Granbastborre och tallbastborre

Svart tallbastborre (Hylastes brunneus) och svart granbastborre (Hylastes cunicularius) förekommer i stora delar av Sverige. De vuxna skalbaggarna livnär sig främst på rötter och rothals hos unga barrplantor och kan orsaka både tillväxtnedsättning och plantdöd. 

Svårt att upptäcka skador

Till skillnad från snytbaggar sker gnaget från bastborrarna huvudsakligen under markytan. Detta gör att skadan kan förväxlas med torkstress eller snytbaggeskador, eftersom plantan ofta behöver grävas upp för att gnagskadorna ska kunna upptäckas. Trots svårigheterna att identifiera angreppen har det under senare år rapporterats en ökning av skador, framför allt i södra och mellersta Sverige. Frågan har därför väckts om bastborrar kan vara ett större hot mot föryngringen än vad man tidigare har antagit.

Markvegetation ökar risken

Studier visar att risken för bastborreskador ökar på hyggen med riklig markvegetation. Resultaten tyder också på att bördigare marker kan vara mer utsatta än magrare ståndorter.

Plantor på hyggen med tät vegetation bör därför följas extra noggrant. Vegetationen kan skapa gynnsamma förhållanden för bastborrarna och samtidigt öka konkurrensen om vatten och näring för de unga plantorna.

Markberedning minskar risken

Markberedning är en viktig åtgärd för att minska konkurrerande vegetation och skapa bättre etableringsförhållanden för plantorna. Studier tyder på att markberedning, som redan används för att minska risken för snytbaggeskador, även kan bidra till att reducera skador från bastborrar.

Snytbaggeskydd kan även minska skador från bastborre

Åtgärder som används för att skydda plantor mot snytbagge verkar också minska risken för bastborreskador. Plantor som är behandlade med beläggningsskydd och planteras i mineraljord har visat färre skador än oskyddade plantor.

Ett praktiskt råd är därför att fortsätta använda plantor med fungerande beläggningsskydd. Skyddet kan ge ett dubbelt skydd genom att minska både snytbaggegnag och angrepp från bastborrar.

Skador kan uppstå flera år efter avverkning

Studier från norra och mellersta Sverige visar att merparten av bastborreskadorna uppstår flera år efter avverkning. Detta skiljer sig från snytbaggen, vars skador i regel är vanligast under de första åren efter föryngring.

Resultaten tyder på att bastborrar kan vara en betydande skadegörare under en längre period efter avverkning och därför bör beaktas även på något äldre hyggen.

Rekommendationer för att minska risken för bastborreskador:

• Använd plantor med fungerande beläggningsskydd
• Markbered före plantering
• Plantera i mineraljord där det är möjligt
• Var särskilt uppmärksam på hyggen med riklig markvegetation
• Följ upp plantavgång som inte har någon uppenbar skadeorsak

Genom att kombinera dessa åtgärder kan risken för både snytbagge- och bastborreskador minska, vilket förbättrar förutsättningarna för en lyckad föryngring.