Lagar och väghållning

De lagar som alltid gäller vägbyggen är reglerna i miljöbalken (1998:808) och Kulturmiljölagen (1988:950, som har ersatt Kulturminneslagen).

För skogsbilvägar gäller också skogsvårdslagen.

I vissa fall, när en enskild väg ansluter till allmän väg gäller väglagen (1971:948).

Vägar som är gemensamhetsanläggningar, är bildade enligt anläggningslagen (1973:1149) eller enligt Lag (1939:608) om enskilda vägar som upphävdes 1998. Dessa vägar förvaltas ofta av samfällighetsföreningar som styrs av Lag (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.

Dessutom spelar ibland Fastighetsbildningslagen (1970:988) roll, för servitut t ex ledningsrätt, eller rätt till väg.

Miljöbalken

Miljöbalken samlar all lagstiftning som har med miljöfrågor och påverkan på miljön att göra. Syftet i balken är att främja hållbar utveckling och den bygger på att "... naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl."

I andra kapitlet finns de allmänna hänsynsreglerna. Där betonas att verksamhetsutövaren, den som gör något, skall kunna visa att reglerna följs och att man skall ha den kunskap som krävs för att kunna skydda miljön mot påverkan av åtgärden.

Väsentligt förändrad naturmiljö kräver samråd

För enskilda vägar är det tre kapitel i miljöbalken som innehåller regler som man skall ta hänsyn till. En nybyggnation av väg kommer alltid att "väsentligt förändra naturmiljön". I MB 12 kapitel 6§ anges att åtgärder som väsentligt kan förändra naturmiljön skall anmälas för samråd.

Samråd föregås av anmälan

Skogsbilvägar anmäls till Skogsstyrelsen, och vägar som har ett annat syfte än skogsbruk, t ex åtkomst till täkter, vindkraftverk eller fritidshus, skall anmälas för samråd till länsstyrelsen.

Till Skogsstyrelsen kan du anmäla antingen med den ordinarie blanketten för avverkningsanmälan, i kartprogrammet i Mina sidor eller med en speciell blankett för samråd. De olika länsstyrelserna har också sina egna blanketter för anmälan om samråd enligt 12 kapitlet 6§ miljöbalken.

I anmälan anger du var vägen ska gå, hur den skall utformas, och om det är någon speciell hänsyn som behöver tas för att minska påverkan på naturmiljön. Du bör tänka på vad som anges i andra kapitlet, att du i anmälan ska kunna visa vilken påverkan som görs och vad du tänker göra för att minska påverkan.

Vattenverksamhet är normalt tillståndspliktigt, men inte alltid för vägar

Vägar kan också påverka vatten, och regler för vattenfrågor hittar man i 11 kapitlet, Vattenverksamhet. Vattenverksamhet är alla åtgärder som ändrar vattnets djup eller läge och alla anläggningar i ett vattenområde. Det är också all påverkan på grundvatten. Ett vattenområde är "ett område som täcks av vatten vid högsta förutsebara vattenstånd" (4§).

Reglerna om vattenverksamhet är både krävande och svåra. Normalt är vattenverksamhet tillståndspliktig, med det finns undantag från tillståndsplikten som berör vägar.

I en del fall ersätts tillståndsplikten med en anmälningsplikt. Det gäller t ex om verksamheten är i ett vattenområde som och om ytan som berörs är liten, mindre än 500 m² om vattenområdet är ett vattendrag, annars 3000 m². Anmälan istället för tillstånd gäller också för broar och trummor om det är ett litet vattendrag, med ett flöde som är mindre än 1 m²/s.

Vidare finns det fall då inte heller anmälan om vattenverksamhet behövs. Det gäller " ..., om det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom vattenverksamhetens inverkan på vattenförhållandena."

Sammantaget betyder detta att i normalfallet är broar, valvbågar, rörbroar och trummor vattenverksamhet. Vägbankar eller vägdiken kan också vara vattenverksamhet om vägen går i ett blött område, där vatten ibland står över markytan. Om man bedömer att det är uppenbart att inte allmänna eller enskilda intressen kan skadas, behövs ingen anmälan eller ansökan om tillstånd, för broar.

Vägdiken på fast mark, alltså där det inte är vattenområde, räknas inte som markavvattning om syftet med dikena är att ta hand om vägen dagvatten. Om däremot dikena behövs för att möjliggöra vägbygget, så är det markavvattning, och markavvattning är alltid tillståndspliktig.
Läs mer om vattenverksamheter i handboken för tillämpning av 11 kapitlet i miljöbalken.

Täkter

Täkter regleras i 9 kapitlet miljöbalken. Se avsnittet om täkter

Skogsvårdslagen

Anmäl "avverkning för annat ändamål"

Skogsbilvägar ingår också i skogsvårdslagen. All mark i Sverige som inte används för något speciellt, jordbruk, bostäder och så vidare, räknas som skogsmark. När du bygger en väg på skogsmark, kommer inte vägen att återgå till skogsmark så som andra avverkningar. Avverkning för annat ändamål än föryngringsavverkning, som är det normala, ska anmälas till Skogsstyrelsen. I fjällnära skog ersätts anmälningsplikten med tillståndsplikt.

Föreskrifter...

När du anmält vägen tar Skogsstyrelsen automatiskt också upp samrådet enligt miljöbalken. I föreskrifter och allmänna råd till 30§ skogsvårdslagen finns också en del regler och råd för skogsbilvägar. I föreskrifterna anges att:

...och allmänna råd

Allmänna råd är råd från tillsynsmyndigheten för hur du ska göra för att följa lagen och föreskrifterna. De allmänna råden säger om skogsbilvägar:

Samråd med rennäringen

I skogsvårdslagen finns också regler om hur samråd ska ske med rennäringen. Samråd är obligatoriskt för fastigheter större än 500 ha, och avverkningar större än 10 ha, 20 ha om avverkningen inte är i fjällnära skog. Samråd skall alltid ske på rennäringens åretruntmarker, och bör ske även på vinterbetesmarken. Samråden skall minst ske årligen, och där avverkning är tillståndspliktig, ska protokoll från samrådet bifogas ansökan om tillstånd.