Rotröta

Träd som drabbas av röta växer långsammare, blir stormkänsligare och drabbas oftare av insektsangrepp än friska träd. Rotrötan beräknas kosta skogsbruket ca en miljard kronor per år. Detta i form av minskade intäkter på grund av kvalitetsnedsättning, tillväxtminskning och kostnader för extra skötselinsatser.

Rottickan återfinns vanligen i trädens rotsystem och i stammarnas innersta delar. Sporer sprider sig lätt till färsk blottlagd ved, som exempelvis färska stubbar, om temperaturen är över fem grader. 

Hur vet man om ett träd drabbats av röta?

Rötan måste vara långt gången om du ska kunna se den på trädet. Men du kan spåra den på annat sätt. Om du hittar en rötskadad stam kan du utgå ifrån att andra träd runt om också kan vara skadade.

En del menar att man kan spåra röta genom att knacka på stammen med en yxa. Om ljudet är ihåligt tyder det på röta. Man menar också att rotansvällningar och kådflöde kan vara ett tecken på röta i trädet. De här metoderna är inte så tillförlitliga. Det är bättre att ta ett borrprov och titta på veden. En ännu säkrare metod är att mäta med rötdetektor, som utnyttjar en elektrisk ström för att få en skattning på om trädet är rötat eller ej.

Rotrötan sprids genom att sporer från rottickan infekterar färska stubbytor eller stamskador. När rötan fått fäste sprids den från träd till träd genom rotkontakter. Illustration: Rose-Marie Rytter.

Åtgärder för att minska spridningen 

Det finns flera sätt att minska risken för att rotröta etableras och sprids i ett bestånd:

• Avverka när marken är frusen och temperaturen är låg, eftersom risken för sporinfektion är mindre.
• Skydda färska stubbytor genom stubbehandling.
• Undvik skador på kvarvarande träd, rötter och stambaser.
• Gör stickvägarna tillräckligt breda för att minska skador på kantträden.
• Risa körstråken för att minska risken för rotskador.
• Planera arbetet så att antalet körningar i stickvägarna minimeras.

Vad är stubbehandling?

Stubbehandling är en etablerad metod för att minska spridningen av rotröta. Metoden innebär att färska stubbytor behandlas direkt efter avverkning för att förhindra att rottickans sporer infekterar veden. Behandlingen utförs vanligtvis med ett biologiskt bekämpningsmedel som innehåller en konkurrerande svampart. Den konkurrerande svampen koloniserar stubbytan och hindrar rottickan från att etablera sig.

Det är viktigt att behandlingen sker i direkt anslutning till avverkningen. Om behandlingen fördröjs kan rottickan redan ha infekterat stubben.

Beräkningar från Skogforsk visar att stubbehandling ofta är en lönsam åtgärd för att minska framtida förluster till följd av rotröta. De ger följande rekommendationer om stubbehandling:

• Behandla all slutavverkning och alla gallringar i rena granbestånd med ståndortsindex G26 och högre.
• Behandla all slutavverkning och alla gallringar i barrblandbestånd med minst hälften gran om ståndortsindex är 24 och högre. Observera att alla stubbar ska behandlas, inte bara gran.
• Stubbehandling är inte lönsam i barrblandbestånd med mindre än hälften gran där rottickearten som angriper tall (Heterobasidion annosum s str.) inte förekommer, till exempel norr om ca 60° N.

Mer om stubbehandling kan du läsa i Skogforsks handledning om stubbehandling mot rotröta. 

Gallringsstubbe behandlad mot rotröta. Foto: Stefan Örtenblad/SKOGENbild.

Att mäta och räkna med rotröta

Med kunskap om rotrötans utbredning i ett bestånd blir det lättare att bedöma skogens ekonomiska värde. Skogsägaren kan också fatta bättre beslut när det gäller skogsskötsel och avverkning. Rötskadade bestånd kan till exempel avverkas i förtid. Enstaka rötangripna träd bland i övrigt friska träd kan sparas för naturvården. Hårt rötangripna granar kan kapas till högstubbar.

Tidigare fick man ta ut en borrkärna ur trädet för att få reda på om det var angripet av röta eller inte, men den tekniken kan knappast användas i praktiskt skogsbruk. Istället har skogsägaren fått vänta till gallringar eller slutavverkning för att få facit.

Numera finns ett mätinstrument som skogsägaren kan använda för att ta reda på var rotrötan finns. Instrumentet Rotfinder har utvecklats tillsammans med Skogforsk.

Det nya instrumentet bygger på att rötskadad ved leder elektricitet bättre än frisk ved. Två elektroder mäter vedens ledningsförmåga och klassar angreppen i en tiogradig skala. Själva mätningen tar 10–15 sekunder. Skogforsks utvärderingar visar att instrumentet fungerar bra så länge mätningarna görs i ofrusen ved och träden är mellan 10 och 80 centimeter i diameter.

Använd programmet Räkna med rotröta för beräkning av rötan

Med webbprogrammet Räkna med rotröta kan du räkna ut genomsnittlig rötfrekvens i ett bestånd och hur spridd rötan är efter att du har mätt ett stickprov. Du kan också ladda ner programmet NogRota till din egen dator. Detta program kan också kopplas till de data som instrumentet Rotfinder samlar in.