Undvik körskador och nerrisning

Flera undersökningar har visat att körskador och andra djupa spår upplevs negativt. Framkomligheten påverkas också av avverkningsrester.
Fuktig mark och tunga maskiner är ingen bra kombination.
Bild: Mats Hannerz

Undvik körskador vid terrängkörning

Skogssektorn har en gemensam policy kring skogsskador som tar upp vilka körskador som ska undvikas och hur de ska åtgärdas. Två att körskadorna berör direkt rekreation och friluftsliv:

  • körskador som försämrar för framkomligheten på frekvent använda stigar och leder
  • körskador som försämrar upplevelsevärden i frekvent använda friluftsområden.

Körskaderisken är särskilt stor på fuktig mark och under säsonger när marken har dålig bärighet. Idag kan entreprenörerna göra mycket för att minimera körskadorna, till exempel genom ruttplanering med hjälp av vattenkartor (som styr körningen till de mest bäriga markerna), risning av vägar eller broar över bäckar och våta partier. Läs mer om planering av terrängtransporten och hur man bygger provisoriska broar.

Markberedning

IMG_3404-markberedningsspår_1200x675px.jpg

Ett kontinuerligt harvspår upplevs negativt innan det har växt igen. Foto Mats Hannerz.

De flesta hyggen markbereds för att skapa bättre förutsättningar för de växande plantorna. Markberedningen kan upplevas på olika sätt beroende på hur kraftig den är. Om friluftslivet är viktigt i ett område bör skonsamma metoder övervägas. Ett kontinuerligt harvspår ger en större markpåverkan än en fläckmarkberedning eller högläggning.

Inversmetoden innebär att en markfläck vänds upp och ner så att mineraljorden hamnar överst och humustäcket i botten. Marknivån i fläcken påverkas inte, och spåren efter en invers är snart osynliga.

Inversmarkberedning kan utföras med grävmaskin eller specialkonstruerade markberedningsaggregat. Dessa är dock ännu ovanliga.

IMG_9246-inversmarkberedning-contorta_1200x675px.jpg

Inversmarkberedning på en tallhed. Spåren kommer snart att vara osynliga. Foto Mats Hannerz.

Risrensning

grotskotning_Lars_Högbom_IMG_3659_1200x675px.jpg

Insamling av grot (avverkningsrester). Foto Lars Högbom.

Avverkningsrester kan ligga kvar i tjocka lager efter en slutavverkning i bördig granskog, men också efter gallringar. I gallrings- och röjningsskogen lämnas oftast avverkningsresterna eftersom de behövs för näringsbalansen i beståndet. Riset bryts ner med tiden men försvårar naturligtvis framkomligheten under några år.

Vid slutavverkningen samlas ofta grenar och toppar (så kallat grot) ihop för att kunna säljas som skogsbränsle. Grotinsamling är dock bara lönsamt om det är rimliga transportavstånd till terminaler eller energianläggningar.

I välbesökta områden är grotskörd en bra åtgärd eftersom det ökar framkomligheten och dessutom får föryngringsytan att se mindre ”skräpig” ut. En del grot måste dock lämnas i skogen för att skydda marken mot körskador. Normalt läggs ett tjockare lager med avverkningsrester i körstråken.

Senast korrigerad: 2019-10-28

Kommentarer (0 st)