Balkbro och plattbro

Plattbroar och balkbroar är två av de äldsta brotyperna. En enkel plattbro är en stenhäll över en bäck och en enkel balkbro är en trästock över en bäck. Den största skillnaden mellan de båda brotyperna är att de bär last på olika sätt. En plattbro bär last i både längd- och tvärriktning, medan en balkbro endast bär last i längdriktningen.

Det som avgör om bron ska definieras som plattbro bestäms av att dess huvudbärverk vanligen utgörs av ett element med bredden fem gånger större än höjden (B > 5 x H), medan bredden på en balkbro är mindre än eller lika med fem gånger höjden (B ≤ 5 x H).

Exempel på ett tvärsnitt av en plattbro.

Exempel på ett tvärsnitt av en balkbro.

Plattbroar tillverkas vanligen av betong eller tvärspända träplattor. Balkarna i en balkbro kan tillverkas av stål, betong eller trä. För att kunna trafikera en balkbro behövs ett plattelement som fördelar lasten till balkarna. Balkbroar klarar generellt större spännvidder än plattbroar, men kräver en högre konstruktionshöjd (avståndet från plattans överkant till underkant eller balk, beroende på brotyp). Vid små spännvidder eller där den tillgängliga konstruktionshöjden är begränsad är plattbron att föredra. 

Plattbroar och balkbroar kan antingen uppföras som fritt upplagda eller som kontinuerliga. En kontinuerlig bro går över mellanstöd. Handlar det om stor spännvidd är det fördelaktigt att bron är kontinuerlig över stöden, eftersom konstruktionshöjden då kan minskas vilket i sin tur innebär minskad materialåtgång. 

Principskiss över fritt upplagd bro.  

Principskiss över kontinuerlig bro.

Bottenplatta och fundament

Broar överför all last i sina stödjepunkter. För det mesta sker överföringen av last med någon typ av lager, ett fundament och en bottenplatta, som överför lasten till undergrunden.
I skogsbruket är det vanligt förkommande att balk- och plattbroar anläggs med grunda bottenplattor. Både utformningen och materialet till plattan kan variera. Stödet utgörs av undergrunden och broöverbyggnaden lagras direkt på denna eller med en tunn övergångskonstruktion.

Oftast gör man inte någon egentlig geoteknisk undersökning utan endast en okulär jordartbedömning med hjälp av erfarenhet från tidigare arbeten.

Metoden fungerar när undergrundsförhållandena är goda och om man väljer tillräcklig spännvidd. Men den innebär stora risker om det finns osäkerhet i bedömningen av bärighet. Om man ska kunna använda grund bottenplatta är det i stället av stor vikt att lägga resurser på den geotekniska undersökningen. Utifrån den beräknar man vilken yta och utformning plattan behöver ha, samt placeringen i förhållande till bankens släntkrön.

I många fall kan den geotekniska undersökningen visa att det är olämpligt med grund platta. I dessa fall bör plattan anläggas på det djup som krävs, vilket betyder att stöd måste anläggas för att brons överbyggnad ska få rätt höjd.

Det är vanligt att bottenplattan utgörs av en L-balk eller platta utan ändskärm i betong. Ytan på plattan som överför brons laster till undergrunden varierar. Även avståndet till bankens släntkrön varierar. Platta utan ändskärm medför att balkarna saknar skydd mot jord. Det medför att balkarna utsätts för fuktig jord, vilket i sin tur leder till korrosionsskador och minskad livslängd. I stället bör man alltid se till att L-balken har en ändskärm som skyddar balken från jord. Ofta behövs också vingmurar för att stabilisera banken.

Stålbalkar eller tvärspänd träplatta

Inom framför allt skogsbruket och på enskilda vägar är det vanligt att huvudbärverket utgörs av stålbalkar eller en tvärspänd träplatta. Bottenplattan utgörs normalt av betong och stöd av betong eller träkonstruktion. Anlita alltid brotillverkare för att undvika osäkerhet vid val av typ och dimensionerande last.

Att använda begagnade stålbalkar med okänt ursprung och okänd kvalitet kan innebära att stora ekonomiska risker, arbetsmiljörisker och miljörisker. Med denna typ av material kan brons juridiskt ansvarige i många fall inte garantera tillåten trafiklast.

Upprätta bygghandlingar före anläggningen

Upprätta alltid bygghandling innan anläggningsarbetet startar, för att minska risken för ökade kostnader och för miljöskador i samband med eller efter det att anläggningsarbetet slutförts. I bygghandlingen ska det framgå hur arbetet genomförs och vilka miljöåtgärder som vidtas. Det gäller både åtgärder för att motverka miljöskador och åtgärder för att förbättra livsbetingelserna för vattenlevande djur.