Viltskador

Skogsstyrelsen har i över 20 år gjort inventeringar (Äbin) över hur omfattande betesskadorna från hjortdjur, främst älg, är på ungtallar. Inventeringen för 2023 visar att 11 procent av ungtallarna har fått skador senaste året, vilket är mer än dubbelt så mycket som det nationella målet på fem procent.

Viltbetesskador kan spoliera satsningar på kvalitetsvirke och sänker också tillväxten. Viltbetet kan också förhindra satsningar på lövskog.

Bete både vinter och sommar

Under den avlövade vinterperioden är tall stapelföda för älgen, men även sommarbete kan vara allvarligt. Vanliga skador är barrmasseförlust, stambrott och barkskador samt krökar och bajonetter uppkomna efter toppskottsbetning.

En vuxen älg äter 20-30 kg foder per dygn under sommaren och 8-10 kg under vintern. För att bedöma hur mycket älg en mark kan bära måste man studera betningen på lövvegetationen och tallungskogen. Om de smakligaste lövträdsarterna är hårt betade är det hög tid att minska älgstammen.

Skaderisken för tallungskogar i ett visst område beror främst på:

• Älgtätheten i området
• Arealen tallungskogar
• Tillgången på foderväxter
• Plantornas smaklighet. Älgen föredrar kraftiga och näringsrika barr. 
• Luckiga, ojämna tallföryngringar drabbas hårdast, särskilt om det finns förväxande löv.
• Benägenhet för säsongsvisa vandringar

Hög älgtäthet under längre tid innebär hårt betestryck på foderväxterna och därför också betesskador på tallen.

Röjningen ...

... är i sig ett medel för att minska älgskadorna eftersom den ger:

• kraftigare skott och större barrmassa som tål betning bättre
• grövre toppskott som kan undgå betning
• högre diametertillväxt, som snabbt ger träd som inte kan brytas ned lika lätt.

Åtgärder mot älgskador

Genom att anpassa skogsskötseln kan du förebygga betesskador på framför allt tall och med lite tur styra betningen till vissa områden. Välj trädslag som är lämpligt för marktypen, anlägg täta föryngringar och jobba för att öka den totala fodermängden och skyddet för viltet i landskapet.

• Satsa på naturlig föryngring eller sådd av tall där det är lämpligt, eftersom det kan ge ett tätt uppslag av plantor. Älgen föredrar planterade tallar i glesa förband på grund av de kraftigare och mer näringsrika barren, framför tallar i täta föryngringar.
• Röj bort hämmande björk i ett tidigt stadium, så att tallplantorna snabbt växer förbi betningshöjd och får grövre skott och mer barr.
• Löv bör generellt inte tillåtas överskärma tallplantor och vid stora mängder av t ex asp och vårtbjörk kan midje-, knä- eller brunnsröjning av hämmande stammar vara en bra metod för att tillgodose både tallarnas utveckling och foderproduktion för vilt.
• Spara skadade tallar då älgen gärna återbetar tidigare betade stammar, vilket i förlängningen kan spara oskadade stammar.
• Håll bestånden jämna, luckor kan öka risken för betesskador. Dock kan naturliga luckor, samt bryn och andra lämpliga marker, utnyttjas för att släppa upp lövträd värdefulla för biodiversitet.
• I områden med starkt betestryck bör slutröjningen vänta tills plantorna är 4-5 meter höga. Det bör dock ha föregåtts av en plantröjning.
• Avverka, om möjligt, i tall- och lövbestånd under januari-mars, så att kvistar och knoppar blir tillgängliga för älgen. Studier visar att kvistar och toppar lagda på hög gärna nyttjas av älg under vårvintern.
• Vid stora betningsproblem kan det bli nödvändigt att använda viltskyddsmedel. Det är dyrt, tidskrävande och har uppvisat varierande framgång. Att ersätta tall med gran eller contorta löser endast viltskadeproblemen lokalt, men minskar istället den generella fodermängden i landskapet och kan därigenom öka betestrycket och relaterade problem i omgivande unga tallbestånd.

Röjning i älgskadade bestånd

Sprötkvist i tall efter älgbete. Foto Mats Hannerz.

I betesskadade tallbestånd kan röjningen behöva anpassas. Löv och gran kan om möjligt utnyttjas för att förtäta beståndet. Redan betade tallar är begärliga och kan lämnas om de inte stör huvudplantorna.

Röj beståndet

Röj beståndet om kvarvarande barrplantor i stor utsträckning hämmas av löv. Vänta annars tills beståndet växt ur betesbegärlig höjd. Djuren betar ungefär upp till 2,5 meters höjd. Det betyder att träden bör vara 4-5 meter höga så att de flesta sidogrenar kommit över den betesfarliga höjden.

Röj fram ett barrblandbestånd

Om skogsvårdslagens minimikrav kan uppnås genom underifrån inväxande granar kan beståndet röjas med inriktning på att skapa ett framtida barrblandbestånd.

Anlägg ett nytt bestånd

Om skadorna är så omfattande att det totala antalet utvecklingsbara stammar per hektar understiger skogsvårdslagens minimikrav röjs hela beståndet ner och ett nytt anläggs. Om vilttrycket fortfarande är högt riskerar förstås det nya beståndet också att bli nedbetat. Åtgärden måste därför kombineras med ökad avskjutning och/eller produktion av alternativt foder.