Hänsyn till vatten vid slutavverkning

Begränsa hyggesarealen i ett avrinningsområde

Det enskilda hyggets storlek, dess närhet till vatten samt den sammanlagda hyggesarealen inom ett avrinningsområde har stor betydelse för avrinning och utlakning av näringsämnen. Den ökade terrängtransport som ofta följer med slutavverkning ökar också risken för körskador och slamtransport till ytvatten.

Läs mer om hur slutavverkning och andra skogsbruksåtgärder påverkar skogens vatten här.

Ökad avrinning när hygget är ungt

Hur mycket avrinningen ökar efter slutavverkning beror på andelen hyggen i olika åldrar inom avrinningsområdet samt på väderleken under hyggesperioden. I takt med att det nya beståndet växer upp minskar påverkan på avrinningen.

Det är framför allt vid små vattendrag och sjöar som man ibland kan behöva ta hänsyn till avrinningsökningen, till exempel på erosionskänsliga marker och vid biologiskt värdefulla vatten. Det kan göras genom att begränsa hyggesarealen i avrinningsområdet och, i vissa fall, föryngra under högskärm.

Utlakning av kväve och fosfor

En tumregel är att kväveutlakningen från hyggen är förhöjd så länge marken inte är täckt av vegetation. Allt eftersom hygget täcks av gräs, buskar och nya skogsplantor minskar utlakningen.

I vissa situationer finns särskilda skäl att försöka begränsa utlakningen av kväve och fosfor vid slutavverkning, till exempel inom vattenskyddsområden. Utlakningen kan minskas genom att:

• begränsa hyggesarealen inom avrinningsområdet (gäller kväve; kunskapen om hur fosforutlakningen påverkas av detta är begränsad)
• motverka ökad transport av slam till följd av markskador nära ytvatten genom att skapa skyddszoner (gäller både kväve och fosfor).
• föryngra under högskärm på friska marker (gäller kväve; kunskapen om hur fosforutlakningen påverkas av detta är begränsad).

Skapa skyddszoner med träd och buskar

Skyddszoner bör skapas längs alla vattendrag och sjöar. En skyddszon kan innehålla träd, men i vissa fall kan det vara gynnsamt att öppna upp mot stranden för att främja buskar och lövträd. Utformningen bör anpassas efter lokala förutsättningar och målen för vatten- och naturhänsyn.

Skyddszon med och utan träd. Foto och montage: Nils Jerling.

Sikta på målbilden

Dialogprojektet Målbilder för god miljöhänsyn har en målbild för föryngringsavverkning i kantzoner mot vatten. Målbilden innebär bland annat att:

• Ingen avverkning sker i utströmningsområden i direkt anslutning till vat­ten.
• Hänsynskrävande biotoper mot vatten lämnas orörda, alter­nativt utförs naturvårdande skötsel.
• Träd, buskar och övrig vegetation som ger långsiktig beskuggning, bidrar med föda och död ved till vattnet samt fungerar som filter mot slamtransport lämnas utifrån befintliga förutsättningar.
• Allt löv inom cirka tio meter från vattnet lämnas i barrdominerade bestånd.
• Kantzonen underväxtröjs inte.
• Inga körskador i och i direkt anslutning till vattendrag och sjöar. Detta innebär att körning inte sker inom cirka 10 meter från vatten.
• Inga körskador som leder till ökad slamtransport till sjöar och vatten­drag.
• Inga körskador i utströmningsområden.

Den här trädbevuxna skyddszonen har drabbats av vindfällning. Vid risk för att vindfällning av träd i skyddszonen blir omfattande, överväg att avverka hela vägen fram till vattendraget och låta ny stormfast vegetation komma upp. Det bästa är att förbereda skyddszonen redan vid gallring. Genom att gallra i skyddszonen gynnas etableringen av lövträd och kantzonen blir mer stormfast. Om möjligt, för att minska effekterna på vatten, avverka först beståndet på ena sidan av vattendraget och sedan, när vegetationen kommit upp,  den andra sidan. Foto: Eva Ring, Skogforsk.

Rensa ris och massaved från vattendraget

Kvistar och grenar som hamnat i vattendrag vid avverkning ska rensas bort. Massaved som lagts i vattendrag som bro kan utgöra permanenta vandringshinder och måste tas bort. Även avverkningsavfall och stockar kan skada botten- och strandmiljöer.

Samtidigt kan en viss mängd död ved i vattendrag vara positiv för den biologiska mångfalden. Rensning bör därför göras med eftertanke och inte vara mer omfattande än nödvändigt.