Skogsbruksplan anpassad för rekreation

Den gröna planen

De flesta skogsägare har en skogsbruksplan som ett hjälpmedel för att planera skogliga åtgärder. Planen kan vara en traditionell plan med inriktning på skogsproduktion, men den kan också vara en grön plan. Den gröna planen lägger större tyngdpunkt vid natur- och kulturmiljövården, och den är ett krav om skogsbruket är certifierat enligt FSC och PEFC. Det finns dock inga nationella krav på hur en grön plan ska se ut. Olika utförare har olika innehåll och utseende.

En grön plan brukar utgå från en målklassning som grundar sig på naturvärdesbedömning och produktionsvärden, samt långsiktiga målformuleringar för skötseln inom alla målklassade avdelningar.

De klasser som oftast används är:

• PG – Produktion med generell miljöhänsyn
• PF (K) – Produktion med förstärkt miljöhänsyn (kombinerade mål)
• NO – Naturvård, orört
• NS – Naturvård med skötsel.

I en rekreationsanpassad skogsbruksplan används ibland målklasserna R (rekreationsskog) och RF (rekreationsskog med förstärkt hänsyn).

Skogsstyrelsen har slutat att tillhandahålla planer, men i deras tidigare arbete erbjöd de rekreationsanpassade planer. Dessa innehöll samma delar som en Grön skogsbruksplan men var kompletterad med detaljerade förslag för rekreation och friluftsliv. Det kunde gälla tydliga mål för skogsskötseln, att öppna upp stigar, planera för variation och omväxling i trädslagssammansättning, använda olika avverkningsformer, skapa gläntor, utsiktspunkter och spännande miljöer för besökare.

En rapport från Skogsstyrelsen från 2005 ger en bild av syftet med rekreationsanpassade planer och vilket innehåll de kan ha. Skälen för en plan inriktad på rekreation listas som:

• Kanalisera rekreationen
• Legitimera produktionsskogsbruk genom att främja rekreation på en del av fastigheten
• Främja alternativ skoglig inkomst, till exempel turism
• Ge ett värderingsunderlag för förhandling av intrång eller anpassad skötsel.

Kostar det mer att rekreationsanpassa?

Rekreationsanpassning kan vara mycket olika saker. Om det innebär att skogen tillåts bli äldre, att vissa delar sköts med hyggesfria metoder, eller att trädslag som producerar lite mindre ersätter högproducerande trädslag så påverkas självklart avkastningen från skogsbruket. Hur mycket beror på vilka åtgärder som vidtas.

Många kommuner använder rekreationsanpassade planer för närskogen. Här är den ekonomiska avkastningen från virkesproduktionen inte det primära. Kommuninvånarnas hälsa och tillgång till friluftsskog står i stället i centrum. Men fortfarande går det att bedriva ett skogsbruk som genererar avkastning till kommunen.

Linköpings kommun har 2400 hektar skog. En analys som forskningsprogrammet Heureka gjorde kom fram till att nuvärdet skulle sjunka med 30 % om hela innehavet ställdes om till hyggesfritt skogsbruk (för att öka rekreationsvärdet). Efter lite anpassningar i analysen motsvarar det en förlust för kommunen på 600 000 kr per år, eller 0,1 promille av kommunens omsättning.

Skogsstyrelsen gjorde år 2005 en överslagsberäkning med antagandet att det finns 300 000 hektar tätortsnära skog och att en femtedel av denna areal brukas utan hyggen. Merkostnaden enligt den beräkningen var 60 kronor per kubikmeter för det hyggesfria alternativet. Totalt uppgick kostnaderna för hela landet till 200-400 miljoner kronor.