Om verktyget Beståndsval

Med kalkylverktyget Beståndsval räknar du ut förräntningen - visarprocenten - för dina avverkningsmogna bestånd.
Spara eller avverka?
Bild: Mats Hannerz

Här öppnar du Beståndsval.

Visarprocenten används för att prioritera bestånd för föryngringsavverkning. Bestånd med låg visarprocent ger en dålig avkastning (förräntning) på det skogliga kapitalet. De bör därför avverkas före bestånd med hög visarprocent.

Du anger data om ditt/dina bestånd och verktyget räknar ut tillväxt, virkesvärde, avverkningskostnad och rotnetto, idag och om 5 år. Med dessa uppgifter beräknas sedan visarprocenten.

Kalkylverktyget Beståndsval har tagits fram med ekonomiskt stöd från Formas. Den grundläggande teorin för beräkning av markvärde, kalkylränta och visarprocent har sammanställts av Lennart Eriksson vid SLU, Institutionen för skogens produkter och marknader. Rune Ollas har ställt samman beräkningsflödet i samråd med redaktionen på Skogforsk och Lennart Eriksson. Programmering av verktyget till EPiServer-miljö gjordes ursprungligen av konsultföretaget Valtech.

Indata

Verktyget har två ingångar - typbestånd eller egna bestånd. För att det ska vara meningsfullt att mata in uppgifter om de egna bestånden ska du ha så bra och aktuella uppgifter som möjligt. Är beståndsdata osäkra blir resultatet också osäkert.

För de egna bestånden behövs följande uppgifter:

  • Län
  • Ståndortsindex
  • Ålder
  • Volym (m3sk)
  • Trädslagsblandning (TGB, 10-delar)
  • Medeldiameter (grundytevägd)

Du kan också ändra vissa grunddata: virkespriser, toppdiametrar för timmer respektive massaved, om massaveden mäts som fallande längd eller i 3-meterssektioner, kalkylränta, rötandel hos gran, nedklassad timmerandel hos tall, terrängtransportavstånd, kostnad för skotare och skördare, andel kvarstående träd efter avverkning, antal underväxtstammar.

En modell av verkligheten

Beståndsval är en förenklad bild av verkligheten. Den bygger på empiriska modeller som baseras på erfarenheter från verkligheten. För att modellerna ska vara generella, passa för många beståndstyper och landsdelar så måste de också vara förenklade. En modell ger aldrig en sann bild av verkligheten i det enskilda fallet. Den kan dock ge en mer eller mindre falsk bild. Det kan finnas fall när Beståndsval ger mer missvisande resultat, t.ex. för stamtäta, ogallrade bestånd, eller bestånd med hög kvalitet och höga värden. Eftersom Beståndsval består av flera modeller och funktioner som har satts samman så kommer vi att fortsätta att utveckla och förbättra verktyget. Ser ni uppenbara brister eller har förslag till förbättringar/förenklingar, kontakta redaktionen.

Beräkningsflöde

Stamfördelning och utbyte

Stammarna i beståndet delas upp på diameterklasser med hjälp av en s.k. Beta-fördelning. För varje diameterklass beräknas stamantal, grundyta, volym, höjd och formhöjd. Summa för alla diameterklasser samt medeltal för beståndet beräknas också.

Höjden beräknas med Söderbergs höjdfunktioner.

Med Ollas utbytesfunktioner, med hänsyn till diametergränser för timmer och massaved, görs en utbytesberäkning av antal kubikmeter timmer (m³to) och massaved (m³fub) i varje diameterklass. Stamfördelning och utbytesberäkning har så här långt gjorts oberoende av trädslag.

Med hänsyn till inmatad trädslagsfördelning görs en fördelning av stockar på trädslag. Rötskadat granvirke och skadat talltimmer värderas som barrmassaved.

Virkespriser och rotvärde

En prislista för massaved och timmer används för att beräkna rotvärdet i brutto per m3, trädslagsvis. Massapriserna samt sågtimmerpriserna per diameterklass kan justeras av användaren. Priset för grantimmer avser kvalitetsklass 2-3. Priset påverkas endast marginellt av skillnader i kvaliteten. För tall kan kvaliteten ha större betydelse för priset. Prislistan avser kvalitetsklass 4, d.v.s. en ganska låg kvalitet. Ju grövre stockarna är, desto större andel hamnar i bättre kvalitetsklasser. I beräkningen justeras priset därför med ett relativt värde som är högre för grövre timmerdimensioner. Användaren kan välja kvalitetsnivå på talltimret. Klassen "Mindre bra" innebär att allt timmer finns i klass 4, medan "Mycket bra" ger en större andel i bättre kvalitetsklasser. De relativa priserna bygger på Skogforsks egen statistik över kvalitetsutfallet i praktiska avverkningar (källa Johan J. Möller).

Användaren kan också skapa en ny timmerprislista enbart genom att ange värdet på en stock med 20 centimeters toppdiameter. En ny prislista genereras då enligt en kurva som tar hänsyn till hur priserna ändras med diametern. Kurvorna är olika för tall och gran och har konstruerats efter att ha jämfört ett stort antal prislistor. De kan dock skilja sig mycket från det verkliga prislistan i ett aktuellt fall. Användaren kan därför justera enskilda värden i prislistan. Som exempel kan olika prislistor hantera klentimmer eller övergrovt timmer på helt olika sätt.

Relativa priser för tallsågtimmer (faktorn multipliceras med priset i timmerprislistan) (här visas en del av de värden som används i beräkningen):

Toppdiameter/kvalitet 14 18 22 26 30 34 36+
Mycket bra 1 1,08 1,15 1,185 1,21 1,23 1,23
Bra 1 1,04 1,07 1,11 1,13 1,15 1,15
Mindre bra 1 1 1 1 1 1 1

 

Avverkningskostnad

Avverkningskostnad i kronor per m3fub och per hektar beräknas för ett helmekaniserat system med engreppsskördare och skotare. Kostnaden beror främst på medelstammens volym och antalet uttagna stammar. Den påverkas också av hur många stammar som lämnas kvar, antalet underväxtstammar (som påverkar skördarens arbete), terrängtransportavståndet, och timkostnaden för skotning och avverkning. Fördelade samkostnader ingår också i beräkningen. Funktionerna för avverkningskostnad har tagits fram av Torbjörn Brunberg vid Skogforsk år 2004.

Rotnetto, tillväxt och framskrivning av beståndsdata

Rotnettot per m3 och per hektar beräknas som rotvärdet (brutto) minus avverkningskostnaden.
Beståndets tillväxt beräknas med hjälp av den s.k. Produktionsmallen (P-mallen), den tillväxtmodell som används i Skogsstyrelsens skogsbruksplaner. Indata i P-mallen är ståndortsindex, ålder, volym, trädslagsblandning och län. Utdata från beräkningen är tillväxt (m3sk) under 5 år.

De framskrivna beståndsdata används för att göra om beräkningarna enligt ovan för att få fram rotvärde och rotnetto år 5.

Med hjälp av förändringen i rotnetto år 0 och år 5, och med hänsyn till kalkylränta och markvärde, beräknas visarprocenten (ungefär procentuell värdeförändring från år 0 till år 5).

Markvärde

Markvärdet är ett teoretiskt mått på kapitalvärdet av kal skogsmark, omedelbart efter en slutavverkning. Markvärdet är sällan särskilt högt, utan varierar normalt mellan -3000 kr och +3000 kr per hektar vid kalkylräntor på 2,5-4 % och på medelboniteter. Det är högre vid låga räntor och vid högre boniteter. Markvärdet är inte det samma som priset för en bit kal skogsmark. Markvärdet bidrar till att styra slutavverkningen till rätt typ av bestånd. Bestånd på mark med stor framtida produktionspotential prioriteras för avverkning, samtidigt som kvalitesvirke tillåts att utvecklas på sämre ståndorter. Markvärdet räknas ut genom att man först beräknar förväntningsvärdet (nuvärdet) för en skogsgeneration. Det är summan av alla kostnader (föryngring, röjning m.m.) och intäkter (avverkningsnetton), diskonterade till år 0. I nästa steg tar man hänsyn till nuvärdet av ett oändligt antal framtida skogsgenerationer enligt formeln nedan.

B=E'*{(1+r)T/[( (1+r)T-1]}-v/r där

  • B är markvärdet i SEK per ha
  • E' är förväntningsvärdet i SEK per ha av den första beståndsgenerationen
  • r är räntan i hundradels procent
  • T är omloppstiden i år
  • v är de årliga samkostnaderna i SEK per ha för fastigheten fördelade på det enskilda beståndet.

Skogliga kalkylräntan

Den skogliga avkastningen bör betraktas som skattefri på grund av att tillväxten i skogen inte beskattas förrän vid avverkning. Detta måste man ta hänsyn till när man jämför avkastning från skogen med avkastning av alternativa placeringar utanför skogsbruket. Kalkylräntan i skogen blir en annan än den i externa placeringar. Kalkylräntan påverkas också av inflationen. Under förutsättning att virkesprisförhandlingar och rationalisering av skogsarbete långsiktigt leder till realsäkrade netton från skogsbruket bör också det skogliga förräntningskravet kunna betraktas som realt. Sambandet mellan den reala skogliga avkastningen och andra inflationsutsatta, beskattade placeringsalternativ kan uttryckas med formeln nedan.

(1+p)=[(1+r)(1+i)-(s)]/(1-s) där

  • p är extern inflationsutsatt alternativavkastning före skatt i hundradels procent
  • r är realt skogligt förräntningskrav utan inflation och skatt i hundradels procent
  • i är inflationen i hundradels procent

Visarprocent

Visarprocenten, eller internräntan, är ett mått på hur skogsmarken och skogskapitalet förräntas. Det brukar beräknas som kvoten mellan beståndets årliga värdetillväxt och värdet av den stående skogen och skogsmarken. För att beräkna visarprocenten måste man alltså ta hänsyn till markvärdet. Det gör man enligt nedanstående formel:

(Rota+B)=(Rota+n+B)(1+ir)-n där

  • Rota är beståndets rotvärde år a
  • n är den period i år som beräkningarna avser
  • B är markvärdet i SEK per ha
  • ir är räntan i hundradels procent

Om ir betraktas som internräntan för värdeförändringen av (Rota+B), dvs rotvärdet av ett stycke skog inklusive markvärdet, till värdet (Rota+n) n år senare, gäller likheten ovan. Detta kan transformeras till:

  • (1+ir)n=(Rota+n+B)/ (Rota+B)
  • (1+ir)= [(Rota+n+B)/ (Rota+B)]1/n
  • ir=[(Rota+n+B)/(Rota+B)]1/n-1

varvid internräntan (visarprocenten) kan lösas ut.

Slutavverkningsbara bestånd med individuella internräntor kan sedan rangordnas för avverkning.

Senast korrigerad: 2017-04-11

Kommentarer (0 st)