Törskate
Törskatesvampen (Cronartium pini) är en av få skadegörare som kan angripa tall i alla åldrar. Svampen finns i två varianter. Den ena smittar via mellanvärdar (Cronartium flaccidum) och den andra sprids direkt från tall till tall. En lång rad arter har identifierats som mellanvärdar, men de viktigaste är skogskovall i norr, tulkört i söder och pion där sådan finns. Angreppet ser ut som ett långt platt sår och blir efter en tid indränkt med tjära och kallas därför ofta tjärgadd.
Ärftlighet är en riskfaktor
Mottagligheten för törskate är ärftligt betingad. Därför är det viktigt att vid exempelvis naturlig föryngring inte lämna evighetsträd som är mottagliga för angrepp, eftersom då även avkomman kommer att vara det. Detta är särskilt centralt i fröplantager. Genom att sålla bort alla fröträd som visar sig mottagliga för törskate kan resistensen i det plantmaterial som kommer ut i handeln gradvis stärkas.
En annan faktor som kan påverka risken för angrepp är var beståndet är beläget. Ju längre norrut, ju högre upp, ju fuktigare, ju näringsrikare, och ju mer skogskovall det finns i närheten, desto högre är risken för törskate. Någon närmare jämförelse av exakt hur mycket separata faktorer bidrar till en ökad risk finns dock inte ännu.
Störst problem i norra Sverige
Törskate förekommer i hela Sverige, men det är främst i norr som sjukdomen utgör ett problem för skogsbruket. Anledningen till att just Norrland drabbats så hårt är inte helt klarlagd, men det finns flera tänkbara orsaker. Till exempel kan det ha att göra med att både temperatur och årsnederbörd har stigit de senaste 30 åren, vilket har lett till en ökad luftfuktighet. En ökad luftfuktighet i sin tur är något som gynnar alla slags svampar så att spridningen sker snabbare. Man tror också att en ökad koldioxidhalt i atmosfären gynnar mellanvärden skogskovall, särskilt på högre höjder.
Ytterligare en annan tänkbar orsak är att man planterat tall på fel marker. Tall på exempelvis fuktig och näringsrik granmark löper mycket större risk för angrepp, eftersom det är den miljö som skogskovallen trivs allra bäst i.
Törskate med angripna barr på ung tall (till vänster) och sårskada på stammen. När stammen är angripen runt om snörs ledningsbanorna av och stammen dör ovanför. Foton: Mats Bildström/SKOGENbild.
I ett projekt som Skogforsk medverkat i (2023) har man identifierat några skötselrekommendationer för att minska risken för törskateangrepp i Norrbotten. Observera att tillämpning av dessa råd i övriga län bör ske med försiktighet och enbart i områden med historiska problem med törskate, så kallade riskgeografier:
- Ståndortsanpassa mer strikt i riskgeografier för törskate. Plantera inte tall på mark med vegetationstyperna hög- och lågört, med eller utan inblandning av blåbärsris eller andra ris.
- Särskilj mer produktiv blåbärsristyp från mindre produktiv, och överväg gran, andra trädslag eller trädslagsblandningar på den mer produktiva blåbärsristypen för att undvika mer omfattande törskateangrepp.
- Iaktta viss försiktighet innan tall planteras i höjdlägen i regioner med känd törskateproblematik.
- Vid risk för omfattande törskateangrepp där tall är rätt trädslag enligt ståndorten och blandbestånd inte är ett alternativ, kan ett högre plantantal vid föryngring ge ett större utrymme för framtida avgångar och större urvalsmöjligheter vid framtida röjning och gallring.
- Anlägg blandbestånd med gran och/eller björk redan vid föryngringen. Då finns möjlighet att främja det andra trädslaget vid röjning och gallring om tallen angrips av törskate.
- Som sista alternativ kan andra trädslag såsom contorta och lärk övervägas, som med avseende på både ståndortsanpassning och produktion kan vara goda alternativ. Dessa kan däremot vara svåra att tillämpa på grund av bland annat rennäringen.
Hur gör jag med redan angripen skog?
- Röj/gallra bort angripna tallar för att förhindra fortsatt sporspridning.
- Premiera, om möjligt, andra trädslag vid röjning och gallring.
- Behåll, om möjligt, ett högre stamantal vid röjning och gallring.
Skogsstyrelsen har tagit fram en film om hur du röjer i en törskateangripen ungskog. Den hittar du här.
Läs mer om törskate i Skogsskada.
Thomas Wande · 2024-10-01
Svar från Skogskunskap · 2024-10-01
Hej Thomas!
Tack för att du uppmärksammade detta. Skogskunskap är ingen bot, men ibland kan det ändå smyga sig in fel. Du har förstås helt rätt i att det inte är praktiskt möjligt att forsla bort röjningsavfallet från beståndet. Vi kommer därför att ta bort det svaret. Jag har också vidarebefordrat din kommentar till en forskare på Skogforsk som är kunnig inom törskate, och han skriver så här:
"Eftersom törskatesvampen är en biotrof (kräver en levande värd), är min uppfattning att varken kvarlämnade röjda träd eller ris efter avverkning utgör någon risk. Svampen kommer snabbt att dö efter dessa åtgärder."
Det finns alltså ingen anledning att forsla bort de törskateangripna stammarna efter röjning även om det skulle vara praktiskt möjligt.
Beklagar den felaktiga informationen, och stort tack för din återkoppling – det är mycket värdefullt för oss när ni som besökare hittar felaktigheter, så att vi kan rätta till och göra rätt.
Sune Söderberg · 2022-03-17
Om jag tar bort ett träd som är angripet av törskate , kan jag lämna kvar riset eller skall det brännas?