Askskottsjuka

Vad är askskottsjuka?

Askskottsjuka är en allvarlig svampsjukdom som orsakas av den invasiva svampen Hymenoscyphus fraxineus. Sjukdomen har på kort tid slagit ut stora delar av askbestånden i Sverige och övriga Europa. Träd i alla åldrar drabbas, både planterade och självföryngrade. Detta har gjort att asken idag är rödlistad som starkt hotad i Sverige. 

Här kan du läsa mer om asken.

Utbredning

Askskottsjukan finns i hela askens naturliga utbredningsområde i Sverige, från Skåne till södra Dalarna, inklusive Öland och Gotland. De första rapporterna kom 2001 från Öland och inom några år hade sjukdomen spridit sig till i stort sett hela utbredningsområdet.  I södra Sverige har nio av tio askar tydliga skador. 

Sjukdomen finns, förutom i Sverige, också i Finland, Norge och stora delar av övriga Europa.

Biologi och spridning

Svampen övervintrar i infekterade bladskaft som fallit till marken. Nästa vår bildas små vita fruktkroppar på dessa, som sprider sporerna med vinden. Sporerna kan ibland färdas flera kilometer. 

Sporerna infekterar blad och unga skott, oftast via trädets naturliga öppningar eller små sår.  Därifrån sprids svampen och orsakar nekros (död vävnad), vilket förstör transporten av vatten och näring, och gör att den del av trädet som är ovanför infektionen dör. 

Vanligtvis reagerar träden med att producera nya skott nedanför infektionspunkten, och återkommande årliga infektioner leder till att träden blir busklika och i värsta fall dör. 

Sjukdomen kan också spridas via infekterade frön och plantmaterial. 

Symptom på bladen (bilden till vänster) och nekros (bilden till höger). Foto: Mateusz Liziniewicz, Skogforsk.

Hur kom svampen hit?

Svampen kommer ursprungligen från nordöstra Asien. Där lever den på asiatiska askarter utan att orsaka allvarlig sjukdom. Till  Europa kom den sannolikt via handel med trädplantor eller plantmaterial. Eftersom de europeiska askarterna saknade naturligt försvar spreds svampen snabbt och orsakade omfattande skador. 

Kännetecken

Typiska symtom på askskottsjuka är:

• Vissnade eller döda blad och skott som ofta hänger kvar på grenarna.
• Rödbruna eller bruna fläckar (nekroser) på bladskaft och årsskott, ibland med mörka stråk under barken.
• Gles krona på grund av döda grenar i kronans ytterdelar.
• Sår eller kräftliknande skador på grenar och stam.

Tidiga angrepp kan likna frostskador, men symtomen återkommer och sprider sig neråt i trädet. Unga träd dör ofta helt, medan äldre träd kan överleva med nedsatt tillväxt.

Konsekvenser

Askskottsjukan har dödat eller kraftigt skadat en stor del av askarna i Sverige och Europa. Även om asken idag har en mindre ekonomisk betydelse i Sverige, har den en stark kulturhistoria och är mycket viktig för den biologiska mångfalden. Ca 200 arter av insekter, svampar, växter och lavar är helt beroende av askens bark och ved. Om asken dör ut kan det därför leda till att många fler arter också försvinner.  

Hopp för framtiden

Askskottsjukan är idag så vida spridd att det inte går att stoppa den. Men det finns en liten andel askar (ca 1–2 procent) som visar naturlig motståndskraft mot sjukdomen. Dessa träd är mycket viktiga i bevarande- och förädlingsarbetet för att asken ska kunna finnas kvar även i framtiden.

I forskningsprojekt som "Rädda asken" identifieras, bevaras och förökas tåliga individer för att på sikt kunna ta fram mer resistenta plantor.

Vad kan jag göra?

Det finns idag ingen effektiv behandling mot askskottsjuka, men här följer några rekommendationer:

• Avverka inte askar i förebyggande syfte, varken friska, sjuka eller döda träd, om de inte utgör en säkerhetsrisk. Att ta bort sjuka träd minskar normalt inte smittspridningen, eftersom sporerna sprids med vinden över långa avstånd.
• Undvik restaureringshamling av gamla askar tills mer kunskap finns.
• Fortsätt hamla friska askar som har hamlats regelbundet, men sprid åtgärderna över flera år. 
• Bevara träd som har frisk krona även om omgivande träd är sjuka – de kan vara motståndskraftiga.
• Om askarna måste tas ner av säkerhetsskäl, ersätt dem med andra inhemska ädellövträd som lönn, ek eller lind.
• Frihugg gärna runt skyddsvärda askar om de står igenväxta, om det är möjligt.
• Flytta inte plantmaterial eller frön från områden med askskottsjuka till nya områden.
• Följ utvecklingen i beståndet. Vissa träd kan återhämta sig över tid.