Vägklasser i skogen

Det allmänna vägnätet delas in efter bärighetsklasser, medan det skogliga normalt delas in efter tillgänglighet. Den nationella vägdatabasen klassar också vägarna i funktionsklasser.
På en klass B-väg kan lastbilar köra hela året utom vid svår tjällossning.
Bild: Mats Hannerz

De allmänna vägarna delas in i bärighetsklasser, som ger ett mått på hur tunga fordon de håller för. Enskilda skogsbilvägar byggs normalt alltid med inriktning mot BK1, som tillåter en max fordonsvikt på 64 ton (tidigare 60 ton) med 10 ton axeltryck (enkel axel) och 18 ton boggietryck. 

Skogliga vägar delas in efter tillgänglighet och geometrisk standard

Till skillnad från allmänna vägar delas skogsbilvägar in i vägklasser utifrån tillgänglighet (motsvarar ungefär bärighet, klass A-D), alltså vid vilken tid på året som man når upp till en bärighet motsvarande BK1. Tillgänglighetsklassen påverkas av mark- och dräneringsförhållanden och hur tjock överbyggnaden är på vägen. Högre tillgänglighetsklasser kräver tjockare bärlager och eventuellt förstärkningslager, på samma mark.

Dessutom utformas vägarna i olika geometrisk standard. Den geometriska standarden beskriver hur fort bilarna kan köra. Den geometriska standarden påverkar sådant som mötessikt, stoppsikt, avståndet till dikesbotten och vägytans och slänternas jämnhet. Skogsbilvägar byggs i geometrisk standard 1-4.

Skogliga vägklasser, tabell.

Kommentarer till tabellen:

  • Ju bättre vägklass man har, desto längre kan avskrivningstiden vara. På geometrisk standard 4 är 10 år vanligt, på högre klasser upp till 30 år.
  • Vägklass 3 är den enklaste väg man ska bygga om man vill att den ska kunna underhållas för en längre livslängd.
  • Vägklass 4 är den enklaste och billigaste typen av väg som fortfarande är funktionell. Den är i huvudsak avsedd för vintertrafik med lastbil, även om personbilar kan ta sig fram på sommaren.
  • Klasserna 1-4 ger i huvudsak besked om vägens geometri och höjden på terassen. En klass 1-väg har väl dränerande diken och ett bra slitlager som är bekväm även för personbilstrafik, medan en klass 4-väg saknar egentligt slitlager, och bara medger "krypfart". För klass 4 räcker det med vägslänt på en sida.

 

SNVDB delar in vägarna i fuktionella vägklasser

Nationell vägdatabas (NVDB) klassar bland annat vägarna efter funktion (klass 0-9). I den skogliga delen av NVDB (SNVDB) är det tre klasser som är aktuella, klass 7-9.

Klass 7 - Huvudvägar

En huvudväg har en avsevärd betydelse för skogsbrukets samlade vidaretransport. Huvudvägarna kan också ses som ett komplement till det statliga vägnätet. Antalet huvudvägar är relativt begränsat inom till exempel en skogsförvaltning. En väg kan anses som en huvudväg om den avsevärt underlättar transporterna i förhållande till det statliga vägnätet (genvägar) eller utgör stammen i ett större vägsystem av skogsbilvägar. Ett kriterium på en huvudväg är att den har årligt återkommande underhåll.

Klass 8 - Normalvägar

Merparten av skogsbilvägarna hamnar i klassen normalvägar. Dessa vägar har i allmänhet flera nollvägar anslutna. Normalvägarna har löpande underhåll.

Klass 9 - Nollvägar

En nollväg är en väg som minst klarar lastbil utan släp. Nollvägar är placerade i de yttre förgreningarna av ett vägsystem eller som isolerade korta länkar i anslutning till övriga vägar. Dessa vägar har normalt inget löpande underhåll.

Funktionella vägklasser, exempel.

Exempel på hur ett klassat skogsbilvägnät kan se ut.

Senast korrigerad: 2016-11-08
Vägar

Kommentarer (0 st)