Kulturspår i Bergslagen
Bergslagsskogarna har utnyttjats för jakt och fiske sedan stenåldern. Någon fast bosättning fanns inte förrän man började utvinna järn ur rödjord och myrmalm och så småningom bergmalm genom gruvbrytning. Framförallt var det under medeltiden som Bergslagen befolkades. Skogen hade stor betydelse som producent av träkol, det behövdes vid framställning av järn. I bergslagsskogarna finns rikligt av minnen från denna epok. Finngårdar, anlagda för svedjebruk är ett annat speciellt inslag i bergslagsskogarna.
Kolmilor
Illustration Martin Holmer.
För hela järnframställningsprocessen, alltifrån rostning och smältning till smide, krävdes stora mängder träkol. Under medeltiden började man kola i kolmilor även om kolningsgroparna användes långt in i modern tid. Resterna av kolmilorna, kolbottnarna, syns som runda eller rektangulära förhöjningar av kolstybb, ofta bevuxna av ett tätt trädbestånd. I närheten kan finnas rester av kolarnas kojor.
Fångstboplatser
Illustration Martin Holmer.
Under stenålder rådde ett mildare klimat och skogen bestod främst av lövträd. Spåren efter jägarbefolkningens tillfälliga boplatser finns vid dåtida vattendrag och består främst av skrapor, pilspetsar, yxor av kvarts och andra lokala bergarter samt flinta. Ibland ser man resterna av stenålderns boplatser i form av skärvig, eldsprängd sten från härdar.
Lågteknisk järnframställning
Illustration Martin Holmer.
Vid den första järnframställningen under järnåldern utnyttjades sjömalm, myrmalm eller rödjord. Malmen förädlades i enkla blästerugnar som fylldes med malm och kol. Träkol framställdes i kolningsgropar. Idag finns spår av slagghögar i närheten av ugnarna samt kolningsgropar.
Hyttor
Illustration Martin Holmer.
Hyttor har funnits i Bergslagen sedan 1100-talet. I dem smältes järn- och sulfidmalm till tackjärn, råkoppar, silver och bly. Hyttorna lades intill vattenfall som gav kraft till blästern. Många hyttplatser med bebyggelse finns fortfarande kvar. Av de äldre syns en ruinkulle efter hyttan samt rester av fördämningar, slaggvarp, rostgropar och rostugnar, kolhus och andra byggnader. Den vackra, glasartade, gröna eller turkosblå slaggen avslöjar att här funnits en masugn.
Hammarsmedjor
Illustration Martin Holmer.
Smedjorna förlades till vattenfall som gav kraft till hamrarna. Här smiddes tackjärnet till stångjärn som såldes vidare eller som smiddes till olika produkter. Idag framträder resterna av hamrarna som kraftigt överväxta fördämningar, slaggvarp, grundmurar av smedja, kolhus, järnbod och andra byggnader. Av härdarna återstår sammanrasade högar av tegel och sten.
Bergsmansgårdar och skogstorp
Illustration Martin Holmer.
De ståtliga bergsmansgårdarna är oftast bevarade medan torpen efter skogsarbetarna har försvunnit. Torpgrunder, källargrunder, bärande träd och buskar, ibland spåren efter åkrar och rester av hägnader är vad som idag minner om dessa torpares vardag.
Gruvor
Illustration Martin Holmer.
Först på 1600-talet började man bryta under jord. I början skedde det främst genom tillmakning - berget hettades upp, vilket gjorde det skört och lätt att bryta. Metoden blev ovanlig på 1700-talet i och med svartkrutet och försvann när dynamiten kom på 1860-talet. Idag är gruvhålen ofta vattenfyllda. Det kan vara en ständig kamp att hålla vattnet borta från gruvschakten. Det är därför vi kan se lämningar efter uppfordringsanordningar som hästvandringar och stånggångar vid gruvorna.
Finnkolonisationen
Illustration Martin Holmer.
I slutet av 1500-talet började en stor invandring från Finland. Anledningen var de stora arealer skog som kunde nyttjas för svedjebruk. En del finngårdar finns kvar idag. Spår efter svedjebruket kan finnas i vegetationen och i jordtäcket.