Skogsbilvägar och andra enskilda vägar

Var fjärde resa

Var fjärde resa i landet börjar på en enskild väg. De enskilda vägarna är livsnödvändiga för landsbygden, både för boende, besökare och näringsidkare. Vägarna kan förvaltas av samfällighetsföreningar, enskilda markägare, tomtföreningar eller andra organisationer.

Hälften är skogsbilvägar

Skogsbilvägarna utgör knappt hälften av de enskilda vägarna, ungefär 21 000 mil. Skogsbruket utnyttjar också många andra enskilda vägar för delar av sina transporter. På samma sätt är många skogsbilvägar tillgängliga för andra utanför skogsbruket. Det kan vara jägare, bärplockare, boende eller andra näringsidkare. Skogsbilvägen låter dem både komma ut i skogen och komma åt allmän väg från skogen. Därför kan skogsbilvägen behöva anpassas efter behoven. Det är skillnad på en väg som huvudsakligen används för en tillfällig virkestransport och en väg som används dagligen under lång tid.

Statliga-kommunala-enskilda vägar

De flesta vägarna i landet är enskilda (43 000 mil). 10 000 mil är statliga och 4 000 mil är kommunala. Foto Mats Hannerz.

Klassificering av vägar

Det finns många sätt att dela in vägar:

Enskilda och allmänna vägar

En allmän väg är en väg där staten eller kommunen är väghållare. Alla övriga vägar är enskilda vägar. En enskild väg kan ägas av en fastighet eller samfällt av flera fastigheter. En enskild väg kan uppbära statsbidrag om den uppfyller vissa villkor, bland annat att den är öppen för allmän trafik.

Bärighetsklasser

De allmänna vägarna delas in i bärighetsklasser (BK), som ger ett mått på hur tunga fordon de håller för. Bärighetsklassen sätts ofta utifrån de svagaste delarna av en väg, till exempel en bro eller ett vägavsnitt med tjälproblem. Huvuddelen av det allmänna vägnätet omfattas av BK1, som tillåter 64 tons bruttovikt. BK3 är den lägsta klassen med en max bruttovikt på 37,5 ton (kan vara lägre beroende på axelavstånd och axeltryck). Läs mer om reglerna för fordonsvikter på olika bärighetsklasser.

Skogliga vägklasser

I skogsbruket delas vägarna upp i tillgänglighetsklasser (när på året vägen är tillgänglig, klass A-D) och geometrisk standard (klass 1-4), som ger ett på mått vilken hastighet man kan färdas på vägen. Den geometriska standarden ersätts nu i snabb takt med SVDB:s indelning efter funktion (användning och underhåll). Läs mer.

Funktionella vägklasser - SVDB

Numera ersätts de gamla måtten på geometrisk standard (1-4) med funktionella vägklasser i SVDB. Den nationella vägdatabasen delar in vägarna i 9 klasser, där klass 7-9 är relevanta för skogsbilvägarna. I den skogliga delen av NVDB (SVDB) kallas vägarna huvudväg (klass 7), normalväg (8) och nollväg (9). Klasserna beskriver hur vägen används och underhålls, men ger inte mått på tillgänglighet. Då används fortfarande de gamla klasserna A-D. Läs mer om NVDB. Läs mer om SNVDB. Läs mer om funktionella vägklasser.

Vägkategorier

Trafikverket delar in de enskilda vägarna i kategorier A-F beroende på användning. Kategorierna är underlag för bidrag till drift och underhåll. Läs mer på Trafikverkets hemsida.

Primär-, sekundär- och tertiärvägar

Ibland används en indelning i primärvägar (huvudvägar, genomfarter, även kallade åtkomstvägar), sekundärvägar (uppsamlingsvägar) och tertiärvägar. Tertiärvägar är de vägstumpar som går till ett enskilt bestånd. Denna indelning används ofta vid vägnätsplanering.