Markberedning och plantering i kulturmiljöer

Markberedningen är en stor riskfaktor. Det är viktigt att markberedningsentreprenören har ett bra planeringsunderlag och ser till att undvika att köra i skyddszoner runt kulturlämningarna.
Markberedaren har kört rakt över kokgropar
Bild: Ann-Kristin Unander

Kontrollera att snitslar eller andra markeringar finns kvar och att maskinföraren har tillgång till traktdirektiv med informationen om områdets kulturmiljöer. Markberedning är inte tillåten inom fornlämning eller fornlämningsområde utan tillstånd från länsstyrelsen. Körning i mörker medför stora risker för skador och bör därför inte förekomma.

Oftast får inte markägaren något tillstånd för maskinell markberedning eftersom länsstyrelsen bedömer att det skulle innebära alltför stor risk för skador. Men i vissa fall kan skonsamma markberedningsmetoder uppfylla länsstyrelsens villkor.

För övriga kulturhistoriska lämningar finns ingen tillståndsprövning. Om markberedning ska utföras inom dessa områden finns mer eller mindre skonsam teknik att använda. Hur skonsam en maskin är beror på hur djupt ner markberedningen går, hur stor yta den påverkar, marktryck och maskinens manövrerbarhet. Maskiner med markberedningsaggregatet monterat i kranspetsen är att föredra, eftersom föraren då iakttar aggregatet och lättare kan upptäcka eventuella lämningar som inte markerats. Lämningar som inte syns ovan mark löper tyvärr ändå stor risk att skadas. Resultatet påverkas också av förarnas kunskap och skicklighet, tillgängligt kartunderlag och hur väl förberedelsearbetet gjorts.

Manuell markberedning med flåhacka eller röjsåg med markberedningstillsats tillåts oftast nära en fornlämning. Dessa metoder innebär givetvis ingen risk för körskador och den som markbereder kan göra det skonsamt.

Bränning som markberedningsmetod i kulturmiljöer kräver tillstånd av länsstyrelsen och har inte prövats i någon större omfattning.

Checklista markberedning och plantering i kulturmiljöer

Kontrollera att snitslar eller andra markeringar finns kvar och att maskinföraren har tillgång till traktdirektiv med informationen om områdets kulturmiljöer.

Tänk på detta vid en bebyggelselämning

När området återbeskogas får plantorna inte sättas så nära husgrunder, stenmurar, odlingsrösen, etc. att de riskerar att skadas av rotsprängning eller storm­fällning i framtiden. Om hela tomtplatsen kan lämnas fri från barrträdsplantering är det att föredra. Det är alltid positivt att låta torpmiljöerna bli ett lövområde med kombinerad kulturmiljö-, natur- och viltvård.
Vid återbeskogning av omgivande åker- och ängsmark bör man inte markbereda på synliga strukturer, som terrasser och åkerhak, inte heller på gamla stigar och vägar som kan finnas kvar. Betraktas området som fornlämning behövs länsstyrelsens tillstånd.

Tänk på detta vid äldre jakt-, fångst- och renskötselmiljöer

Fångstgropssystem redovisas på de ekonomiska kartorna som en långsmal "korv" och de enskilda groparna som prickar i korven. Detta beror på att det inte bara är själva groparna som är skyddsvärda utan också utrymmet emellan, där spår efter avspärrningar kan finnas kvar under torven. Körskador och markberedning får därför inte förekomma mellan groparna, trots att avstånden kan vara ganska stora. Vanligen ligger groparna i ett system med 20-40 meters mellanrum.

Fångstgropar klassas som fornlämningar och skyddas enligt kulturminneslagen. Man måste ha tillstånd för att markbereda eller plantera inom fornlämningsområdet. Länsstyrelsens beslut anger gränser och villkor.

Avlägsna träd i och vid groparna och dra bort ris och kvistar, men försiktigt så att inte den omgivande vallen skadas. Tänk på att bärris skyddar mot erosion. Märk ut lämningarna i samband med skogliga åtgärder.

De större, mer enstaka förekommande varggroparna klassas också som fornlämningar men har en mer sydlig utbredning. De har ofta kallmurade, stensatta kanter, som kan skadas om det står träd för nära.

Renvallar får inte förstöras eller skadas. Körskador eller maskinell markberedning får inte förekomma i dessa miljöer.

Tänk på detta vid det äldre skogsbrukets lämningar

Undvik kör- och släpskador och maskinell markberedning. Plantera inte på själva kolbottnen.

Tänk på detta vid blästplatser och kolningsgropar

De här lämningarna bör märkas ut i samband med skogliga arbeten för att undvika att man kör för nära dem. Ett sätt kan vara att ställa kulturstubbar intill dem. I övrigt ska träd och buskar avlägsnas. Plantera inte på eller intill anläggningarna.

Blästerugnar: Huvuddelen av dessa platser påträffas genom att slaggvarpet upptäcks. Då flera av dessa verksamheter inte avsatt spår ovan mark, bör man ta till ett ganska stort skyddsområde kring en blästerugn.

Tänk på detta vid gränsmärken

Skötsel av gränsmärken är enkel, ta bort träden från dem. Märk ut kända gränsmärken i samband med skogliga åtgärder och ställ gärna kulturstubbar intill dem.

Tänk på detta vid vägar

Äldre vägar får inte köras sönder, markberedas, täckas med ris eller planteras på. Använd inte gamla vägar vid uttransport av virke. Ta gärna bort sly och träd vid röjning, gallring och slutavverkning. Om vägen måste passeras av skotare eller skördare måste antalet övergångar begränsas och, vid behov skall vägen skyddas från marktryck genom att lägga ris på övergången (kom ihåg att ta bort riset efteråt). Vid plantering bör ett avstånd på fem meter till vägen hållas.

Senast korrigerad: 2016-11-07

Kommentarer (0 st)