Almsjuka
Vad är almsjuka?
Almsjuka är en invasiv svampsjukdom som orsakar vissnesjuka hos alm genom att blockera trädets vattenledande kärl. När vattenflödet stoppas torkar trädet ut och dör, ibland redan samma år som det smittats.
Sjukdomen finns i hela almens utbredningsområde och har orsakat omfattande skador under lång tid. I Sverige etablerades almsjukan på 1950-talet och sedan 1980-talet dominerar en mer aggressiv variant som lett till stora förluster av alm i både skogs- och kulturlandskap.
Spridning
Den viktigaste spridningsvägen för almsjuka är via almsplintborrar som överför svampsporer från sjuka träd när de gnager i barken på friska träd. Spridning sker även via rotkontakt mellan närstående almar, vilket kan leda till att flera träd i ett bestånd snabbt infekteras. Även hantering av smittad ved och användning av förorenade verktyg bidrar till spridningen.
För dig som skogsägare är det därför avgörande att vara försiktig vid avverkning, lagring och transport av almved.
Almsplintborren är den största smittspridaren av almsjuka. Foto: URSchmidt - Eget arbete, CC BY-SA 4.0
Kännetecken
Almsjuka visar sig oftast under sommaren genom att delar av kronan gulnar och vissnar. Kronan brukar få så kallade flaggande grenar (vissna grenar som sticker ut i den gröna kronan). Bladen blir därefter bruna och kan sitta kvar länge på trädet. Invändigt syns mörka stråk i veden. Sjukdomsförloppet kan vara snabbt och ett angripet träd kan dö inom en vegetationsperiod.
Kännetecken
Almsjuka visar sig oftast under sommaren genom att delar av kronan gulnar och vissnar. Angreppen uppträder ofta fläckvis i kronan med så kallade flaggande grenar, det vill säga vissna grenar som sticker ut i den gröna kronan. Bladen blir därefter bruna och kan sitta kvar länge på trädet, ibland ända in på vintern.
Invändigt syns mörka stråk eller prickar i veden. Sjukdomsförloppet kan vara mycket snabbt och i vissa fall dör trädet inom några veckor.
Konsekvenser
I Sverige finns tre arter av alm: skogsalm, lundalm och vresalm, och alla är hårt drabbade av almsjukan. När almar försvinner påverkas också en stor mängd andra arter som är beroende av dem, till exempel insekter, lavar och svampar. Många av dessa arter är redan trängda och riskerar att försvinna i takt med att almarna dör.
Bekämpning av almsjuka
Det finns ingen effektiv behandling mot almsjuka. För att begränsa sjukdomen krävs tidiga och konsekventa åtgärder. Angripna eller döende almar bör avverkas så snart de upptäcks, eftersom de annars fungerar som yngelmaterial för almsplintborrarna. Virket måste hanteras på ett sätt som hindrar fortsatt spridning, vilket innebär att bark, grenar och splintved destrueras genom flisning eller bränning. Detta bör ske innan våren, så att insekterna inte hinner utvecklas och sprida smittan vidare.
Transport av almved bör begränsas och aldrig ske till områden där almsjukan ännu inte är etablerad.
Vid arbete med almar är det viktigt att rengöra verktyg noggrant för att undvika smittspridning.
I skogsbruket kan risken för smitta minska genom att inte låta almar stå för tätt, gärna med inslag av andra trädslag, vilket försvårar spridningen mellan träden.
Almsjuka på Gotland
På Gotland bedrivs en omfattande och systematisk bekämpning av almsjuka i syfte att bevara almpopulationen. Sjuka träd inventeras och avverkas, och virket destrueras under kontrollerade former.