Lagar och regler i skogsbruket
Frihet under ansvar
Den svenska skogspolitiken sammanfattas ofta med uttrycket ”Frihet under ansvar”. Det innebär att lagstiftningen inte har så många styrande och tvingande regler, i stället har du som skogsägare stor frihet att utveckla din skog efter dina egna mål. Men med friheten följer också ett ansvar. Du ska se till att det kommer ny skog efter att du avverkat, att skogen sköts med röjningar och att du tar hänsyn till natur- och kulturmiljön. Du ansvarar också för att förebygga insektsskador. Detta innebär mer konkret att om det blåser ner en viss volym barrträd på din fastighet så är du skyldig att ta hand om dem. Annars kan träden invaderas av skadeinsekter, vilka i sin tur också kan skapa problem i grannens skog.
Vilka lagar styr?
Skogsvårdslagen reglerar hur du ska sköta skogen ur ett produktions- och miljöperspektiv. Lagen innehåller till exempel regler för anmälan om slutavverkning, lägsta slutavverkningsålder, fjällnära skog, ädellövskog, naturvård, kulturmiljövård och rennäring. Miljöbalken har också kopplingar till skog och skogsbruk. Det handlar till exempel om skydd av områden, miljöfarlig verksamhet, vattenverksamhet, genteknik, kemiska produkter och avfall. Skogsstyrelsen bevakar att du följer skogsvårdslagen och de aktuella delarna av miljöbalken. Utöver dessa lagar finns även andra lagar och regler som har betydelse för hur du får bedriva skogsbruk, som exempelvis kulturmiljölagen. EU-bestämmelser påverkar också skogsbruket, till exempel artskyddsförordningen.
Här kan du läsa mer om skogsvårdslagen i Skogskunskap:
- Lagen och föryngring
- Lagen och röjning
- Lagen och gallring
- Lagen och slutavverkning
- Skogsbränsle och lagen
- Hyggesfritt och skogsvårdslagen
- Lagar och väghållning
Mål och sektorsansvar
Skogspolitiken har två mål. Det ena är att skogen ska ge hög och värdefull virkesproduktion och det andra att skogens miljövärden ska bevaras och utvecklas. Båda dessa mål är lika viktiga.
Om målen ska nås krävs att skogsbruket som grupp gör betydligt mer än vad lagen kräver. Detta gemensamma ansvar kallas för sektorsansvar och finns även i andra branscher. Ett exempel på hur sektorsansvaret fungerar är vid ungskogsröjning. Det finns ingen lag som säger att du måste röja i din skog. Men för att produktionsmålet ska nås krävs att de flesta skogsägare röjer. Ett annat exempel är hänsyn till miljö och kulturmiljö. För att vi ska nå miljömålet måste de flesta skogsägare ta betydligt större hänsyn än vad lagen kräver.
Men nås verkligen målen när inte lagen tvingar skogsägarna till det? Ja, de utvärderingar som gjorts visar att sektorsansvaret verkar fungera väl i de flesta fall. En viktig anledning är att de skogspolitiska målen också är gynnsamma för skogsägaren.
Certifiering
Du som skogsägare kan välja att certifiera dig för att utveckla och påvisa ett ansvarsfullt och uthålligt skogsbruk. Certifieringen är frivillig och innebär att du åtar dig att i ditt skogsbruk ta hänsyn till miljö, produktion och sociala krav. Det finns två system:
Båda systemen har samma mål men är olika uppbyggda. PEFC-systemet består av nationella skogsstandarder som uppfyller gemensamma internationella krav. FSC har en global skogsstandard vars tillämpning anpassas till aktuellt land. PEFC innefattar förutom certifiering av skogsägare även certifiering av entreprenörer och avverkningsorganisationer. Många skogsföretag är certfierade mot båda två, så kallad dubbelcertifiering.
Läs mer om certifiering i Skogskunskap.
Intrång
Intrång på den egna fastigheten är något som du som skogsägare kan komma att stöta på. Det kan till exempel vara att en skogsgranne vill bygga väg genom din fastighet, att ett telekombolag vill sätta upp en mast eller att staten fattat beslut om att skydda ett område som har höga naturvärden.
Vid ett intrång har du som markägare ofta rätt till ersättning. När du står inför ett naturvårdsintrång är ett tips att ta hjälp av en sakkunnig som kan granska ärendet. Ofta finns ekonomiska medel avsatta för granskningen, så du behöver inte stå för kostnaden själv. Granskningen säkerställer att du som skogsägare får rätt ersättning för intrånget. Det händer nämligen att värderingen av intrånget innehåller räknefel och felbedömningar i form av exempelvis för låga virkespriser.
Intrång kan vara en källa till mycket frustration och osäkerhet för en skogsägare och de kan ofta behöva ta hjälp för att reda ut regelverken och få till en rimlig ekonomisk uppgörelse. Problemen blir extra stora när ett intrång för till exempel naturvård inte kan kompenseras för att myndigheterna saknar pengar eller gör bedömningen att skogsägaren inte har rätt till ersättning.
Myndighetskontakter
En skogsägare kommer under sitt ägande i kontakt med många myndigheter: Skatteverket, Trafikverket, Riksantikvarieämbetet, länsstyrelsen är bara några. I frågor som har med skogens skötsel att göra är Skogsstyrelsen samordnande och i frågor som lyder under miljöbalken är det oftast länsstyrelsen.
Myndigheterna hade tidigare en ambition att underlätta för skogsägare genom att det skulle räcka med att anmäla till Skogsstyrelsen, som sedan slussade ärenden vidare till exempelvis länsstyrelsen ("En väg in"). Av besparingsskäl upphörde denna möjlighet 2019. Avverkningsanmälan görs till Skogsstyrelsen, men om anmälan görs via Mina sidor går det att välja att även skicka anmälan till länsstyrelsen, vilket då sker automatiskt. Annars är det markägarens skyldighet att se till att informationen når rätt myndighet. Till exempel kan du i ärenden som berör fornlämningar behöva ta kontakt med länsstyrelsen och i ärenden som berör vattenskyddsområden kontakta kommunen.
De flesta skogsföretag gör idag sina avverkningsanmälningar via den digitala tjänsten ”Skogsärenden för företag” (även kallad Nemus). Via tjänsten går det att skicka ärenden som berör fornlämningar och markavvattning direkt till länsstyrelsen, om det företag som skickar in ärendet har anpassat sitt system för det.