Kulturspår på Öland och Gotland

De gotländska och öländska skogarna innehåller mängder med lämningar från äldre tiders jordbruk. Här hittar vi också många fornborgar och gravar.
Öland och Gotland
Bild: Martin Holmer

De gotländska skogarna innehåller talrika lämningar efter äldre tiders jordbruk liksom lämningar från tjär- och kalkutvinning. Ölands skogar är av annat slag, dels Mittlandsskogen som är en ädellövskog av närmast sydländsk karaktär, dels Böda barrskog som påminner som fastlandets skogsterräng. I Ölands skogar kan man hitta övergivna husgrunder från äldre järnålder tillsammans med rester av omfattande hägnadssystem från samma tid. Dessutom finns på bägge öarna gravar och fornborgar.

Fornborgar

Fornborg. Illustration Martin Holmer.

Illustration Martin Holmer.

Fornborgar är försvarsanläggningar från järnåldern som tjänade som tillflyktsplatser vid orostider. På Gotland är flera borgar byggda på naturliga höjder i landskapet och inne i skogarna. Den största och mest bekanta är Torsburgen. På Öland är borgarna byggda med ringmurar av kalksten. De är oftast helt raserade men de största, som ligger i Mittlandsskogen, har fortfarande betydande höjd. Ismantorp och Gråborg är mest kända.

Gravfält

Gravfält från järnåldern. Illustration Martin Holmer.

Illustration Martin Holmer.

Gravfälten från järnåldern ligger ofta vid gårdarna och byarna. Till skillnad från fastlandet kan dessa gravar ha större inslag av synlig sten. Gravfält som nästan helt består av små och stora rösen är inte ovanliga. Det finns stensättningar som kan ha kallmurade kanter eller resta kalkstenshällar. Domarringar eller andra stenkretsar förekommer. I skogsmarkerna på öarna finns enskilda gravar och grupper av gravar i närheten av de övergivna kämpgravs- och stensträngsområdena.

Skärvstenshögar

Skärvstenshög. Illustration Martin Holmer.

Illustration Martin Holmer.

Skärvstenshögar finns främst i Gotlands norra och sydöstra skogar, särskilt i Hemse-Stånga-Alskog. Skärvstenshögar liknar gravhögar men har under torven skörbränd, kantig sten som kommit från forntida härdar. På boplatserna har sådan skörbränd sten och annat avfall kastats upp och bildat dessa karakteristiska lämningar. De ligger delvis i samma områden som kämpgravar och vastar men finns också med gravrösen från bronsålder.

Skeppssättningar

Skeppssättning. Illustration Martin Holmer.

Illustration Martin Holmer.

Det finns hundratals skeppssättningar på Gotland och ligger i samma miljöer som bronsåldersrösena. Skeppssättningarna består av resta stenar som har höga stävstenar och mindre stenar längs sidorna. Ibland har de en fyllning av sten. Dessa forntida stenskepp seglade till dödsriket med den döde och får ses som ett tecken på sjöfärders betydelse för öborna. Skeppssättningar är ibland stora, upp till 30 meter i längd.

Kalkugnsruiner

Kalkugn. Illustration Martin Holmer.

Illustration Martin Holmer.

Kalkugnsruiner är en mycket stor grupp fornlämningar i de gotländska skogarna med koncentrationer i Fröjel, Guldrupe, Buttle och Ala socknar. De liknar oregelbundna högar men har ugnsöppningar i mitten och på kanten. Ruinerna är ofta 10 meter i diameter inklusive avfall och följer skogsområden med kalkberggrund. Större kalkugnsruiner finns bevarade nära kusten, men är då av närmast industriell karaktär. Kalkugnar började användas när medeltidens kyrkor skulle byggas och sedan har kalkutvinningen fortsatt till våra dagar.

Fornåkrar

Fornåker. Illustration Martin Holmer.

Illustration Martin Holmer.

Fornåkar, s.k. bassängåkrar, finns i stort antal på södra och mellersta Gotlands lätta sandjordar. De syns som skålformiga ytor, 20-40 meter stora, och begränsas av vallar av jord och sten. De har bildats genom korsvis plöjning. Snart blev ytan steril och vattensjuk i mitten och övergavs. Dessa åkrar fanns på Gotland och även på några håll på Öland och brukades för över 2000 år sedan. De ansluter i regel till de forntida husgrunderna och stensträngsområdena.

Ängen

Gotländskt änge. Illustration Martin Holmer.

Illustration Martin Holmer.

Ängena som varit en gotländsk karaktärsnisch är ofta igenväxta av sly. Dessa områden gränsar till den egentliga tallskogen och bör skötas med omsorg genom att öppna och hävda igenväxande ytor. Änget har brukats i äldre tid och här finns lagskyddade fornlämningar. De öländska ängena är till stora delar försvunna men finns i några fall bevarade i Mittlandskogen.

Rösen

Bronsåldersröse. Illustration Martin Holmer.

Illustration Martin Holmer.

Stora rösen från bronsåldern finns på bägge öarna. De ligger på Gotland främst längs östkusten och har ursprungligen varit synliga från havet. Genom landhöjningen ligger de nu i skogsmark. Gravrösen är ansenliga i storlek, 20-50 meter i diameter och kan vara flera meter höga. Ölands rösen ligger oftast väl synliga på ryggar i det öppna landskapet.

Tjärdalar

Tjärdal. Illustration Martin Holmer.

Illustration Martin Holmer.

Tjärdalar finns framförallt i det skogsområde som sträcker sig från Fröjel till Östergarn och vidare längs östkusten upp till nordöstra Gotland. Ofta har man använt en sluttning och grävt in ena sidan medan andra sidan byggts upp av kallmurad sten. Sojdarna som de kallas är svagt trattformiga och har 6-10 meters diameter.

Husgrunder och stensträngar

Husgrund Gotland. Illustration Martin Holmer.

Illustration Martin Holmer.

Husgrunder och stensträngar från tidig järnålder finns bevarade på Öland och Gotland. Kämpgravar (jättegravar) är stora husgrunder, ofta 20-40 meter långa med kraftiga vallar. De är konstruerade med dubbla murar, skalmurar, där mellanrummet mellan ytter- och innervägg varit fyllt av sten. Ofta finns flera husgrunder i grupp som bildat gårdsanläggningar med anslutning till stensträngar som leder ut i terrängen. På Gotland sammanfaller ofta dessa områden med det som förut var ängsmark. På Öland finns Jättegravar och stensträngar på Alvaret, på strandängar, i Mittlandsskogens lövskog och i Bödas barrskogar. De öländska stensträngsystemem är mycket omfattande och man kan urskilja betesfållor och inhägnade odlingsytor. Stensträngarna kallades ibland för "jättestigar" på Öland medan de på Gotland kallades för vastar.

Senast korrigerad: 2016-11-06

Kommentarer (0 st)