Föryngring av lövblandskogar

Lövblandskogar har ofta uppkommit naturligt i gamla inägor och beteshagar, ofta med ett stort antal arter. Trädslagen har olika förökningssätt vilket kan utnyttjas när man vill föryngra en blandskog.
Radplantering med ek och björk som amträd. En klassisk modell.
Bild: Mats Hannerz

Vilka arter föryngras med frön, rotskott och stubbskott?

Lind, hassel, klibbal, asp och andra träd- och buskslag skjuter gärna busk- eller rotskott vilka kan bli amträd eller underbestånd. Asken skjuter också gärna stubbskott, men eftersom de lossnar lätt från stubben är de inte att lita på som föryngringsmetod. Däremot frösår sig asken lätt på fuktigare marker.

Ek, bok och fågelbär sprider sig främst med frön. Fåglar och andra djur kan sprida arter även från angränsande bestånd.

Tabellen visar några lövträdarters föryngringssätt

Art Frö Rotskott Stubbskott Gynnas av skärm
Alm X   X X
Ask X   X X
Asp (X) X    
Avenbok X   X  
Björk X   X  
Bok X     X
Ek X   X X
Fågelbär X X    
Gråal X X  (X)  
Hassel X   X  
Klibbal X   X  
Lind X   X X
Lönn X   X  

 

Markbered före fröfall

Vill man föryngra ett blandbestånd med självsådd bör man invänta ett bra fröår och markbereda före fröfallet. Groningen underlättas när fröet har kontakt med mineraljorden och konkurrensen från annan markvegetation minskar. En skärm som skydd mot frost och för stark solinstrålning bör också lämnas. Är viltstammarna stora bör föryngringsytan hägnas.

Plantering av blandbestånd

I de flesta fall när blandbestånd planteras handlar det om att ett eller flera huvudträdslag ska bilda slutbestånd, medan de övriga trädslagen fungerar som amträd eller underväxt.

Vanligast är ek, bok eller ask i kombination med amträd som björk, klibbal eller lärk. Amträden ska växa snabbare än ädellövet under ungdomsfasen och skydda dessa mot frost och starkt solljus. Amträden avverkas när de inte längre behövs som skydd, och när de börjar konkurrera med huvudträdslaget. De ger då ett tidigt ekonomiskt bidrag från beståndet.

Underväxtträden är lägre än huvudträdslagen och hjälper till att förbättra virkeskvaliteten. Vanliga underväxtarter är lind, avenbok och hassel.

De olika trädslagen kan planteras i rader eller i grupper.

Radvis plantering

Bok planteras ofta radvis med varannan rad björk, lärk eller klibbal.

Ek och ask planteras ofta glesare än boken, eftersom de inte behöver stå lika tätt i det vuxna beståndet. Var fjärde rad ek i kombination med gran eller lärk är vanligt.

Gruppvis plantering

Här är ett exempel på en blandskogsplantering där målet är att få en ekskog. Grupper om tre ekar står med 7 meters förband. Runt dessa står fyra björkar som är amträd. Underväxt av avenbok, lind och hassel är också planterat och mellan ekgrupperna sätts gran. I varje ekgrupp väljs sedan den bästa eken som sköts med beskärning för att så småningom få värdefullt ektimmer. Amträdslagen och övriga ekar gallras bort när de stör ekhuvudstammen. Underbeståndet ska hela tiden hållas lägre än ekarna. Granen som dominerar i början gallras bort när de stör ekarna, och ger då en tidig inkomst.

Blandskogsmodell från Rolf Övergaard, SLU.

Blandskogsmodell med ek och gran, med björk som amträd och underväxt av avenbok, lind och hassel. Rolf Övergaard, SLU.

Senast korrigerad: 2024-01-30
Hade du nytta av innehållet på denna sida?

Kommentarer (0 st)