Rekreationsvänlig skog

Skogens ålder – äldre skog är ofta mer attraktiv – och variation är två nyckelbegrepp för en rekreationsvänlig skog.
John Bauers pelarsalar är för många sinnebilden av en fin skog.
Bild: John Bauer

Det går inte att säga vilken skog som är mest rekreationsvänlig – det beror på syftet med vistelsen i skogen och besökarens värderingar. En orienterare vill förmodligen ha bra genomsikt och inte snubbla i ris. Lekande barn kan lockas av spännande gläntor och gömslen. Svampplockaren kan söka sig antingen till hyggets murklor, granskogens blodriskor eller den fuktiga barrblandskogens trattkantareller. Människor kan också både älska och tycka illa om en gammal skog med mycket död ved.

Hyggen framkallar ofta känslor. Om ”favoritskogen” nära hemmet huggs ner sörjer många, men ett hygge som dyker upp på en längre promenad kan upplevas positivt då det öppnar upp utsikter, släpper in ljus och bjuder på större chans att se vilt. Hyggets storlek och utformning påverkar upplevelsen. Lämnade träddungar och en oregelbunden form minskar intrycket av att skogen är ”kalavverkad”.

Det har gjorts många studier av vilka typer av skogar som människor föredrar, och det finns trots allt en del gemensamma drag:

  • Äldre skog föredras framför yngre. Besöksvärdet hos skogen stiger hela tiden efter att ungskogen har röjts.
  • En äldre, slutavverkningsmogen, produktionsskog brukar vara mest attraktiv. I många preferensstudier vinner ”pelarsalen”, den som bland annat syns i John Bauers målningar av prinsessan Tuvstarr.
  • Det färska hygget och den täta, ännu oröjda ungskogen, är minst besöksvänliga.
  • Nygallrad skog där riset ännu inte brutits ner tappar i besöksvärde, men återhämtar sig snabbt när den är mer framkomlig. Den gallrade skogen blir ljusare och låter mossor och växter att breda ut sig.
  • Körspår, markberedning och andra markstörningar upplevs negativt.

Men framför allt är det skogens ålder som betyder mycket. Mer om det på nästa sida.

Blandskog, lövskog och variation

Det har gjorts studier av skillnader mellan lövskog och barrskog, men resultaten är inte entydiga. Mycket beror på vad som jämförs – en tät, homogen och medelålders granskog får förmodligen mindre poäng än en ljus björkskog på försommaren. Men en blåsig höstdag kanske en mogen granskog vinner över en bokskog där markfloran har vissnat ner och täckts av en brun lövmatta.

Men generellt så uppfattas en varierad skog som mer inbjudande än en ensartad. Variation kan handla om att skogen växlar från lövskog till barrskog eller att trädslagen är blandade i samma bestånd. Det kan också handla om att skogen är skiktad, med både små och stora träd, och att det finns öppningar där solen tränger ner.

Hur skogen uppfattas beror också på hur besökaren "använder" den. En lövbård längs en skogsväg upplevs sannolikt mer ljus och attraktiv för den som färdas på vägen eller stigen. Men om besökaren ska stega in i skogen för att leta svamp kan barrskogen visa sig mer framkomlig än en lövskog med mycket underväxt och hindrande vegetation.

Blädningsskog

Ett sätt att ”slippa hyggen” är olika former av hyggesfritt skogsbruk. Det är dock inte självklart att en strikt blädningsskog med gran är rekreationsvänlig. Skogen är ofta homogen – det är i stort sett bara granen som har chans att överleva på sikt – och sikten är väldigt låg. Men självklart kan en nyligen blädad skog också vara attraktiv för svamp- och bärplockare.

Det finns också andra ”hyggesfria” alternativ, som att lämna en tätare skärm eller hugga upp mindre luckor där skogen får självföryngra sig. Läs mer om hyggesfritt.

Senast korrigerad: 2019-10-28

Kommentarer (0 st)