Skogsbrukets påverkan på vatten

Åtgärder som slutavverkning, gallring, markberedning, dikning och körning i samband med skogsbruk kan var och en påverka vattnet på både kort och lång sikt. Effekterna kan vara kemiska, fysikaliska eller biologiska och vara både kort- och långsiktiga. Hur stor påverkan blir beror på typ av åtgärd, hur åtgärden utförs och på platsens förutsättningar.

Läs mer om hur du kan minska påverkan på vatten vid slutavverkning.

Förändringar i avrinning

Skogsbruksåtgärder som påverkar trädskiktet eller markens vattenhållande förmåga kan leda till förändrad avrinning. Vid avverkning, till exempel, minskar vattenupptaget och transpirationen, eftersom färre träd tar upp vatten. En större del av nederbörden når därför marken och kan bidra till ökad avrinning. När avdunstningen minskar ökar också mängden vatten som rinner av till vattendrag och sjöar. Även markberedning och markavvattning kan påverka avrinningen. 

Förändrad avrinning kan i sin tur förstärka andra effekter, såsom erosion och transport av partiklar och näringsämnen, särskilt i små avrinningsområden.

Transport av slam och partiklar

Markstörningar i samband med skogsbruk, till exempel körskador, markberedning eller dikning, kan orsaka erosion. När partiklar transporteras till ytvatten kan vattnet bli grumligt och slam sedimentera på botten.

Sedimentation kan försämra livsmiljöer för bottenlevande organismer och täcka lekbottnar för fisk. Även om grumlingen ofta är tillfällig kan de biologiska effekterna bli långvariga och påverka ekosystemet under många år.

Utlakning av näringsämnen och kemisk påverkan

Skogsbruk kan påverka vattenkemin genom utlakning av näringsämnen, framför allt kväve och fosfor. Utlakningen ökar efter åtgärder som förändrar markens näringsbalans eller växtupptag, till exempel efter slutavverkning.

Ökad näringstillförsel kan förändra artsammansättningen i vattendrag och sjöar, till exempel genom ökad algtillväxt. Utlakning av nitratkväve kan även bidra till försurning under en övergångsperiod.

Biologiska effekter och betydelsen av kantzoner

Skogsbruk kan påverka vattenlevande organismer genom förändringar i bottenstruktur, temperatur, ljusförhållanden och tillförsel av organiskt material. Kantzoner längs vattendrag och sjöar spelar en viktig roll för att minska dessa effekter.

Bevarade kantzoner kan bromsa avrinning, fånga upp partiklar och näringsämnen samt ge skugga och tillföra organiskt material. Om kantzoner saknas eller skadas kan livsmiljöerna försämras, och ris och grenar i vattnet kan skapa hinder för vandring eller försämra syresättningen lokalt. 

Hur åtgärden utförs

Hur skogsbruksåtgärderna genomförs har stor betydelse för miljöeffekterna. Det gäller bland annat skogsgödsling och askåterföring där det är viktigt att undvika att spridning direkt i ytvatten. Samma sak gäller körning och markberedning nära vatten, samt markavvattning i form av skyddsdikning, dikesrensning och nydikning. Dessa åtgärder kan öka transporten av slam, men med god planering och teknik kan påverkan minskas betydligt.

Storleken har betydelse

Utlakningen av näring och andra ämnen påverkas av hur stor andel av avrinningsområdet som berörs av en skogsbruksåtgärd. Det gäller särskilt slutavverkning och skogsgödsling. Ju större avverkad eller gödslad andel, desto högre utlakning. På samma sätt ökar påverkan på vattenlevande organismer ju längre sträcka längs ett vattendrag som påverkas.

Avrinningsområdets storlek

I stora avrinningsområden påverkas oftast en mindre andel av området av skogsbruk än i små avrinningsområden. Därför blir effekterna ofta mest uttalade lokalt, det vill säga i närliggande vattendrag och sjöar. De kemiska effekterna späds ut längre nedströms.

Det innebär att små, känsliga vattendrag ofta behöver extra hänsyn vid planering av avverkning och markberedning.

Större risker i utströmningsområden

För vattendrag och sjöar är det mest riskabelt att utföra åtgärder i utströmningsområden där grundvattnet rinner ut från marken.

• Ett hjulspår i utströmningsområdet kan leda till att slam transporteras ut med grundvattnet till vattendraget. Erosion i hjulspåret vid höga vattenflöden kan också öka slamtransporten.
• När gödselmedel, aska eller växtskyddsmedel sprids nära ytvatten i sådana områden finns risk att ämnena snabbt lakas ut till vattnet. 

Grundvattnets kvalitet påverkas främst av skogsbruksåtgärder i inströmningsområdena, där grundvattenmagasinet fylls på.

Samma störning kan ge olika effekter 

Vattnets kemi, bottenmaterial samt vilka arter som finns där och deras möjligheter till flykt och återkolonisation påverar hur skogsbruket inverkar på organismerna. Vattendrag som redan är påverkade av näring eller sediment kan vara känsligare för ytterligare belastning.

Samma typ av störning kan därför ge olika effekt i olika vatten beroende på lokala förutsättningar.

Risken varierar under året

Effekten på vattenkvaliteten påverkas av när på året skogsbruksåtgärden utförs. Det beror bland annat på att avrinning och markens bärighet varierar över säsongerna.

Om gödsel eller aska tillförs under perioder med hög avrinning och lågt växtupptag blir utlakningen större. När marken är fuktig och mjuk ökar risken för hjulspår jämfört när den är frusen eller torr.

De biologiska effekterna påverkas både av tidpunkten för åtgärden oc hhur länge förändringen består. Många organismer är särskilt känsliga i sina tidiga utvecklingsstadier. För exempelvis unga laxar kan en tillfällig ökning av aluminiumhalten under bara några timmar vara dödlig.

Större erosionsrisk i viss terräng

Risken för erosion och andra markskador nära ytvatten är störst där jorden innehåller mycket mo, mjäla och sand. I brant terräng är risken för erosion och slamtransport högre än i flack terräng. Genom att välja lämpliga körvägar och undvika markstörningar i dessa områden kan risken minskas avsevärt.

Regionala skillnader

Skogsbruksåtgärdernas effekter på vatten varierar mellan olika delar av landet. Det beror på att klimat och markens bördighet påverkar resultaten. Slutavverkning tycks ge längre perioder av kväveutlakning i norra Sverige än i södra, men det är ännu oklart om den totala mängden utlakat kväve skiljer sig mellan landsdelarna. Sannolikt spelar variationer i temperatur, nederbörd och markstruktur en viktig roll.