Hänsyn vid askåterföring
Skyddszoner vid spridning av aska
När du ska återföra aska till skogen behöver du ha skyddzoner kring känsliga områden där ingen aska ska spridas. Syftet med dessa skyddszoner är främst att minska risken för kortsiktig negativ påverkan på vatten och våtmarker.
Skogsstyrelsens rekommendation är att hålla minst 15 meters skyddszoner mot:
- sjöar och vattendrag
- våtmarker
- formellt skyddad mark
- hänsynskrävande biotoper
- tomtmark
Mot diken, annans mark och annans väg rekommenderas skyddszon på tio meter.
Fler rekommendationer vid askspridning
- Sprid inte aska när det finns risk för utlakning till diken, sjöar eller vattendrag.
- Sprid inte aska på snö eller vid kraftigt regn. Detta gäller särskilt om marken sluttar mot sjöar och vattendrag.
- Avståndet till kulturlämningar och fornlämningsområden bör vara så stort att inte aska sprids på dessa. På så sätt undviks även körskador på dessa.
- Askåterföring bör inte utföras på eller i nära anslutning till marker med stor
betydelse för renskötseln. Vanligen är detta marker som är rika på marklavar.
Rätt mängd aska
Enligt Skogsstyrelsens allmänna råd bör:
- Maximalt 3 ton TS (torrsubstans) spridas per hektar under en tioårsperiod.
- Sammantaget under ett bestånds omloppstid inte mer än 6 ton TS tillföras.
Se till att det blir en jämn spridning på askan. En ojämn spridning kan ge lokala överdoseringar.
Stora mängder aska bildas vid förbränning av biobränslen i värmeverken. Aska och kalk är basiska ämnen som använts för att motverka försurning i skogsmark som människan orsakat. Askan innehåller de flesta ämnen inklusive tungmetaller som fanns i biobränslet utom kväve. Foto: Hagos Lundström.