Diplodiasjuka

Vad är diplodiasjuka?

Diplodiasjuka är en sjukdom som orsakas av svampen Diplodia sapinea. Sjukdomen angriper framför allt tallens årsskott, men även grenar och stammar kan drabbas. Svampen kan finnas i till synes friska träd under lång tid utan att orsaka synliga skador. Först när trädet utsätts för stress, exempelvis vid torka, kan sjukdomen utvecklas och ge tydliga symtom.

Vanliga symtom på diplodiasjuka är:

• Döda eller vissnande årsskott
• Bruna barr och skottspetsar
• Glesare kronor och nedsatt tillväxt
• I svåra fall kan hela träd dö

Symtomen kan variera beroende på hur hårt trädet drabbas och vilka förhållanden som råder på platsen. 

Hur sprids diplodiasjuka?

Svampen övervintrar i döda skott, kvistar, grenar och kottar. Där kan den bilda fruktkroppar som innehåller sporer. När det regnar frigörs sporerna och sprids med regnstänk och vind, framför allt under fuktiga perioder under vår och sommar.

Sporerna kan infektera nya årsskott, som sedan kan dö under samma växtsäsong. Angripna träd kan därmed bidra till fortsatt spridning.

En särskild egenskap hos Diplodia sapinea är att den kan leva inne i tallens vävnader utan att orsaka synliga symtom. Svampen kan alltså finnas i till synes friska träd och senare utvecklas till ett sjukdomsangrepp.

Vilka faktorer gynnar diplodiasjuka?

• Torka och värme. Träd som är stressade av torka kan vara mer mottagliga för angrepp.
• Höga temperaturer under försommaren. Varma temperaturer i maj och juni kan gynna svampens utveckling och spridning.
• Mekaniska skador. Skador på träd kan vara en möjlig inkörsport för svampen.
• Genetiska egenskaper. Genetiska skillnader i träden kan påverka hur mottagliga de är för diplodiasjuka och hur tydliga symtomen blir.  

Det finns också ett samband mellan knäckesjuka och diplodiasjuka. En studie från SLU visade att tallar med kraftigare symtom på knäckesjuka också hade större mängder Diplodia sapinea i årsskotten senare under sommaren. Sambandet sågs även hos skott utan synliga skador. Resultatet visar däremot inte att skadorna från knäckesjuka i sig gynnar svampen.

Diplodiasjuka i Sverige

Diplodiasjuka är känd sedan länge i varmare delar av Europa. I Sverige uppmärksammades det första större utbrottet i ett tallbestånd 2016, i Uppland. Svampen hade dock påvisats i Sverige tidigare, första gången 2012 enligt Skogsstyrelsen, och var alltså inte nyintroducerad vid utbrottet.

Torka och höga temperaturer kan gynna sjukdomsutvecklingen. Forskning visar att torkstress haft stor betydelse för omfattande angrepp. Det är dock inte klarlagt i vilken utsträckning förändrade klimatförhållanden kommer att påverka sjukdomens framtida utveckling. 

Vad kan jag göra vid angrepp?

Om du misstänker diplodiasjuka är det bra att följa utvecklingen och bedöma hur omfattande skadorna är. Ta hänsyn till trädens tillstånd, växtplatsen och om flera träd i beståndet visar symtom.

I vissa fall kan det vara aktuellt att ta bort kraftigt angripna träd eller plantor och förstöra det angripna materialet. Det är dock inte klarlagt hur effektiv en sådan åtgärd är för att begränsa sjukdomen i skogsbestånd. Vid omfattande angrepp kan det vara klokt att rådgöra med en skoglig rådgivare eller annan sakkunnig innan åtgärder sätts in.

Efter torkan på Gotland 2018 visade uppföljningar att många tallar kunde återhämta sig när torkstressen minskade. Det visar att symtom på diplodiasjuka inte alltid innebär att trädet kommer att dö. Mer forskning behövs för att förstå sjukdomens utveckling och hur skadorna bäst kan förebyggas och hanteras. Det finns till exempel fortfarande kunskapsluckor om hur svampen sprids och vilka faktorer som avgör om infektionen leder till tydliga symtom eller träddöd.