Viktiga betesmarker för renen
Under barmarkssäsongen har renen ett stort buffébord att välja bland. När gräs och örter börjat växa på våren får renen chans att återhämta sig efter vinterns magrare lavbete.
Under vintersäsongen är renen däremot beroende av tillgång till lav, i första hand marklavar (renlavar och påskrislavar). Hänglavar på träden är en viktig reservföda om marklavsbetet ”låser sig”, till exempel om det blir en isskorpa som gör det svårt att sparka fram markvegetationen. Det är därför viktigt att skogsbruket både ser till att värna marklaven och att det finns tillgång till hänglavsbärande träd i de områden renarna ofta vistas i.
Samebyarnas renbruksplaner visar ofta marken uppdelad i renbetestyper med olika betesvärden och funktion.
Bra betesområden fyller fler funktioner än bara renbete. Om renbetet är bra så blir renen mer stationär i ett område och går därför inte lika mycket. Det gör att renen kan spara på sin fettreserv och därmed överleva vintern bättre. Om det däremot inte finns tillgång på bra betesområden tvingas renarna spridas ut över större arealer för att finna föda och i värsta fall stödutfodras.
Definitioner av renbetestyper
Till Renbruksplanerna finns en bestämningsnyckel och definitioner av olika renbetestyper och deras värde: RBP renbetestyper: Bestämningsnyckel, definitioner och foton. Här nedan ges en förenklad sammanfattning. Notera att renen inte äter mossa, men att mossrika skogar kan ha hänglav eller värdefullt grönfoder, utöver insprängd marklav.
Mycket bra vinterbete
Lavtyper (> 50 % lav) och lavrika typer (25-50 % lav) räknas som mycket bra vinterbete. Hit hör tallhedskogar, lavrika tallskogar och granskogar med marklav. Lavristyper (10-25 % lavtäcke med risväxter) är också mycket bra vinterbete. Gammal tallskog och granskog med hänglav är också mycket bra vinterbete, och dessutom ett viktigt reservbete om marklaven är oåtkomlig.
Här är det viktigt att också ta hänsyn till mindre fläckar med marklav, som kan ges möjlighet att spridas inom beståndet.
Bra vinterbete
Mossrika granskogar och blandskogar med gran, tall och björk räknas som bra vinterbete. Det gör även mossrika tallskogar med blåbär och lingon.
Bra grönbete
Mossrika och gräsrika granskogar, blandskogar med gran, tall och björk, mossrika tallskogar med blåbär och lingon räknas alla som bra grönbete. Det gör även örtrika granskogar och mark med grästyper. Contortatallskog samt mark med kråkbär-ljungtyp räknas som mindre bra grönbete.
Sju anpassningar som kan gynna lav och renbete
Det finns flera sätt att anpassa skogsbruket så att både marklav och hänglav får bättre förutsättningar. En kunskapssammanställning från Skogforsk (2026) lyfter fram följande tips:
- Använd hyggesfria eller mindre intensiva avverkningsmetoder. Luckhuggning, skärmställning eller schackrutehuggning skapar mindre öppna ytor än traditionellt trakthyggesbruk. Det kan ge bättre snöförhållanden för renar och samtidigt bevara äldre träd som kan fungera som spridningskällor för hänglavar.
- Förläng omloppstiderna. Marklav växer och sprider sig långsamt. Att öka tiden mellan slutavverkningarna ger laven mer tid att återhämta sig och öka i mängd innan nästa avverkning. I ett landskapsperspektiv kan detta också bidra till jämnare tillgång på lav och mer sammanhängande lavrika områden.
- Ta ut hyggesrester efter avverkning. Genom att samla ihop eller ta bort grenar och toppar (grot) efter avverkning kommer renarna lättare åt laven. Samtidigt minskar skuggningen av marken och näringstillgången, vilket ofta gynnar lavar.
- Minska påverkan vid markberedning. Markberedning på lavtäckt mark kan kraftigt minska mängden marklav. Därför är det viktigt att:
- använda skonsamma markberedningsmetoder
- minska andelen mark som störs
- anpassa markberedningen efter lokala förhållanden - Plantera glesare. Marklav kräver mycket ljus. Glesare planteringsförband kan därför förbättra lavens etablering.
- Röj och gallra. Röjning och gallring minskar stamtätheten så att mer ljus når marken. Marklav gynnas ofta när grundytan i beståndet hålls relativt låg.
- Undvik trädslag som missgynnar lav, till exempel contortatall.
Contortatall bildar täta bestånd som släpper igenom lite ljus och skapar tjocka barrlager på marken. Att i stället använda inhemsk tall kan därför förbättra förutsättningarna för marklav.