Kulturspår i norra Sveriges inland

I barrskogslandskapet i norra Sveriges inland finns få spår av forntida bondekolonisation. Området präglas av samisk kultur och nomadiserande jägare under tusentals år.
Norra Sveriges inland
Bild: Martin Holmer

Skogarna i Sveriges inland kan delas in i olika regioner beroende på klimat, topgrafi och geologiskt underlag m.m. Vi har valt att föra samman ett område med övervägande barrskog men där även norra fjällskogsområdet ingår. Området är präglat av samisk kultur.

Kulturlämningar från forntida fast bondekolonisation är praktiskt taget obefintliga. I övrigt kännetecknas inlandet av lämningar efter nomadiserande människors tillvaro under tusentals år.
I inlandsområdet finns boplatslämningar från äldsta stenålder fram till sen järnålder och medeltid. Fångstgropar för älg minner om tusentals år av jakt och fångst. Skogen kom också att i takt med folkökningen användas för fodertäkt och fäbodväsendet utvecklades med kulmen under 1800-talets slut. Nu minner igenväxande fäbodvallar om denna epok. Fornlämningsbeståndet i norr är ofullständigt känt.

Nybyggen

Nybygge. Illustration Martin Holmer.

Illustration Martin Holmer.

De flesta nybyggen härrör från den senare delen av 1800-talet och fram till början av 1900-talet. Många av dessa är idag övergivna. Det som återstår kan vara boningshus, ladugård och eventuellt en källare, samt en övergiven mossodling mer eller mindre igenväxt. Nästan varje norrländsk by hade fäbodar som ofta hade namn efter byn. Fäbodar är mycket värdefulla kulturmiljöer ofta med stora botaniska värden. Här kan finnas utrotningshotade örter och ett rikt djurliv.

Fångstgropar

Fångstgropar. Illustration Martin Holmer.

Illustration Martin Holmer.

Fångstgropar är kanske den vanligaste fornlämningen i ren skogsmiljö. I Norrland finns närmare 30 000 fångstgropar registrerade. Majoriteten ligger i den inre norrländska barrskogszonen - särskilt i ett område från centrala Jämtland, norr om Storsjön, över norra Medelpad, hela Ångermanland och i södra Lappland. De ligger gärna i långa rader och ofta är de belägna på lättgrävda tallmoar. Fångstgroparna har ibland anlagts för över 6000 år sedan. De flesta är dock byggda under medeltiden. Fångstgroparna finns även i stora system i fjällterräng. Man kan se att de har mindre diameter i sådana lägen och har troligen varit avsedda för fångst av vildren.

Skogsbrukets lämningar

Skogsbrukets lämningar. Illustration Martin Holmer.

Illustration Martin Holmer.

När industrialismen startade i Sverige i mitten av 1800-talet inleddes ett intensivt markutnyttjande. Det byggdes skogsarbetarkojor, körvägar anlades, dammar byggdes för flottning liksom flottningsrännor. I vattendragen byggdes ledarmar av grov sten. Träkolsframställningen hade funnits länge men större antal milor restes och kolarkojor byggdes intill. Tjärdalar producerade stora mängder trätjära, särskilt i de stora områdena med tallhedar.

Fångstboplatser

Fångstboplatser. Illustration Martin Holmer.

Illustration Martin Holmer.

Fångstboplatserna ligger på sand- och grusstränder vid de stora sjö- och älvssystemen. De är ofta belägna på uddar och med självdränerande underlag. Det finns spår i form av skörbrända stenar från forntida härdar, spill från redskapstillverkning av sten och ibland föremål i kvarts, skiffer eller flinta. Ibland kan husgrunder, hyddbottnar eller liknande spåras. Ofta är husgrunderna inramade av skärvstensvallar. Boplatsspåren kan vara lätta att se när strandplanet är frameroderat, t.ex. efter en dämning. Boplatsernas övertorvade delar med utsträckning från översta vattenlinjen och inåt stranden är nästan alltid okänd, därför krävs försiktighet vid markanvändning i dessa miljöer.

Samiska kulturlämningar

Samiska kulturlämningar finns i större delen av detta område. Ett nomadiserande folk lämnar få spår och därför finns ibland endast vissa namn som påminner om samernas äldre historia. I Nordsveriges skogar och i fjällen finns dock påfallande många ortnamn av samisk karaktär. Vissa inventeringar av begränsade områden visar att här finns talrika fornlämningar av skilda slag. Många lämningar är okända.

Vanligast är härdar som visar var kåtaplatser funnits i äldre tid. En särskild sort av ålderdomliga kåtagrunder kallas stalotomter. De är av något annan form och konstruktion än sentida kåtagrunder. I anslutning till boplatsen finns förrådsgropar och bengömmor. Även offerplatser kan finnas. Märkligt formade stenar, seitar, uppmärksammades och hade rituell innebörd. Spår av renvallar, där renar i äldre tid samlades in för mjölkning finns på sina håll.
Samiska gravar är ofullständigt kända. Man begravde sina döda avsides i grottor eller under hällar, ofta på uddar eller holmar.

Samiska kulturlämningar. Illustration Martin Holmer.

Övergiven härd på kåtatomt (uppe, vänster), Stalotomt (nere, vänster), stenkonstruktion för förvaring (uppe, höger) och bengömma (nere, vänster). Illustrationer Martin Holmer.

Stalotomten

En äldre typ av byggnadslämning i fjällområden är stalotomten. Ibland syns endast härden och härdarmarna. De finns vanligen högt uppe på platåer på kalfjället, på åsar vid sjöar, på torrare kullar vid myrstråk eller på hedar intill moras.

Övergivna härdar och kåtatomter

Övergivna härdar och kåtatomter tillhör de vanligaste samiska fornlämningskategorierna och är ofta de enda spåren efter ett samiskt viste. Med härd menas eldstaden i en kåta. Härdarna består ofta av en oval stenring eller två parallella stenrader. Lämning efter en kåta benämns kåtatomt.

Hornsamlingar och förvaringsanläggningar samt stenkonstruktioner eller gropar

I anslutning till boplatser med härdar kan det finnas hornsamlingar och förvaringsanläggningar av olika slag, t.ex. stenkonstruktioner eller gropar.

Bengömmor

I anslutning till boplatser med härdar kan det finnas bengömmor. Ibland kan en bengömma ligga under förmultnat trämaterial, i en klippskreva eller under en sten.

Samiska kulturlämningar. Illustration Martin Holmer.

Andra samiska kulturlämningar. Illustration Martin Holmer.

Björngrav och lappstubbar

Björngrav och lappstubbar. Illustration Martin Holmer.

Illustration Martin Holmer.

Efter en lyckosam jakt med påföljande festmåltid begravdes björnens ben i god ordning i en björngrav. Den rituella avsikten var att björnen skulle återuppstå.

Samiskt skogsbruk fanns inte i en annan mening än att virke togs till hägnader och kåtabyggen. När snön var djup fällde man emellertid särskilt lavrika granar och stubbar uppstod. Dessa lappstubbar kan fortfarande finnas kvar i skogen.

Gravhögar och stensättningar

Gravhög. Illustration Martin Holmer.

Illustration Martin Holmer.

Gravhögar och stensättningar, s.k. skogsgravar, är sällsynta men kan förekomma i krönlägen - alltid i anslutning till vatten. Ibland är de samlade till mindre gravfält. Skogslandets forntidsgravar syns som övermossade stenpackningar med några meters diameter och ofta bara med ett par decimeters höjd över omgivande mark och är svåra att känna igen.

Senast korrigerad: 2016-11-05

Kommentarer (0 st)