Asp och hybridasp (Populus spp.)

Aspen tillhör poppelsläktet och är det näst efter björken vanligaste lövträdslaget i Sverige.
Asp (Populus tremula)
Bild: Mats Hannerz

Två asparter har skoglig betydelse i Sverige, vanlig asp (Populus tremula) och hybridasp (P. tremula x P. tremuloides). Hybridaspen är en korsning mellan amerikansk och europeisk asp, och den räknas som en införd art.

Den vanliga aspen har en medeltillväxt på 8-9 m3sk per ha och år på bra mark. Hybridaspen, som är en korsning (arthybrid) mellan europeisk och amerikansk asp, växer däremot med över 20 m3sk per ha och år. Hybridasp började framställas under 1940-talet, framför allt för att ge virke till tändsticksindustrin.

Efter björken är aspen vårt vanligaste lövträd. Aspen svarar för 1,7 % av landets totala virkesförråd på produktiv skogsmark.

Asp är liksom björk ett pionjärträd. Den kan växa på flertalet ståndorter, men producerar bäst på finjordsrika moränmarker med god vattentillgång.

På sämre marker blir aspen ofta rötangripen. Den växer oftast i grupper eller mindre bestånd.

Många aspbestånd består av en enda klon - de har alltså skapats genom rotskott från ett enda ursprungsträd. Medeltillväxten hos asp kulminerar efter 40 års ålder, medan tillväxttoppen sker upp till 20 år tidigare för hybridasp. Asp förekommer ofta som inslag i blandskog med tall, gran och björk. Aspen är mycket frosthärdig. Det finns ingen påtaglig skillnad mellan asp och hybridasp förutom att hybridaspens virkesproduktion på bra mark är väsentligt högre. Asp skiktar sig och självgallras lätt. Den är inte särskilt känslig för snötryck. Aspen har ett stort naturvårdsvärde som värdväxt för många arter.

Asp eller hybridasp?

Om man vill odla asp för virkesproduktion, ska man då välja vanlig asp eller hybridasp? Eftersom hybridasp producerar 20 m3sk per hektar och år på god mark och vanlig asp "endast" knappt 10 m3sk, föreslår vi att valet faller på hybridasp vid nyetablering. Skillnaderna mellan asp och hybridasp är, förutom vad gäller produktionen, mycket små. Om du redan har aspskog kan du nöja dig med denna eftersom du vid föryngringsavverkning får en billig och relativt säker föryngring med rotskott.

Exempel på hur stora träden blir av vanlig asp respektive hybridasp vid odling på bördig mark, motsvarande G34-G36 i granbonitet.

  Vanlig asp Hybridasp
Ålder 25 år 25 år
Höjd 18 m 29 m
Diameter på bark 17 cm 31 cm
Stamvolym på bark 0,2 m3 1 m3

 

Föryngring

Aspen har en stor fröproduktionsförmåga. De små penselförsedda fröna sprids med vinden tidigt på våren, men ger sällan upphov till plantor (endast på blottad mineraljord).

Aspens huvudsakliga förökningssätt är genom rotskott. Den kan bilda över 100 000 rotskott per hektar efter avverkning.

Rotskottsföryngrad hybridasp, Ekebo. Foto Mats Hannerz.

Aspar föryngrar sig lätt med rotskott, på gott och ont. Här är en andra generationens hybridasp på väg upp utanför Skogforsks station i Ekebo. Foto Mats Hannerz.

Skador

Aspens största skadeproblem är dess begärlighet för älg och rådjur. Betning och barkfläkning kan på sina ställen vara vanliga skador. Generellt rekommenderas därför stängsel. På mycket mullrik mark är sorkskador vanliga.

Stamkräfta (känd som Hypoxylon) och kronbrand (Leucostoma) kan framför allt förorsaka problem när aspen växer på olämplig mark eller där skötseln är eftersatt. Aspskorv (Venturia) kan förorsaka vissnesjuka på unga aspar.

Aspglansbaggens larver kan ibland kaläta unga aspar, och större- respektive mindre aspvedbocken förorsakar gångar i centrum av och ansvällningar på stam respektive grenar på yngre aspar. Detta kan medföra röta, och i värsta fall även att stam eller grenar knäcks.

Asp kan angripas av diverse rötsvampar, såsom honungsskivling (Armillaria) via rötterna och aspticka (Phellinus) via gren- och stamskador. Aspen är också mellanvärd för knäckesjuka (Melampsora), som förorsakar stora skador på tall.

Ytterligare information finns i Skogsskada.

Virke

Tändstickor och bastulav. Foto Mats Hannerz och PublicDomainPictures.

Två klassiska aspprodukter. Tändstickan, en storanvändare av asptimmer, och bastulaven. Foto Filip Hannerz (vänster) och PublicDomainPictures (höger). 

Hybridaspens och den vanliga aspens virke skiljer sig väldigt lite och båda arterna kan användas på samma sätt.

Aspens virke är jämnt ströporigt och medelhårt, medelsegt och gulvitt. Veddensiteten ligger oftast inom intervallet 350-400 kg per m3. Aspvirket har mycket låg värmeledningsförmåga, är rätfibrigt med elastiska fibrer och är därför lämpligt till tändstickor och bastulavar.

Andra användningsområden är inomhussnickerier samt in- och utvändig panel. Om aspvirket inte har markkontakt klarar det även utomhusklimat.
Aspvirket används ofta som blindfanér och som emballage- och pallvirke.

Aspmassaved ger bäst utbyte i CTMP-processen (kemitermomekanisk massa). Efterfrågan på denna massa ökar stadigt. Bränslevärdet är liksom densiteten lägre för asp än björk.

Senast korrigerad: 2016-10-18
Löv

Kommentarer (0 st)