Renskötselns årscykel

Renskötarna delar in året i åtta årstider som alla har betydelse för renens årscykel och tillgången till bete.
Renens 8 årstider
Bild: Mats Hannerz

Under barmarksperioden äter renen gräs, örter och löv medan vinterperioden kräver tillgång till hänglavar och marklavar. Om det är ont om vinterbete kan renarna behöva stödutfodras.

Våren (april-maj)

Renskötselåret börjar på våren när kalvarna föds, normalt i maj. Kalvningen sker i det område där vajorna (honrenarna) själva har fötts. Det måste finnas tillgång till bete och kalvarna måste få vara ostörda under denna känsliga period.

Försommaren (juni)

Renarna söker sig till björkskog, myrmarker eller bäckdråg där det första grönbetet finns. För skogsrenen är våtmarkerna viktiga. Försommarbetet är viktigt och nu har renen chans att återhämta det den förlorat i vikt under vintern. Renarna går ofta på fritt bete inom samebyns året-runt-mark.

Sommaren (juni-juli)

Renen är ett värmekänsligt djur. Fjällrenarna flyr insekterna och värmen upp mot högfjället medan skogsrenarna letar upp granskogen för svalka.

Kalvmärkningen är höjdpunkten under renskötselåret. Då får kalvarna som fötts under året sina ägare. Kalvmärkningen genomförs under sommaren och  renarna samlas in i märkningshagar. Efter kalvmärkningen går renarna på fritt bete för att kalvarna och de vuxna renar ska växa till sig och bygga en fettreserv inför vintern.

Förhösten (augusti)

Renarna är nu utspridda inom året-runt-markerna och fortsätter att beta och bygga upp sina fettreserver för vintern. Som ett tillägg till allt grönfoder äter renen gärna svamp.

Hösten (september-oktober)

Renens brunsttid inträffar i andra halvan av september. Eventuell sarvslakt (slakt på hanrenar) görs före parningen, i augusti.

Förvintern (november-december)

Nu har snön kommit för att stanna. Renen flyttar sig av fri vilja mot skogslandskapet för att så småningom övergå  till att beta hänglav och marklav när andra växter försvinner eller blir svåråtkomliga. Inför flyttningen mot vinterlandet delas samebyns renhjord upp i olika, ofta familjevisa grupper, så kallade ”vintergrupper”. Nu sker den stora flytten till vinterbetesmarken. Fjällrenen kan behöva vandra 30–40 mil från högfjället till kustlandet. Skogsrenen flyttar också, men inte så långa distanser. På grund av olika exploateringar så flyttas ofta renarna med lastbil då de traditionella flyttlederna är förstörda eller förändrade av vattenkraft eller skogsbruk.

Vintern (december-mars)

Vintern är en flaskhals för renen. Nu är den beroende av lavbete från mark eller träd. Om snöförhållandena är svåra, till exempel mycket snö eller is i markskiktet, kan renen svälta om den inte kan gräva efter de marklavar som finns. Renen är också utsatt om den möter rovdjur. Nu handlar det om överlevnad fram till den efterlängtade våren och försommaren.

Senast korrigerad: 2020-02-04

Kommentarer (0 st)