Öringbäcken - en planeringsmodell

Exemplet öringbäcken visar hur du kan planera för att skydda ett värdefullt öringbestånd i en bäck som rinner genom ett skogsbestånd som ska slutavverkas.
Bild: Stefan Örtenblad/Skogenbild

I det här avrinningsområdet är målet att bedriva skogsbruk utan att skada det fina öringbeståndet i bäcken. Här visar vi en övergripande planeringsmodell samt konkreta råd som gäller för just detta exempel.

Öringbäcken. Illustration Rose-Marie Rytter.

Illustration Rose-Marie Rytter

Planeringsmodellen steg för steg

A) Hur ser landskapet och miljötillståndet ut?

Hur ser landskapet ut: topografi, jordarter, vattenförekomster samt värdefulla vatten och miljöer. Är det några speciella miljöproblem man bör väga in vid planeringen, t.ex. försurning, kvävenedfall och tungmetallbelastning?

Öringbäcken: Marken närmast bäcken är känslig för erosion längs vissa avsnitt.

B) Vilket vatten planerar man för?

Är det en privat brunn, en bäck, en sjö, en kommunal vattentäkt, ett vattendistrikt eller hela Östersjön?

Öringbäcken: Här handlar det om själva bäcken i första hand, men också vattnet nedströms.

C) Vilket är målet?

Målet kan vara att minska transporten av slam och näring, säkerställa vattenkvaliteten för konsumtion i en vattentäkt, öka möjligheten för rekreation i form av fiske och friluftsliv, bevara den biologiska mångfalden m.m.

Öringbäcken: Målet är att bibehålla det fina öringbeståndet och samtidigt bedriva ett ekonomiskt skogbruk.

D) Vilken är den mest kritiska faktorn?

Vilken eller vilka faktorer är hinder för att bevara eller skapa en god vattenkvalitet? I ett enskilt fall kan det vara de fysiska förhållandena runt vattnen, annan markanvändning, nedfall via nederbörd eller punktutsläpp.

Öringbäcken: För att inte påverka öringen negativt måste skogsbruksåtgärderna utföras så att utförsel av slam och extra surstötar (korta perioder med surare vatten) undviks.

E) Hur uppnår du målen?

För skogsbruk i små avrinningsområden kan planeringen av enskilda skogsbruksåtgärder vara det bästa sättet att uppfylla målet. I stora avrinningsområden måste man bedöma skogsbrukets bidrag i relation till all annan markanvändning. Att ta hänsyn till vatten lokalt ger dock även goda resultat regionalt och nationellt.

Öringbäcken: Skogsbruksåtgärderna planeras långsiktigt, från slutavverkning av det befintliga beståndet till slutavverkning av nästa trädgeneration.

Planering

På kartunderlaget till skogsbruksplanen är de erosionskänsliga avsnitten längs bäcken markerade och förekomsten av öring nämns. De digitala vattenkartorna är också ett bra hjälpmedel.

En entreprenör anlitas för att utföra slutavverkning och föryngring. Skogsägaren avtalar med entreprenören att skogsbruksåtgärderna ska utföras så att markskador undviks i närheten av bäcken. Det leder till att entreprenören besöker objektet för att inspektera det och planera avverkningen. Detta görs då marken är fri från snö. Därefter formuleras ett traktdirektiv till maskinföraren där det bl.a. står hur avverkning och körning ska ske i närheten av bäcken.

Slutavverkning

En skyddszon med träd sparas längs bäcken och dess biflöde. Skyddszonen med träd innebär att skogen närmast bäcken fortsätter att tillföra näring i form av löv och insekter, samt död ved till bäcken. Dessutom fortsätter träden att skugga bäcken så att påverkan på vattentemperaturen minskar.

Skyddszonens bredd varieras efter behov. I starkt lutande partier och erosionskänsliga avsnitt görs skyddszonen som bredast. All körning sker utanför skyddszonen. Åtkomligheten förbättras genom att man anlägger en skogsbilväg över bäcken med en halvtrumma. Det gagnar virkestransporterna på kort och lång sikt och innebär att bäcken inte behöver korsas vid avverkning och markberedning.

Biflödet måste dock korsas och ett stenigt parti av biflödet bedöms vara det lämpligaste stället för överfart. Denna överfart är också markerad i traktdirektivet och i fält. Markskonare, dvs. enkla broar av trä eller stål, transporteras dit och läggs ut för skördaren och skotarens överfarter. För att minska risken för markskador sker slutavverkningen vintertid då marken är tjälad.

Hygget kommer att beröra högst en femtedel av det aktuella avrinningsområdet. Det minskar risken för höga grundvattennivåer och stora vattenflöden som kan leda till erosion och kraftigare surstötar.

Föryngring

Hygget utanför skyddszonen markbereds och återbeskogas på ett för ståndorten lämpligt sätt. Markberedaren korsar biflödet på samma ställe som skördaren och skotaren, också med hjälp av markskonare.

Röjning och gallring

Görs på vanligt sätt utanför skyddszonen. I skyddszonen sparas lövträd. Vid gallring undviks körning i skyddszonen.

Senast korrigerad: 2019-02-12

Kommentarer (0 st)