Markberedning

Markberedning kan i värsta fall leda till erosion och slamtransport. Det finns flera sätt att minska risken. Lämna skyddszoner och markbered försiktigt i brant terräng är två åtgärder.
Bild: Mats Hannerz

Skogen föryngras genom plantering, sådd eller självföryngring. Vid behov markbereds och skyddsdikas marken först. Varje år markbereds drygt 150 000 ha genom harvning, högläggning och fläckmarkberedning. Genom att låta bli att markbereda alldeles intill vattendrag och sjöar minskar man risken för att slam ska transporteras ut i vattnet.

Risk för slamtransport

Markberedning exponerar mineraljord och ökar risken för erosion och transport av slam till ytvatten. Risken för erosion beror bl.a. på jordarten, markens lutning, markberedningsmetoden och utförandet. Fläckvis markberedning på flack, grovkorning moränmark med en skyddszon runt ytvattnen påverkar sannolikt inte slamtransporten alls. Om man däremot harvar kontinuerligt upp- och nerför en brant sluttning med finkornig jord ända fram till ytvatten kan stora mängder slam transporteras ut.

Körningen med markberedaren kan orsaka hjulspår. Markberedning görs på otjälad mark då risken för körskador är större. Hjulspår nära ytvatten kan öka utförseln av slam.

Tidigare befarade man att markberedning på fastmark ökade kväveutlakningen. Senare års studier tyder på att effekten är liten.

Åtgärder för att minska riskerna

  • Lämna en icke markberedd skyddszon närmast vattendrag och sjöar.
  • Planera markberedningen med god framförhållning. Tänk på att markberedningen sker under sommarhalvåret då marken kan vara känsligare för körskador. Hur ser topografin ut? Måste markberedaren passera vatten eller går det att köra in från olika håll? Behövs tekniska hjälpmedel för att motverka spårbildning nära ytvatten? Använd markfuktighetskartorna för att se var det är extra känsligt.
  • Välj en så skonsam markberedningsmetod som möjligt. Det innebär att minsta möjliga andel av markytan påverkas och att störningen blir ytlig. Fläckvis markberedning påverkar mindre än kontinuerliga harvspår. Utnyttja möjligheten att låta harven göra fläckar. Inversmarkberedning är den åtgärd som ger minst påverkan på marken.
  • Vid harvning: Kör längs med höjdkurvorna. I branta partier måste harvningen göras tvärs emot höjdkurvorna av tekniska skäl (helt enkelt för att inte maskinen ska välta), men om man då och då lyfter aggregatet bryter man fårorna och minskar risken för erosion. Kör längs med höjdkurvorna där sluttningen flackar ut. Det flackare området fungerar då som en fälla för material som eroderar i de branta partierna.

Markberedning. Illustration Rose-Marie Rytter.

Exempel på hur man kan harva i en sluttning. I det branta partiet måste man ibland (av tekniska skäl) harva uppför och nedför sluttningen. För att inte vattenflödet ska bli för kraftigt har markberedaren gjort avbrott i spåren. I det flacka området nedanför kör harven längs med höjdkurvorna. Skyddszonen närmast vattendraget harvas inte. Det gäller även där skyddszonen inte är trädbevuxen. Illustration Rose-Marie Rytter.

Skogsvårdslagen och markberedning

I föreskrifterna (7:29) till skogsvårdslagens § 30 anges att "Markberedning som orsakar skador ska inte ske i skyddszoner mot sjöar, vattendrag och våtmarker". De allmänna råden kompletterar med "Markberedning bör utföras på ett sådant sätt att skadlig erosion förhindras".

Senast korrigerad: 2017-05-09

Kommentarer (0 st)