Föryngringens grunder

Kort om föryngring

• I Sverige slutavverkas och föryngras ungefär 200.000 hektar om året. Det är knappt 1 % av den produktiva skogsmarksarealen.
• Skogen kan föryngras genom skogsodling (plantering och sådd) eller naturlig föryngring (=självföryngring). Ibland kan flera metoder kombineras.
• Plantering är den vanligaste och säkraste föryngringsmetoden. Det används på ungefär 70-80 % av all föryngringsareal.
• I norra Sverige används oftast 1-åriga täckrotsplantor. I södra Sverige planteras också 3-4-åriga barrotsplantor, pluggplantor och större täckrotsplantor.
• Plantering görs i första hand med förädlade plantor. De kommer från utvalda moderträd med hög tillväxt, bra kvalitet och hög överlevnad.
• Sådd utförs på 4 % av föryngringsarealen (2015). I första hand sås tall.
• Naturlig föryngring utförs på 15-20 % av föryngringsarealen. Fröträdsställningar av tall är den vanligaste metoden. Andelen naturlig föryngring har gått ned under 2000-talet.
• Nästan alla föryngringsytor markbereds. Det ökar plantornas överlevnad och tillväxt.
• Snytbaggen är ett hot mot plantorna de första åren. När plantorna blir äldre är viltbete en viktig skadefaktor.
• Skogsvårdslagen reglerar hur många huvudplantor som måste finnas i ett bestånd och när föryngringen måste vara säkerställd.
• I praktiken är hälften av alla huvudplantor i föryngringarna naturligt föryngrade - från omgivande träd eller från småplantor som fanns i beståndet före avverkningen.
• Det finns alternativ till kalavverkning och föryngring, till exempel blädning och olika former av skärmskogsbruk.