Skydd och avtal

Naturreservat

Foto: Mats Hannerz.

Ett naturreservat kan avsättas för olika ändamål och många reservat är tillkomna för sitt värde för friluftsliv och rekreation. Naturreservat upprättas av länsstyrelsen eller kommunen som antingen friköper marken eller tecknar ett långsiktigt avtal om intrångsersättning. Ersättning för ett friköp utgår efter förhandlingar, i regel till marknadsvärdet. Vid ett avtal står markägaren fortfarande som ägare och får då en intrångsersättning som ska motsvara förlorat marknadsvärde plus 25 %. Inskränkningarna i nyttjanderätten i ett naturreservat beror på reservatets syfte. Det kan till exempel bli stopp för skogsbruk, jakt och fiske.

Oftast löser sig naturreservatfrågorna genom förhandlingar tills alla parter är överens. Ibland går det inte utan myndigheterna får i stället tvångsinlösa marken (expropriering). Det kan vara en smärtsam process för en markägare som har vårdat ett stycke mark i generationer och sedan få den konfiskerad. Men det är så systemet ser ut, och dess bättre är det ovanligt att man inte kommer överens.

När ett naturreservat planeras för ett område kan myndigheterna besluta om ett interimistiskt förbud mot att utföra åtgärder i det blivande reservatet. Det innebär att markägarens rådighet över marken försvinner. Om processen blir långvarig eller om det saknas pengar kan markägare ibland få vänta i många år på beslut och slutlig ersättning, samtidigt som de inte kunnat använda marken.

Läs mer i Naturvårdsverkets broschyr Så bildas naturreservat.

Naturvårdsavtal och friluftsavtal

Ett naturvårdsavtal kan också innefatta skog för rekreation och friluftsliv. Foto: Mats Hannerz.

Ett naturvårdsavtal är ett nyttjanderättsavtal mellan markägaren och staten (genom Skogsstyrelsen eller länsstyrelserna). Markägaren äger fortfarande sin mark och har kvar sin jakträtt, men förbinder sig att sköta området (eller inte sköta det alls) enligt avtalet. Vanligast är att naturvårdsavtalen avser områden med höga naturvärden. De kan också vara områden med höga rekreations- och friluftsvärden. Begreppet ”friluftsavtal” finns inte formellt, men många naturvårdsavtal för rekreationsskog brukar omnämnas så.
Avtalet är tidsbegränsat mellan ett upp till femtio år. Ersättningen varierar med tiden. För ett 50-årigt avtal får markägaren 60 % av markens rotnetto i ersättning.

Läs mer om naturvårdsavtal på Skogsstyrelsens hemsida.

Biotopskydd

En nyckelbiotop kan skyddas som biotopskydd och ge markägaren ersättning. Foto: Mats Hannerz.

Biotopskyddsområden är mindre mark- och vattenområden med höga naturvärden. Det finns 19 definierade skyddsvärda biotoptyper. Oftast är det Skogsstyrelsen som upprättar biotopskyddsområden, men även kommunerna kan göra det. Ett biotopsskyddsområde är normalt 2-10 hektar stort men kan i undantagsfall vara upp till 20 hektar. Ägandet till marken och jakträtten påverkas inte av biotopskyddet, däremot möjligheterna att bruka skogen. Ersättning för biotopskydd utgår till marknadsvärdet + 25 %, vilket betalas ut som ett engångsbelopp.

Biotopskyddet är inte i första hand utformade för friluftslivet, men kan naturligtvis bidra till en mer attraktiv miljö för människors upplevelser.

Komet och Nya Komet

Mellan 2010 och 2014 genomfördes på försök projektet Komet, som innebar att markägaren själv tog initiativ till att skydda natur mot ersättning. Det har därefter stöpts om och kallas Nya komet. Intresseanmälan görs till Skogsstyrelsen som sedan gör en prioritering av anmälningarna beroende på skyddsvärde. Minsta areal är 1 hektar i södra och 3 hektar i norra Sverige. Om området blir utvalt för skydd kan markägaren och staten upprätta ett naturvårdsavtal, eller också biotopskydd eller naturreservat. Läs mer om Nya komet.