Olika typer av vägbyggnadsmaterial

Det är tre huvudtyper av material som används till vägbygget: naturmaterial, sorterat moränmaterial och krossat material. Alla har för- och nackdelar. Sorterat naturmaterial är en bristvara,
Sorterat naturmaterial
Bild: Mats Hannerz

Skogsbilvägar byggs av olika jordmaterial. Avgörande för hållfastheten i ett jordmaterial är materialets densitet. Jordmaterialet har också andra egenskaper som är beroende av storleken och formen på kornen i materialet och hållfastheten i enskilda korn.

Alla kornstorlekar

De bästa vägbyggnadsmaterialen har korn i alla kornstorlekar, men med relativt låg andel av de finaste kornen. Kantiga och skrovliga korn är bättre än runda. Kornstorlekarna ska vara jämnt fördelade över hela skalan, och så långt som möjligt möta idealgruskurvan. Jorden ska inte innehålla så mycket organiskt material, växtdelar. Läs mer om idealgruskurvor.

Grövre jordar lättare att dränera

Vatteninnehållet i en jord påverkar också jordhållfastheten. Grövre jordar är lättare att dränera än finkorniga jordar. Finkorniga jordar blir plastiska vid högt vatteninnehåll, och de är känsliga för tjäle och tjällossning.

Grovkornig jord i ett väldränerat höjdläge ger bra vägar. Finkorniga jordar i fuktiga sänkor ger låg hållfasthet. I sådana lägen kan man behöva byta ut jorden, eller transportera bättre massor till vägbygget.

Massor från vägkant till terrass, grus och bergkross till överbyggnad

I så gott som allt väghållningsarbete behövs olika slag av slitlager- och överbyggnadsmaterial. Massorna för att bygga terrassen kommer normalt från skärningar och diken på platsen. Överbyggnaden byggs nästan alltid av specialframställt grus- eller bergmaterial.

Naturmaterial

Moräntäkt, genomskärning. Foto Mats Hannerz.

Moräntäkt, ett utmärkt naturmaterial som kan användas efter sållning, men det kan också krossas för att få önskad sammansättning. Foto Mats Hannerz.

Hellre morän än åsgrus

Naturmaterial härstammar antingen från åsgrus eller morän. I första hand bör morän väljas eftersom det lämpar sig bättre för vägbyggnation. Kornen är kantigare och håller ihop bättre.

Material från grusåsarna bör dessutom undvikas eftersom grusåsarna blir allt färre och de har en viktig funktion för att rena grundvattnet.

Kornstorleksfördelningen i åsarna har dessutom sällan en idealisk sammansättning. Grus från dessa täkter måste därför oftast krossas eller kompletteras med finare fraktioner, bindemedel, exempelvis lera eller mjäla, för att uppfylla idealgruskurvans krav. Uppblandningen görs oftast med väghyvel i samband med spridningen på vägen.

Sorterat moränmaterial

Sortering av grus med harpa. Foto Skogforsk.

Vägbyggnadsmaterialet sorteras i en harpa med ett fast galler. Foto Skogforsk.

Idag är sortering mindre vanligt. Det är bättre att krossa eller hitta rent moränmaterial som kan användas utan sortering.

Vid sortering i anslutning till skogsvägsprojekt kan råmaterialet antingen vara naturgrus eller en morän som hämtas intill vägen. I första hand ska morän väljas med tanke på dess egenskaper och att förekomsterna av naturgrus ska sparas.

Eftersom vi vill kunna utnyttja så enkla och billiga sorteringsutrustningar som möjligt, är det bäst att utgå ifrån en morän som ligger nära idealgruskurvan redan från början. Normalmoränen och den grusiga moränen uppfyller dessa krav.

Harpa med fast galler vanligast

Harpan matas med en hjullastare eller grävare. Normalt har harporna fasta galler men motorharpor med vibrerande galler finns också.

Sorteringsverk vid större arbete

Ett sorteringsverk har både större kapacitet och flera möjligheter att sortera fram olika materialkvaliteter ur olika råmaterial.

Krossat material

Stationärt krossverk. Foto Skogforsk.

Stationärt krossverk. Foto Skogforsk.

Krossning har flera fördelar framför sortering, särskilt vid större upprustning av en skogsväg.

  • Man är inte så beroende av råmaterialets sammansättning. Det innebär att man kan använda de flesta moräner och stenmaterial i direkt anslutning till arbetet
  • Vägmaterialet får högre krossytegrad, vilket ökar hållfastheten
  • Möjlighet till sandavskiljning finns ofta
  • Råmaterialet i täkter, skärningar etc tas tillvara bättre
  • Transporterna blir därmed också kortare.

Krossverksamhet kan behöva anmälas till respektive kommuns miljökontor i god tid före krossningsarbetet. Det gäller normalt om krossningen sker under längre tid än 30 dagar under 1 års tid. Anmälan ombesörjs ofta av entreprenören.

Det krossade materialet har skarpare kanter och högre friktion än sorterat material. Det ger bättre bärighet och stabilitet. Ursprungsmoränen bör vara stenrik. Ca 60 % av materialet bör vara > 2 mm och 10-15 % < 0.072 mm.

Krossning utförs enligt två olika arbetsprinciper

  • Käftkrossen - där stenarna grovkrossas
  • Spindelkrossen - där stenarna finkrossas

Käftkrossen kan hantera större stenar medan spindelkrossen har högre kapacitet, mätt i m³/timme.

Ofta används käftkrossen som förkross för att ta fram lämpligt material till spindelkrossen. Ofta byggs en käftkross och en spindelkross ihop till en mobil enhet.

Senast korrigerad: 2016-11-12
Vägar

Kommentarer (0 st)