännu i senare tid. Här tvingades man korsa den på ett ställe, men lade då virke i vägen och körde över. Inget ris ligger kvar i hålvägen.